Hemfridsbrott och misshandel gav villkorlig dom

Den tilltalade döms för hemfridsbrott, misshandel och tre fall av överträdelse av kontaktförbud. Tingsrätten frikände honom samtidigt från bland annat barnfridsbrott och flera andra åtalade kontakter, och ansåg inte att gärningarna nådde upp till grov kvinnofridskränkning eller olaga förföljelse. Påföljden bestämdes till villkorlig dom med samhällstjänst i 70 timmar.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet gällde en relation mellan den tilltalade och målsäganden samt händelser mellan den 23 april 2025 och den 12 mars 2026. Enligt åtalet skulle den tilltalade ha gjort sig skyldig till hemfridsbrott den 23 april 2025 genom att olovligen tränga in i målsägandens bostad. Han skulle också samma dag ha gjort sig skyldig till misshandel genom att slå en annan målsägande på kroppen, putta omkull honom och ta stryptag om hans hals. Samma dag åtalades han även för ofredande genom att ha puttat sin son, samt för barnfridsbrott eftersom detta påstods ha bevittnats av sonen.

Vidare omfattade åtalet flera påstådda överträdelser av kontaktförbud. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade hade överträtt kontaktförbudet genom meddelanden via TikTok den 31 januari 2026, genom två mejl den 1 februari 2026, genom att förmå andra familjemedlemmar att skicka meddelanden via Snapchat den 1 februari, 4 februari och 25 februari 2026, genom ytterligare mejl den 25 och 26 februari 2026 samt genom försök att använda en tredje person som budbärare under perioden 3 december 2025 till 12 mars 2026. För dessa gärningar yrkades i andra hand att beteendet skulle bedömas som olaga förföljelse.

Tingsrätten gick igenom varje åtalspunkt för sig. Hemfridsbrottet den 23 april 2025 bedömdes som styrkt, eftersom det var utrett att den tilltalade utan tillåtelse tagit sig in i bostaden. Däremot ansågs den knuff som riktades mot målsäganden inte vara så kraftfull eller hänsynslös att den utgjorde ofredande, och därför ogillades åtalet på den punkten. Eftersom barnfridsbrottet var knutet till just den ogillade ofredandegrunden ogillades även det åtalet.

När det gällde misshandeln fann tingsrätten att det var styrkt att den tilltalade hade knuffat omkull den andra målsäganden, satt sig på honom och tagit ett strypgrepp. Uppgifterna om att målsäganden först skulle ha angripit den tilltalade godtogs inte. Däremot ansågs det inte visat att gärningen var av sådan allvarligare art att den skulle bedömas som grov, och den tilltalade dömdes därför för misshandel av normalgraden.

Åtalet för ofredande mot sonen ogillades. Tingsrätten ansåg att det inte var visat att den tilltalade uppsåtligen ofredat sonen, och sonens skadeståndsanspråk avslogs också.

När det gällde de upprepade kontakterna mellan den tilltalade och målsäganden konstaterade tingsrätten att det förekommit många kontakter under den aktuella tiden, men att kommunikationen i viss utsträckning varit ömsesidig. Det var därför inte visat att meddelanden, mejl och samtal hade skett i syfte att trakassera eller förfölja målsäganden på ett sätt som kunde medföra ansvar för ofredande eller olaga förföljelse. Åtalen för de påstådda ofredandena under maj och november 2025 ogillades därför.

För de påstådda TikTok-meddelandena fann tingsrätten att det inte fanns någon teknisk bevisning som band den tilltalade till dem, och åtalet kunde därför inte bifallas. Däremot ansågs de två mejlen den 1 februari 2026 och mejlen den 25 och 26 februari 2026 vara styrkta. Tingsrätten fann att den tilltalade hade skickat dessa i strid med kontaktförbudet, och att gärningarna var uppsåtliga. Även påståendet att han försökt förmå andra att föra vidare budskap via Snapchat och andra personer ogillades, eftersom bevisningen inte ansågs tillräcklig för att visa att det var den tilltalade som låg bakom dessa kontakter.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att målsäganden i stort var mer trovärdig än den tilltalade, men betonade att en fällande dom måste stödjas av tillförlitlig bevisning. Domstolen hänvisade också till att viss kontakt mellan parterna kunde vara förklarlig med hänsyn till att de hade gemensamma underåriga barn.

Vid bedömningen av ofredandena utgick domstolen från att gärningen måste avvika på ett påtagligt sätt från vad som är socialt godtagbart för att anses hänsynslös. Mot den bakgrunden ansågs flera av de påstådda kontakterna inte nå upp till straffbar nivå. Samtidigt fann domstolen att de dokumenterade mejlen i februari 2026, liksom det mejl som skickades den 1 februari, hade skickats med uppsåt och i strid med gällande kontaktförbud.

När domstolen prövade misshandelsåtalet lade den vikt vid uppgifterna från både målsäganden och ett vittne om att den tilltalade hade puttat omkull, satt sig på och tagit strypgrepp om målsäganden. Eftersom det saknades stöd för nödvärnspåståendet och ingen annan omständighet talade för den tilltalades version ansågs misshandeln styrkt.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för hemfridsbrott den 23 april 2025, misshandel den 23 april 2025 och tre fall av överträdelse av kontaktförbud under perioden 1 februari 2026 till 26 februari 2026. Han frikänns från barnfridsbrott, ofredande i flera delar och från övriga åtal om kontaktförbudsöverträdelser. Tingsrätten ansåg att gärningarna inte var tillräckliga för grov kvinnofridskränkning eller olaga förföljelse.

Påföljden bestämdes till villkorlig dom och samhällstjänst i 70 timmar. Tingsrätten angav att om fängelse i stället hade valts skulle straffet ha motsvarat två månader. Den tilltalade ska betala skadestånd till målsäganden med 20 000 kronor jämte ränta från den 12 mars 2026. Däremot avslogs ett skadeståndsyrkande från en annan målsägande. Han ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Staten ska stå för kostnaderna.