Övergrepp i rättssak med pistol hotade målsäganden – hovrätten sänkte straffet

Hovrätten prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om övergrepp i rättssak. Den tilltalade döms i hovrätten för övergrepp i rättssak den 12 februari 2021, men hovrätten bedömer att brottet inte är grovt. Påföljden bestäms till fängelse i ett år, vilket innebär en lindring jämfört med tingsrättens dom på två års fängelse. Hovrätten undanröjer samtidigt tingsrättens skadeståndsdel och avskriver målet i den delen.

Om händelsen och åtalet

Enligt hovrättens dom hade den tilltalade och en medtilltalad kontakt med målsäganden i anslutning till en anmälan om ett påstått biltillgrepp. Målsäganden berättade att händelsen inleddes med våld, bland annat ett knytnävslag och därefter sparkar när han låg eller halvliggande ned, samt att en pistol senare riktades mot honom på mycket nära håll. Hovrätten fann att målsäganden utsatts för våld och hot med vapen, men inte att något verbalt hot var styrkt.

Åklagaren gjorde gällande att gärningen utgjorde grovt övergrepp i rättssak. I hovrätten yrkade den tilltalade i första hand att gärningen skulle bedömas som misshandel, i andra hand som misshandel och olaga hot, och i tredje hand som övergrepp i rättssak av normalgraden. Han yrkade också en lindrigare påföljd. Hovrätten prövade alltså målet som ett överklagande av tingsrättens fällande dom.

Hovrätten ändrade tingsrättens rubricering på så sätt att gärningen bedömdes som övergrepp i rättssak enligt 17 kap. 10 § första stycket första meningen brottsbalken, inte grovt övergrepp i rättssak. Domen omfattar endast den tilltalade i denna artikel. Hovrätten utgick från att gärningen begicks tillsammans och i samförstånd med en medtilltalad, men den rättsliga prövningen här avser den tilltalade ensam.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av samma utredning som i tingsrätten, med uppspelade förhör och ett tilläggsförhör. Domstolen ansåg att målsägandens berättelse var detaljrik och gav intryck av att vara självupplevd. Ett vittnesmål bedömdes med viss försiktighet, men hovrätten fann ändå att det gav visst stöd åt målsägandens uppgifter. Även skriftlig bevisning i form av journalutdrag och fotografier gav enligt hovrätten visst stöd. Den tilltalade medgav dessutom att han hade utdelat två till tre lättare sparkar.

Hovrätten fann sammantaget styrkt att målsäganden hade utsatts för ett knytnävslag och därefter lättare sparkar när han låg eller halvliggande ned. Hovrätten fann också styrkt att målsäganden därefter hotades med pistol genom att vapnet riktades mot honom på mycket nära håll. Däremot ansågs det inte bevisat att något verbalt hot hade uttalats.

När hovrätten bedömde motivfrågan konstaterade den att våldet och hotet hade ett samband med den anmälan och det möte som parterna samlats kring. Domstolen fann att den tilltalade och den medtilltalade, åtminstone i gärningsögonblicket, agerade med anledning av anmälan. Därmed var förutsättningarna för övergrepp i rättssak uppfyllda. Hovrätten delade tingsrättens uppfattning att gärningen begåtts tillsammans och i samförstånd.

Samtidigt ansåg hovrätten att omständigheterna inte räckte för att bedöma brottet som grovt. Skälet var att det visserligen förekom ett vapen, men att det våld som föregick hotet inte var av allvarligare slag och att det i övrigt saknades tillräckligt försvårande omständigheter. Hovrätten hänvisade också till att det allmänna skyddsintresset inte riskerat att skadas i någon större utsträckning. Därför ändrades rubriceringen från grovt övergrepp i rättssak till övergrepp i rättssak av normalgraden.

Domslut och påföljd

Hovrätten dömde den tilltalade för övergrepp i rättssak den 12 februari 2021 till fängelse i ett år. Tingsrätten hade tidigare dömt till fängelse i två år för grovt övergrepp i rättssak, så hovrätten sänkte straffet och ändrade brottsrubriceringen.

Tingsrättens skadeståndsdom undanröjdes eftersom målsäganden hade återkallat sin talan i hovrätten och ingen av parterna begärde prövning av den delen. Hovrätten avskrev därför målet i skadeståndsdelen.

I tingsrätten hade den tilltalade också ålagts att betala en avgift till brottsofferfonden, men någon sådan uppgift anges inte i hovrättens avgörande i det material som finns här. Det framgår inte heller att hovrätten beslutade om någon fortsatt häktning. Däremot framgår att staten ska stå för kostnaderna för försvararen och målsägandebiträdet i hovrätten.

Fakta