Rån och trafikbrott: hovrätten sänkte skadeståndet och fastställde fängelsestraffet

Hovrätten har prövat ett överklagande i ett mål om rån, rattfylleri, grov vårdslöshet i trafik, narkotikabrott, stöld och brott mot knivförbudslagen. För den tilltalade ändrade hovrätten tingsrättens dom endast i skadestånds- och påföljdsdelen. Fängelsestraffet bestämdes till 2 år och 6 månader, och ersättningen till målsägandena sattes ned. I övrigt stod tingsrättens bedömning fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde enligt hovrätten i första hand ett rån som den tilltalade, tillsammans med två medtilltalade, skulle ha begått i samförstånd. Hovrätten utgick från samma bevisning som tingsrätten och spelade upp de förhör som hade hållits där.

Hovrätten redovisade att den tilltalade i enlighet med tingsrättens dom, i de delar som inte hade överklagats, hade gjort sig skyldig till ringa stöld, olovlig körning vid två tillfällen, olovlig körning av grovt brott, ringa narkotikabrott och brott mot knivförbudslagen.

När det gäller det överklagade rånet anslöt sig hovrätten till tingsrättens bedömning. Den tilltalade skulle därför dömas för rån. Hovrätten ändrade inte brottsrubriceringen jämfört med tingsrätten.

Tingsrätten hade också dömt den tilltalade för ringa stöld, rån, olovlig körning vid två tillfällen, olovlig körning av grovt brott, ringa narkotikabrott och brott mot knivförbudslagen. Hovrätten konstaterade att dessa gärningar, i de delar som inte överklagats, stod fast. I hovrätten handlade prövningen därför främst om straffmätningen och skadeståndet.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten gjorde ingen annan bedömning än tingsrätten i skuldfrågan beträffande rånet. Enligt domstolen hade den tilltalade tillsammans med de medtilltalade agerat på det sätt som framgick av det justerade gärningspåståendet. Rånet bedömdes som rån även i hovrätten.

I fråga om en av de andra gärningarna, grov vårdslöshet i trafik, konstaterade hovrätten att det inte fanns stöd i utredningen för att den tilltalade vid körningen hade visat uppenbar likgiltighet för andra människors liv eller egendom. Däremot delade hovrätten tingsrättens uppfattning att körningen hade varit grovt oaktsam. Hovrätten framhöll därför att den tilltalade skulle dömas för grov vårdslöshet i trafik. Detta gällde dock inte som en ändring av skuldslutet i någon friande riktning, utan hovrätten redovisade att tingsrättens dom skulle stå fast i skuldfrågan för samtliga tilltalade.

För den tilltalade gjorde hovrätten även samma bedömning som tingsrätten beträffande brott mot knivförbudslagen och ringa narkotikabrott.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom i påföljdsdelen. För den tilltalade bestämdes fängelsestraffet till 2 år och 6 månader. Hovrätten angav att rånet var det allvarligaste brottet och att det fick avgörande betydelse för det samlade straffvärdet. För den tilltalade ansåg hovrätten att den övriga brottsligheten inte påverkade straffvärdet nämnvärt utöver rånet, och att det inte fanns skäl att bestämma straffet under det angivna straffvärdet.

Tingsrätten hade tidigare dömt till fängelse i 2 år. Hovrätten höjde alltså straffet.

När det gäller skadeståndet fann hovrätten att de två målsägandena hade rätt till ersättning för kränkning samt för stulen respektive förstörd egendom. Hovrätten ansåg också att det fanns rätt till ersättning för sveda och värk, men inte med så höga belopp som tingsrätten hade bestämt. Hovrätten satte ersättningen för sveda och värk till 6 000 kronor för den ena målsäganden och 3 000 kronor för den andra.

Det innebar att den tilltalade, solidariskt med de medtilltalade, skulle betala 29 500 kronor till den ena målsäganden och 24 400 kronor till den andra. Hovrätten ändrade alltså tingsrättens skadeståndsbelopp nedåt.

Hovrätten beslutade också att beslagen skulle bestå.

Frågan om häktning gällde andra tilltalade, inte den tilltalade i denna artikel, och någon uppgift om häktningstid för den tilltalade framgår inte av materialet. Någon uppgift om kontaktförbud finns inte heller.