Fällande dom för oaktsam våldtäkt

Den tilltalade döms för oaktsam våldtäkt efter en händelse som enligt domen inträffade någon gång mellan den 28 februari 2026 och den 1 mars 2026 i Malmö. Tingsrätten fann att ett samlag hade skett utan att målsäganden deltog frivilligt, men att det inte var styrkt att den tilltalade hade haft uppsåt till detta. I stället ansågs han ha varit grovt oaktsam. Påföljden bestämdes till fängelse i åtta månader. Den tilltalade ska också betala skadestånd och en avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och åtalet

Åklagaren väckte åtal mot den tilltalade för våldtäkt, med yrkande i andra hand om oaktsam våldtäkt. Enligt gärningsbeskrivningen hade han genomfört vaginalt samlag med målsäganden. Samlaget ska enligt åtalet ha skett sedan den tilltalade hållit fast målsägandens armar och tagit ett strupgrepp om hennes hals. Det angavs också att målsäganden inte deltog frivilligt, bland annat genom att hon sa nej eller uttryck med liknande innebörd flera gånger under samlaget samtidigt som hennes rörelsefrihet begränsades. Händelsen ska ha ägt rum mellan den 28 februari 2026 och den 1 mars 2026 i Malmö.

Den tilltalade förnekade brott. I målet hördes målsäganden, den tilltalade samt flera vittnen. Åklagaren åberopade också chattmeddelanden och målsägandens webbhistorik som skriftlig bevisning.

Målsäganden berättade att hon och den tilltalade hade en relation och att de hade haft olika former av rollspel, men att hon aldrig hade samtyckt till våldtäktsrollspel. Hon uppgav att den aktuella natten ville sova, att hon protesterade när den tilltalade inledde samlag och att hon flera gånger sa nej och bad honom sluta. Enligt hennes uppgifter höll han ner henne, tog strypgrepp om hennes hals och fortsatte sedan samlaget. Hon uppgav också att hon senare på nytt blev penetrerad vaginalt när hon var paralyserad.

Den tilltalade gav en annan bild. Han uppgav att de tidigare samma dag hade pratat om att ha sex på kvällen och att det som skedde uppfattades som ett oklart rollspel. Han sade att han hörde målsäganden använda hans smeknamn och att han inte till en början hörde något nej. Enligt honom avbröt han samlaget när han märkte att målsäganden blev tyst och började må dåligt. Han förnekade att han hållit fast hennes armar eller tagit strypgrepp om henne.

Rättens bedömning

Tingsrätten konstaterade att det i sexualbrottsmål ofta är parternas berättelser som är den centrala bevisningen. I detta fall fanns ingen teknisk bevisning. Rätten lade vikt vid målsägandens berättelse, de chattmeddelanden som skickats i nära anslutning till händelsen samt hennes uppgifter till personer hon kontaktade efteråt.

Tingsrätten ansåg att målsägandens berättelse var konsekvent, detaljrik och gav ett starkt intryck av att vara självupplevd. Rätten noterade också att hon kort efter händelsen skrev till den tilltalade att hon blivit våldtagen och att han hade tryckt ner henne och haft sex med henne trots att hon sagt nej. Hon hade också berättat om händelsen för en vän och senare för sin handledare. Dessutom hade hon gjort sökningar på nätet om våldtäkt kort efter händelsen.

Samtidigt fann tingsrätten att det, i avsaknad av stödbevisning och mot den tilltalades nekande, inte var styrkt att han hade tagit strypgrepp eller hållit fast målsägandens armar. Däremot ansåg rätten att det var ställt utom rimligt tvivel att samlaget skett utan att målsäganden deltog frivilligt.

När domstolen prövade uppsåtsfrågan fann den att det inte var styrkt att den tilltalade förstått att målsäganden inte deltog frivilligt. Däremot ansåg rätten att han insåg att det fanns en risk för att så var fallet. Utredningen visade inte att han varit likgiltig inför den risken, och därför ogillades åtalet för våldtäkt. Samtidigt slog tingsrätten fast att hans handlande var medvetet oaktsamt och att det rörde sig om ett allvarligt risktagande. Därmed dömdes han i stället för oaktsam våldtäkt.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för oaktsam våldtäkt. Tingsrätten bedömde straffvärdet till fängelse i åtta månader och bestämde påföljden till just fängelse i åtta månader.

När det gällde skadestånd fann tingsrätten att den tilltalade skulle ersätta målsäganden för den kränkning och det lidande som brottet orsakat. Rätten bestämde kränkningsersättningen till 150 000 kronor och ersättning för sveda och värk till 10 000 kronor. Därtill ska den tilltalade ersätta resekostnader enligt vad som yrkats och vitsordats i den delen. I domslutet anges att den tilltalade ska betala 161 797 kronor i skadestånd till målsäganden, med ränta enligt räntelagen från den 1 mars 2026.

Den tilltalade ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Sekretessen för uppgifter som kan röja målsägandens identitet ska fortsätta gälla. Staten ska stå för övriga kostnader.