Grov misshandel vid dammarna i Gislaved

Tingsrätten i Jönköping dömde den tilltalade för grov misshandel efter en händelse den 8 juni 2026. Enligt domen ska han tillsammans med en medtilltalad ha utsatt målsäganden för upprepat våld vid dammarna i Gislaved. Påföljden bestämdes till fängelse i ett år och nio månader. Den tilltalade ska också betala skadestånd tillsammans med den medtilltalade och en avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet gällde en enda åtalspunkt, grov misshandel, som enligt gärningsbeskrivningen ska ha begåtts den 8 juni 2026. Åklagaren påstod att den tilltalade och den medtilltalade tillsammans och i samförstånd, ensamma eller tillsammans med andra personer, utdelade flertalet slag och sparkar mot målsägandens ansikte, huvud och kropp. Enligt åtalet skedde detta i Gislaved, och målsäganden ska då ha fått smärta, blodvite, hudavskrapningar, blånad, rodnad, svullnad, okbensfraktur, blow-out-fraktur och tillfälligt sänkt medvetandegrad. Åklagaren gjorde gällande att gärningen var grov eftersom de tilltalade visat särskild hänsynslöshet och råhet. Tingsrätten dömde den tilltalade för grov misshandel med hänvisning till att gärningen ägt rum den 8 juni 2026.

I målet berättade målsäganden att han först haft kontakt med personer i samband med mösspåtagningen kvällen före den aktuella händelsen och att han senare, den 8 juni 2026, träffade den tilltalade, den medtilltalade och ytterligare personer vid en bil. Enligt hans uppgifter ska han sedan ha förts till dammarna i Gislaved, där han omringades och slogs. Han uppgav att det första slaget kom från den tilltalade, att den medtilltalade därefter började slå honom och att han sedan även blev slagen när han låg ner. Målsäganden uppgav att han tappade medvetandet under händelsen.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att den skriftliga bevisningen visade att målsäganden blivit misshandlad vid två tillfällen, dels under natten mellan den 7 och 8 juni 2026 och dels senare samma kväll den 8 juni 2026. Rätten bedömde att den aktuella misshandeln hade skett i nära anslutning till att ambulans kom till platsen. Av rättsintyget och övrig skriftlig bevisning ansåg tingsrätten att det var visat att målsäganden åtminstone fick en blow-out-fraktur och en okbensfraktur vid den senare misshandeln.

Tingsrätten fann att den muntliga bevisningen från målsäganden var detaljerad, samlad och i viktiga delar stödd av annan bevisning. Särskild betydelse fästes vid övervakningsfilmerna, larmsamtalet och polisens iakttagelser. Rätten lade däremot begränsad vikt vid blodspåret på den tilltalades toffla och vid den inspelade telefonkonversationen, eftersom dessa bevis enligt domstolen inte gav tillräckligt säkra slutsatser om skuldfrågan.

Domstolen ansåg sammantaget att det var styrkt att den tilltalade och den medtilltalade tillsammans och i samförstånd utdelade flera slag mot målsägandens ansikte, huvud och kropp. Tingsrätten fann att våldet var oprovocerat, att det utfördes av minst två personer mot en skyddslös person och att målsäganden var instängd mot en bil när misshandeln inleddes. Att våldet fortsatte även efter att målsäganden fallit ned på marken talade enligt rätten för att gärningen präglades av särskild hänsynslöshet och råhet. Mot den bakgrunden bedömdes brottet som grov misshandel.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för grov misshandel som begicks den 8 juni 2026. Påföljden bestämdes till fängelse i 1 år och 9 månader.

Tingsrätten beslutade också att den tilltalade och den medtilltalade solidariskt ska betala 40 000 kronor i skadestånd till målsäganden, jämte ränta enligt räntelagen från den 8 juni 2026. Skadeståndet avsåg kränkning. Den tilltalade ska dessutom betala 1 000 kronor till brottsofferfonden.

Fakta