Miljöbrott kring avfallshantering

Den tilltalade döms för miljöbrott efter att ha tagit emot och anlagt avfall i en slänt på en tidigare bergtäkt. Tingsrätten frikänner honom från åtalet om grovt penningtvättsbrott och avslår samtidigt yrkandet om näringsförbud och förverkande. Påföljden bestäms till villkorlig dom och dagsböter.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalspunkt 1 gällde grovt miljöbrott enligt 29 kap. 1 § första stycket 2 punkten och andra stycket miljöbalken. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade, tillsammans med andra, hanterat avfall på ett sätt som kunde medföra en förorening skadlig för människors hälsa, djur och växter i inte ringa omfattning. Enligt åtalet bestod hanteringen i att avfall bortskaffats eller mottagits med avsikt att bortskaffa det i en före detta bergtäkt på den tilltalades fastighet. Avfallet uppgavs bestå av stora mängder fines och jordliknande avfall, och gärningen angavs ha skett mellan den 11 maj 2020 och den 2 november 2021. Tingsrätten kom senare fram till att den egentliga brottstiden var den 7 december 2020 till den 25 oktober 2021. Den tilltalade döms för miljöbrott, men inte för grovt miljöbrott.

Åtalspunkt 6 gällde grovt penningtvättsbrott enligt 4 § och 5 § första stycket lagen om straff för penningtvättsbrott. Åklagaren påstod att den tilltalade tagit emot 3 364 334 kronor som ersättning för avfall och därefter omsatt pengarna genom överföringar till sitt bolag och till en annan tilltalad. Brottstiden angavs till någon gång mellan den 11 maj 2020 och den 23 november 2022. Tingsrätten ogillade åtalet i denna del.

Rättens bedömning

Tingsrätten konstaterade att avfallet på platsen utgjorde avfall i miljöbalkens mening och att det hade hanterats. Domstolen utgick från att det var styrkt att avfallet kunde medföra en föroreningsrisk som inte var ringa. Det som blev avgörande var dock frågan om den behöriga myndigheten hade tillåtit förfarandet.

Domstolen fann att anmälan till tillsynsmyndigheten inte varit korrekt och fullständig när den gavs in, eftersom den inte tydligt omfattade fines som huvudsakligt material. Däremot ansåg tingsrätten att myndigheten senare, i mars/april 2021, genom sitt besked om att transporterna fick fortsätta, fick anses ha tillåtit förfarandet vad gällde de höga totalhalterna av metaller. Samtidigt fann domstolen att myndigheten inte hade tillåtit materialet i den del som avsåg de höga halterna av PCB och PFAS. Trots detta bedömde tingsrätten att den tilltalades agerande inte uppfyllde kriterierna för grovt miljöbrott.

När det gällde skuldfrågan fann tingsrätten att den tilltalade objektivt sett hade hanterat avfallet genom att anlägga slänten. Domstolen ansåg dock att han varit omedvetet oaktsam, eftersom han som verksamhetsutövare haft långtgående skyldigheter att försäkra sig om att anläggandet var förenligt med miljöbalkens krav och inte tillräckligt hade utrett den sakkunskap han förlitade sig på. Därmed dömdes han för miljöbrott.

Tingsrätten frikände honom från åtalet om grovt penningtvättsbrott. Domstolen fann att det visserligen fanns penningströmmar med koppling till den verksamhet som bedömts som miljöbrott, men att det inte var styrkt att åtgärderna hade syftat till att dölja brottsvinster eller att främja möjligheten att tillgodogöra sig dem. Eftersom miljöbrottet bedömdes som omedvetet oaktsamt ansåg tingsrätten inte att det fanns ett penningtvättssyfte.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för miljöbrott enligt 29 kap. 1 § första stycket 2 punkten miljöbalken. Straffet bestäms till villkorlig dom förenad med 40 dagsböter om 370 kronor, vilket sammanlagt motsvarar 14 800 kronor.

Tingsrätten avslår yrkandet om näringsförbud. Yrkandet om förverkande av utbyte av brott avslås också. Den tilltalade ska betala en avgift till brottsofferfonden om 800 kronor.

Fakta