Fängelse för narkotika, doping och grov olovlig körning

Den tilltalade döms av tingsrätten för tre brott som samtliga begicks den 2 juli 2026 på Stockholmsvägen i Södertälje. Rätten fann att han olovligen innehaft narkotika, olovligen innehaft dopningsmedel och kört personbil utan rätt till det. Påföljden bestämdes till fängelse i två månader, och han ska även betala avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åklagaren lade fram tre åtalspunkter. Den första gällde narkotikabrott enligt 1 § 1 st 5 p narkotikastrafflagen (1968:64). Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade olovligen innehaft 18,9 gram amfetamin, som är narkotika, den 2 juli 2026 på Stockholmsvägen i Södertälje. Den andra åtalspunkten gällde olovlig körning, grovt brott enligt 3 § 1 st 2 men trafikbrottslagen (1951:649). Enligt åtalet hade den tilltalade kört personbil utan att ha rätt till det samma dag och på samma plats, och brottet skulle bedömas som grovt eftersom körkortet var återkallat. Den tredje åtalspunkten gällde dopningsbrott, ringa brott enligt 2 § 6 p och 3 § 2 st lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel. Där angavs att den tilltalade olovligen innehaft 55 ml testosteronenantat/testosteroncypionat den 2 juli 2026 på Stockholmsvägen i Södertälje.

I polisförhör under förundersökningen uppgav den tilltalade att han erkände gärningarna. Han förklarade att han körde bilen trots att han visste att han inte fick göra det eftersom han saknade körkort. När det gällde narkotikan uppgav han att bilen var hans och att han inte riktigt visste hur preparatet hade kommit dit. Om dopningsmedlen sade han att de var hans, att han köpt dem på nätet och att han visste att det var olagligt.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att erkännandena för dopningsbrottet och den grova olovliga körningen stöddes av övrig utredning och att det därför var bevisat att den tilltalade hade begått dessa gärningar. De bedömdes också på det sätt som åklagaren hade gjort.

När det gällde narkotikabrottet noterade rätten att den tilltalade först hade sagt att han fick erkänna även detta brott, men senare lämnat uppgifter som fick ses som en invändning om uppsåt. Tingsrätten framhöll att narkotikan hade påträffats i mittkonsolen i ett resorb-rör i den bil som den tilltalade uppgett vara hans egen. Polisen hade gjort husrannsakan i bilen efter att ha sett vad som beskrevs som drogattribut. Rätten beaktade också att den tilltalade själv uppgett att han nyligen städat ur bilen och att ingen annan hade använt den samma dag, även om andra annars brukade använda den. Samtidigt hade hans dopningspreparat legat i samma bil. Tingsrätten bedömde hans invändningar om bristande kännedom som vaga och delvis motstridiga och fann sammantaget att det var ställt bortom rimligt tvivel att han hade innehaft narkotikan med uppsåt. Han dömdes därför även för narkotikabrott av normalgraden.

Domslut och påföljd

Tingsrätten konstaterade att den tilltalade var tidigare dömd för likartad brottslighet och att han återfallit i narkotikabrottslighet bara två veckor efter den senaste domen och inom prövotiden för villkorlig dom. Rätten bedömde att de nu aktuella brotten hade ett samlat straffvärde som motsvarade omkring två månaders fängelse och att narkotikabrottet dessutom var av ett slag som ofta leder till fängelse. Påföljden bestämdes därför till fängelse i två månader.

Eftersom den tilltalade dömdes för brott med strängare straff än penningböter i straffskalan ska han också betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor.