Svaranden förpliktas återbetala lån efter tvist om gåva eller lån

En tingsrättsdom har fastställt att den överföring om 476 064 kronor som gjordes den 27 januari 2011 inte var en gåva utan ett lån. Den svarande ska betala tillbaka 403 064 kronor plus ränta från den 26 april 2011 samt ersätta käranden för rättegångskostnader.

Bakgrund och huvudfråga
Käranden ansökte inledningsvis om betalningsföreläggande. Efter bestridande av den svarande överlämnades ärendet till tingsrätten. Tvisten gäller om en överföring av medel från käranden till den svarande utgjort ett lån som skulle återbetalas inom tre månader eller en gåva utan återbetalningsskyldighet. Ett avtal ingicks muntligen vid två medlemsmöten i december 2010 och januari 2011, där representanter från båda parter deltog. Den 27 januari 2011 överfördes sammanlagt 476 064 kronor till den svarandes konto.

Parternas inställning
Käranden hävdade att överföringen skett som ett lån, att återbetalning skulle ske senast den 26 april 2011 och att den svarande inte fullgjort sin betalningsskyldighet. Käranden yrkade på huvudförpliktelse om 403 064 kronor plus dröjsmålsränta enligt räntelagen och i andra hand ränta från delgivningen av stämningsansökan.

Den svarande invände att överföringen varit en gåva för köp av kyrkobygge. Som stöd åberopades protokoll där det anges att äganderätten skulle flyttas från käranden till den svarande. Den svarande godtog beräkningen av ränta från delgivning av processen men bestridde återbetalningsansvaret i sin helhet.

Bevisningen
Käranden åberopade vittnesmål från personer som närvarat vid medlemsmöten och banköverföringen. Flera vittnen berättade att de undertecknat blankt protokoll, att man diskuterade ett lån med tre månaders återbetalningstid och att inga gåvetermer förekom. Överföringen år 2015 om 73 000 kronor till en tredje part tolkades som amortering på lånet.

Den svarande presenterade egna vittnen som hävdade att det rört sig om en gåva och hänvisade till de formella protokollen med text om förflyttning av egendom. Dessa vittnen uppgav att texten funnits på handlingarna från början och att ingen återbetalning avtalats.

Tingsrättens bedömning
Tingsrätten konstaterade att när det råder oklarhet om en överförings innebörd vilar bevisbördan på den som hävdar att det är en gåva. Den svarande hade inte visat att överföringen skett med gåvoavsikt. Flera vittnesmål från både kärandens och svarandens representanter pekade på att det funnits en återbetalningsskyldighet. Betalningen om 73 000 kronor 2015 bedömdes stödja fyndet av ett lån. Tingsrätten fann att kärandens bevisning förmådde undanröja invändningarna och att den svarande inte styrkt gåvoavsikt.

Domslut och följder
Tingsrätten biföll kärandens talan. Den svarande ska till käranden utge 403 064 kronor plus ränta enligt 6 § räntelagen från den 26 april 2011 tills betalning sker. Dessutom ska svaranden ersätta käranden för rättegångskostnader med 187 500 kronor (varav 37 500 kronor i mervärdesskatt) samt dröjsmålsränta på denna summa från domens datum.