Våldtäkt och försök till utnyttjande av barn för sexuell posering fastställs i hovrätten

Dold domstol har prövat ett överklagande av Dold domstols dom i ett mål om våldtäkt och försök till utnyttjande av barn för sexuell posering. Hovrätten fastställer tingsrättens domslut utan ändringar, vilket innebär att den tilltalade döms till fängelse i tre år och sex månader samt att skadestånds- och häktningsbesluten står fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde två åtalspunkter. Den första avsåg våldtäkt den 23 mars 2026. Den andra avsåg försök till utnyttjande av barn för sexuell posering den 11 februari 2026.

I hovrätten yrkade åklagaren att fängelsestraffets längd skulle bestämmas till fyra år. Den tilltalade yrkade att han skulle frikännas från åtalet för våldtäkt och att målsägandens skadeståndstalan skulle ogillas eller i vart fall att påföljden skulle mildras och skadeståndet sättas ned.

Hovrätten konstaterade först att den del av tingsrättens dom som avsåg försök till utnyttjande av barn för sexuell posering inte hade överklagats. Den delen stod därför fast. Även tingsrättens bedömning av våldtäktsåtalet prövades på nytt.

När det gäller våldtäkten ansåg hovrätten, i likhet med tingsrätten, att det var utrett att den tilltalade låg bakom de konton på sociala medier som målsäganden haft kontakt med i anslutning till att parterna träffades vid Malmö C. Hovrätten anslöt sig också till tingsrättens bedömning att målsägandens uppgifter om vad som sedan hände i bilen fick starkt stöd av övrig utredning.

Hovrätten fann därmed bevisat att den tilltalade tagit målsäganden på bröstet och haft oralt samlag med henne, och att hennes deltagande inte varit frivilligt utan en följd av våld och hot. Hovrätten framhöll dock att det inte var bevisat att den tilltalade med kraft tryckt ned målsägandens huvud mot sitt könsorgan, vilket tingsrätten hade angett. Även utan den preciseringen ansåg hovrätten att åklagaren hade styrkt att gärningen utgjorde våldtäkt.

Hovrätten redovisade också att den tilltalades handlande föregåtts av relativt intensiv kontakt under cirka ett dygn och att han på ett förslaget och utstuderat sätt pressat målsäganden att först träffa honom och därefter genomföra det orala samlaget. Mot den bakgrunden, och med beaktande av vad som framkommit om hans intellektuella funktionsnedsättning, ansåg hovrätten att han måste ha insett att målsäganden inte deltog frivilligt. Han dömdes därför för våldtäkt.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten byggde sin prövning på samma utredning som tingsrätten, inklusive förhören under förundersökningen med målsäganden och tingsrättens inspelningar av förhören vid huvudförhandlingen. På den tilltalades begäran hölls dessutom förhör i hovrätten med två personer som uttalade sig om hans intellektuella funktionsnedsättning och behov av tydlighet i kommunikationen.

En av dessa uppgav att den lindriga intellektuella funktionsnedsättningen innebar att den tilltalade kunde vara omogen i sociala interaktioner och ha svårt att uppfatta sociala signaler, men att han inte saknade förmåga att förstå innebörden av sitt handlande. Den andra uppgav att tydlighet i kommunikationen med den tilltalade var mycket viktig.

Hovrätten godtog tingsrättens slutsats att målsägandens berättelse om händelserna i bilen var tillförlitlig och fick stöd av övrig bevisning. Domstolen ansåg att den tilltalade, genom våld och hot, förmått målsäganden att medverka till det orala samlaget. Därmed var samtycke uteslutet.

Vid uppsåtsbedömningen fäste hovrätten vikt vid den intensiva kontakten mellan parterna och den tilltalades agerande under det senaste dygnet före händelsen. Hovrätten ansåg att han måste ha förstått att målsäganden inte medverkade frivilligt. Frågan om hans intellektuella funktionsnedsättning ledde inte till någon annan bedömning av skuldfrågan, men den beaktades i straffmätningen som en viss förmildrande omständighet.

Hovrätten gjorde ingen annan bedömning än tingsrätten i fråga om den tilltalades skyldighet att betala skadestånd till målsäganden.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens domslut utan ändringar. Det innebär att den tilltalade döms för våldtäkt den 23 mars 2026 och för försök till utnyttjande av barn för sexuell posering den 11 februari 2026.

Påföljden är fängelse i tre år och sex månader. Hovrätten ansåg att straffvärdet, utan vissa förmildrande omständigheter, hade varit något lägre än tingsrättens bedömning och därmed understigit fyra år. Trots det fann hovrätten, liksom tingsrätten, att det inte fanns skäl att frångå straffvärdet och att fängelse var den enda möjliga påföljden. Åklagarens yrkande om fyra års fängelse bifölls alltså inte.

Skadeståndet stod fast enligt tingsrättens dom. Den tilltalade ska betala 245 000 kronor till målsäganden och ränta enligt räntelagen från den 23 mars 2026. Han ska också betala avgift till brottsofferfonden med 1 000 kronor.

Den tilltalade ska vara häktad tills fängelsestraffet får verkställas. Hovrätten konstaterade att han dömts för bland annat våldtäkt och att det inte var uppenbart att det saknades risk för fortsatt brottslighet.

Beslaget ska bestå. Hovrätten fastställde även tingsrättens sekretessbeslut. Staten ska stå för kostnaden för försvarare och målsägandebiträde i hovrätten.

Fakta