Försök till mord prövades i hovrätten – den tilltalade frikändes från det allvarliga åtalet

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om försök till mord och narkotikabrott. Hovrätten frikänner den tilltalade från åtalet för försök till mord, men låter fällningen för narkotikabrott stå fast. Påföljden bestäms till fängelse i en månad. Hovrätten upphäver också tingsrättens beslut om utvisning, avslår skadeståndsanspråket och ändrar förverkandet av villkorligt medgiven frihet till tre månader.

Om händelsen och åtalet

Åklagaren gjorde i hovrätten gällande att den tilltalade och en medtilltalad tillsammans och i samförstånd hade försökt döda målsäganden genom att slå honom med knytnävar och hugga honom med kniv eller annat eggvasst föremål upprepade gånger mot bålen, axeln och huvudet. Enligt gärningspåståendet skedde detta den 27 oktober 2024 på en gata i en mindre ort i Västerviks kommun.

I hovrätten gällde målet ett överklagande av tingsrättens dom. Tingsrätten hade dömt den tilltalade för försök till mord och narkotikabrott, bestämt fängelsestraffet till tio år, förverkat hela den villkorligt medgivna friheten, beslutat om utvisning och förpliktat honom att betala skadestånd till målsäganden. Hovrätten ändrar nu den domen i de delar som rör försöksbrottet, påföljden, förverkandet, skadeståndet och utvisningen.

Hovrätten konstaterar att den tilltalade enligt tingsrättens dom, som inte överklagats i den delen, fortfarande ska dömas för narkotikabrott. Den fällningen berörs alltså inte av hovrättens ändring i skuldfrågan rörande våldsbrottet.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgår från att målsäganden utsatts för våld och att skadorna varit allvarliga, däribland ett livshotande tillstånd. Frågan var om åklagaren hade bevisat att det var den tilltalade och den medtilltalade som tillsammans och i samförstånd hade orsakat skadorna, eller om någon av dem ensam hade gjort det.

Bevisningen i hovrätten var i huvudsak densamma som i tingsrätten. Hovrätten hade del av förhör med målsäganden, den tilltalade, den medtilltalade och flera vittnen. Hovrätten ansåg, liksom tingsrätten, att de muntliga uppgifterna måste bedömas försiktigt eftersom berättelserna på flera centrala punkter inte stämde överens och eftersom flera av de hörda personerna hade bristfälliga minnesbilder.

När det gällde den medtilltalade fann hovrätten att bevisningen var för svag för att det skulle vara ställt utom rimligt tvivel att han hade utövat våld eller på annat sätt varit delaktig på ett brottsligt sätt. Hovrätten frikände därför honom även i denna instans.

När hovrätten prövade den tilltalades ansvar gjorde domstolen dock en annan bedömning än tingsrätten. Hovrätten ansåg att det fanns omständigheter som talade emot den tilltalade, bland annat att hans kniv hade använts vid gärningen, att hans DNA fanns på knivens handtag och att han hanterat kniven efter händelsen. Samtidigt betonade hovrätten att DNA-bilden inte ensamt band honom till våldet, eftersom kniven var hans och materialet innehöll DNA från flera personer. Hovrätten tog också hänsyn till att andra personer hade varit i hans bostad strax före händelsen, vilket gjorde det möjligt att någon annan tagit med sig kniven.

Domstolen noterade även att den tilltalade hade haft motiv i form av en konflikt om priset på amfetamin och själv uppgett att han gick fram för att konfrontera målsäganden. Trots detta ansåg hovrätten att de faktiska uppgifterna om vad som sedan hände var alltför osäkra. Vittnesuppgifterna var splittrade, flera personer hade varit påverkade av alkohol eller narkotika och ingen hade sett knivhuggen i det skede som åklagaren påstod. Hovrätten fann därför att det inte gick att utesluta att någon annan var gärningsman.

Sammantaget kom hovrätten fram till att åklagaren inte hade bevisat att den tilltalade gjort sig skyldig till försök till mord. Hovrätten ansåg inte heller att det var bevisat att han hade utövat annat våld eller annars varit delaktig på det sätt som krävdes för ansvar för grov misshandel. Den tilltalade frikändes därför helt från åtalet för försöksbrottet.

Domslut och påföljd

Hovrätten låter tingsrättens dom stå fast i fråga om narkotikabrottet. För den brottsligheten bedömde hovrätten straffvärdet till fängelse i en månad. Eftersom det var fråga om återfall och med hänsyn till brottslighetens art och den tilltalades personliga förhållanden fann hovrätten att annan påföljd än fängelse inte var aktuell.

Tingsrätten hade bestämt straffet till tio års fängelse, men hovrätten ändrar alltså påföljden i enlighet med att den tilltalade inte döms för försöksbrottet.

Hovrätten upphäver också tingsrättens beslut om att hela den villkorligt medgivna friheten skulle förverkas. I stället förverkas tre månader av den villkorligt medgivna friheten, eftersom den nya brottsligheten bedömdes som förhållandevis lindrig i förhållande till den tidigare brottsligheten.

Skadeståndsyrkandet avslås eftersom den tilltalade inte döms för gärningen mot målsäganden. Tingsrättens beslut om skadestånd ändras därför helt.

Hovrätten upphäver även utvisningsbeslutet. Eftersom den tilltalade endast döms för narkotikabrott med ett straffvärde på en månad ansåg hovrätten att det inte fanns tillräckliga skäl för utvisning.

Den tilltalade var häktad, men hovrätten hävde häktningen den 16 april 2025. Tingsrätten hade dessförinnan beslutat att han skulle vara kvar i häkte tills fängelsestraffet fick verkställas.

Fakta