Olaga förföljelse och hot

Den tilltalade döms för olaga förföljelse och flera fall av olaga hot efter en händelsekedja under april 2026. Tingsrätten frikänner honom från barnfridsbrott. Påföljden bestäms till skyddstillsyn med föreskrifter om behandling och deltagande i ett relationsvåldsprogram. Han ska också betala skadestånd till två målsäganden, avgift till brottsofferfonden och viss återbetalning till staten.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet hade den tilltalade mellan den 4 april 2026 och den 30 april 2026 förföljt målsäganden genom upprepade kontakter, hot och en skadegörelse. Åtalspunkt 1 gällde olaga förföljelse enligt 4 kap. 4 b § 3 p, 8 p och 12 p brottsbalken. Inom den punkten påstods först ofredande under perioden den 4 april 2026 till den 30 april 2026, då han upprepade gånger ringde målsägandens mobiltelefon och arbetsplats. Därefter påstods olaga hot den 5, 19 och 30 april 2026 genom meddelanden och telefonsamtal till målsäganden. Vidare påstods olaga hot den 10, 14, 28 och 30 april 2026 riktat mot en annan målsägande, genom uttalanden och ett sms som enligt åtalet skulle vidarebefordras. Slutligen påstods skadegörelse den 30 april 2026 genom att han kastade en sten på målsägandens bil.

Åtalspunkt 2 gällde olaga hot enligt 4 kap. 5 § första stycket brottsbalken. Där påstods att den tilltalade vid fyra tillfällen mellan den 10 april 2026 och den 30 april 2026 hotat den andra målsäganden genom att uttala att han skulle skada eller döda den första målsäganden.

Åtalspunkt 3 gällde först olaga hot enligt 4 kap. 5 § första stycket brottsbalken och därefter barnfridsbrott enligt 4 kap. 3 § första stycket 1 men brottsbalken. Under punkt 3.1 påstods att den tilltalade den 28 april 2026 hotat en målsägande genom att säga att hon inte skulle komma levande ur situationen och att han skulle döda henne eller skada henne på liknande sätt. Under punkt 3.2 påstods att samma hot bevittnats av ett barn som befann sig i rummet, vilket åklagaren menade utgjorde barnfridsbrott.

Rättens bedömning

Tingsrätten fann att utredningen visade att den tilltalade under en närmare månads tid upprepade gånger hade sökt kontakt med målsäganden trots att han inte ville ha kontakt. Genom målsägandens uppgifter och skärmbilder av samtalslistor ansåg rätten att det var visat att han gjort sig skyldig till ofredande. Ljudinspelningar från telefonsamtal den 19 och 30 april 2026 visade enligt rätten att han uttryckt sig på ett sådant sätt att uttalandena innefattade förtäckta hot om våld. Skärmbilder visade också meddelanden från den 5 april 2026 med hotfullt innehåll. Rätten fann att han gjort sig skyldig till tre fall av olaga hot enligt åtalspunkten 1 b.

När det gällde de hot som riktades mot den första målsäganden via den andra målsäganden ansåg rätten att inspelningar av telefonsamtal den 10 april 2026, den 14 april 2026 och den 30 april 2026 visade att hot uttalats. Rätten konstaterade även att ett sms den 28 april 2026 innehöll ett hot om att den första målsäganden skulle skadas eller dödas. Sammantaget bedömde tingsrätten att den tilltalade gjort sig skyldig till fyra fall av olaga hot enligt åtalspunkten 1 c.

Vad gällde skadegörelsen fann rätten det utrett att den tilltalade kastade en sten på målsägandens bil så att plåt- och lackskador uppstod. Uppgifterna stöddes av polisanmälan och fotografier, och den tilltalade ansågs därför skyldig till skadegörelse enligt åtalet.

Tingsrätten prövade därefter om gärningarna utgjorde olaga förföljelse. Rätten framhöll att den tilltalade under nära en månads tid utsatt målsäganden för upprepade brottsliga gärningar, dels genom påträngande kontakter, dels genom hot vid sju tillfällen. Varje gärning bedömdes ha utgjort ett led i en upprepad kränkning av målsägandens integritet. Den tilltalade dömdes därför för olaga förföljelse.

I fråga om åtalspunkt 2 konstaterade tingsrätten att hoten mot den andra målsäganden visats genom samma utredning som låg till grund för åtalspunkt 1 c. Rätten fann att hoten var sådana att den andra målsäganden kunde förväntas känna allvarlig rädsla för den första målsägandens personliga säkerhet. Den tilltalade dömdes därför för fyra fall av olaga hot enligt åtalspunkt 2.

När det gällde åtalspunkt 3.1 fann tingsrätten att han under ett telefonsamtal den 28 april 2026 uttalat hot om att skada och döda den målsägande som hotet riktades mot. Rätten ansåg att uttalandena var hotfulla och att syftet varit att skrämma henne, vilket ledde till en fällande dom för olaga hot.

Däremot frikändes den tilltalade från barnfridsbrott. Tingsrätten konstaterade att barnet hade hört hotet, men att det inte var visat att den tilltalade haft uppsåt till att barnet skulle ta del av hotet. Eftersom erforderligt uppsåt saknades kunde han inte dömas för barnfridsbrott enligt åtalspunkt 3.2.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms alltså för olaga förföljelse och sammanlagt flera fall av olaga hot, men frikänns från barnfridsbrott. Tingsrätten ansåg att det samlade straffvärdet understeg i vart fall inte fyra månaders fängelse, men valde ändå skyddstillsyn som påföljd. Skyddstillsynen förenas med föreskrift om att den tilltalade ska genomgå missbruksavvänjande behandling som frivården finner lämplig och delta i Kriminalvårdens relationsvåldsprogram Predov. Övervakare ska utses av frivården.

Han ska betala 25 000 kronor i skadestånd till den första målsäganden och 25 000 kronor till den andra målsäganden, med ränta enligt 6 § räntelagen från den 30 april 2026 till dess betalning sker. Begäran om skadestånd från den tredje målsäganden avslås eftersom den tilltalade inte döms för barnfridsbrott. Därutöver ska han betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Tingsrätten beslutade också att han ska återbetala 70 000 kronor av statens kostnader.