Grovt bokföringsbrott ledde till fängelse

Den tilltalade döms för tre fall av grovt bokföringsbrott efter brister i ett bolags bokföring och årsredovisning. Tingsrätten fann att han agerat med likgiltighetsuppsåt och att beloppen var så betydande att gärningarna skulle bedömas som grova. Påföljden blev fängelse i ett år, och han meddelas även näringsförbud i fem år.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet gällde i huvudsak samma underlåtelser i bolagets redovisning, men i domen redovisas tre brottsliga gärningar. För det första dömdes den tilltalade för grovt bokföringsbrott under perioden 2020-07-01 till 2023-03-27, genom att han som formell företrädare för bolaget underlät att löpande bokföra två återkrav från Försäkringskassan. Återkraven beslutades den 4 november 2020, om cirka 15 miljoner kronor jämte ränta, och den 8 augusti 2022, om cirka 2,8 miljoner kronor jämte ränta. Dessa hade inte bokförts som skuld eller avsättning. Domstolen fann att detta medförde att rörelsens förlopp inte i huvudsak kunde bedömas med ledning av bokföringen, och gärningen bedömdes som grov. Utgången blev fällande dom för grovt bokföringsbrott.

För det andra dömdes den tilltalade för grovt bokföringsbrott avseende en oriktig årsredovisning för räkenskapsåret 2020/2021. Enligt åtalet var årsredovisningen oriktig eftersom Försäkringskassans återkrav om cirka 15 miljoner kronor hade utelämnats, trots att det skulle ha redovisats som skuld eller avsättning och inte heller hade tagits upp i noter eller förvaltningsberättelse. Den påstådda gärningen anges ha inträffat den 30 november 2021 och ha skett i Värmdö kommun eller på annan plats i Stockholmsområdet. Domstolen fann att också denna gärning utgjorde grovt bokföringsbrott och fällde den tilltalade.

För det tredje omfattade domen ännu ett grovt bokföringsbrott kopplat till samma bokföringsbrister, med hänvisning till att de sammanlagda tre brotten hade ett totalstraffvärde som tingsrätten bedömde till fängelse i ett år. Även denna gärning ledde till fällande dom för grovt bokföringsbrott. I källtexten anges dock inte någon särskild ytterligare brottsbeskrivning för denna punkt utöver att den ingick i de tre brotten som låg till grund för straffvärdet.

Rättens bedömning

Den tilltalade medgav de objektiva omständigheterna i åtalet men bestred att han handlat uppsåtligen eller oaktsamt. Han uppgav att han lämnat underlag till sin bokförare, att han förlitat sig på hennes råd och att han trodde att återkraven inte behövde bokföras medan beslutet inte vunnit laga kraft. Bokföraren hördes och uppgav att hon skött bokföring, momsdeklaration och årsredovisning, men att inga återkrav från Försäkringskassan bokförts.

Tingsrätten konstaterade att återkraven var bokföringspliktiga redan när de beslutades och att även tvistiga skulder ska bokföras. Domstolen ansåg att även en lekman normalt måste förstå att sådana krav borde framgå av bokföring och årsredovisning. Samtidigt noterade rätten att den tilltalade hade fått felaktiga råd av bokföraren. Det talade emot uppsåt i första läget. Avgörande för domstolen blev dock att återkraven fortfarande inte bokförts när den senare domen från kammarrätten vann laga kraft, och att de inte heller var bokförda vid likvidationen. Detta tolkades som att den tilltalade ändå varit medveten om bokföringsplikten eller i vart fall varit likgiltig inför den. Han ansågs därför ha handlat med likgiltighetsuppsåt.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms till fängelse i ett år. Tingsrätten bedömde att det inte fanns utrymme för någon annan påföljd än fängelse. Han meddelas också näringsförbud i fem år, med omedelbar verkan från och med domdagen, och ett tillfälligt näringsförbud skulle enligt domen också meddelas.

Vidare ska den tilltalade betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Staten ska stå för kostnaderna för försvararen, och ersättning till försvararen fastställdes till 24 043 kronor, med fördelningen 16 260 kronor för arbete, 2 974 kronor för tidsspillan och 4 809 kronor i mervärdesskatt.