Ungdomsvård efter våldsamt motstånd

Den tilltalade döms för våldsamt motstånd efter en händelse som inträffade den 29 januari 2026 i samband med att poliser skulle genomföra en handräckning. Tingsrätten har funnit att åtalet är styrkt och bestämt påföljden till ungdomsvård. Den tilltalade ska också betala avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet avsåg våldsamt motstånd enligt 17 kap. 4 § brottsbalken. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade den 29 januari 2026, på en plats utomhus i Kungsbacka kommun, krängt med kroppen, vevat med armarna och utdelat sparkar för att hindra två poliser när de skulle genomföra en handräckning. Brottet har i domen bedömts som styrkt och den tilltalade döms för denna åtalspunkt.

Den tilltalade förnekade brott och uppgav att hon varit kraftigt medicinerad och befunnit sig i ett psykosliknande tillstånd. Tingsrätten redogjorde för att hon dagarna före händelsen hade varit intagen med stöd av LPT och att det fanns ett beslut om överföring till Sis-hem, men att placeringen inte kunde genomföras på grund av medicineringen. Händelsen uppstod när en polispatrull skulle genomföra handräckningen och transporten.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att utredningen visade att den tilltalade visste att personerna som hämtade henne var poliser och att hon försökte undkomma handräckningen. Domstolen lade vikt vid polisernas uppgifter om att den tilltalade öppnade dörren, försökte fly genom att slå sig fri och därefter vevade med armarna, krängde med kroppen och utdelade sparkar. Enligt domen medförde hennes agerande att poliserna fick lägga ner henne på golvet och belägga henne med fängsel. Den tilltalade hade inte ifrågasatt att hon agerat på det sätt som poliserna beskrivit, även om hon inte hade klara minnesbilder av händelsen.

Tingsrätten kom därför fram till att den tilltalade agerat på det sätt som angetts i åtalet och att åklagarens gärningspåstående var styrkt.

Domslut och påföljd

Påföljden bestämdes till ungdomsvård. Tingsrätten hänvisade till att den tilltalade hade pågående LVU-vård och att socialtjänsten ansåg att den lämpligaste påföljden var ungdomsvård med föreskrift att fullfölja den planerade vården. Domstolen fann att det förelåg särskilda skäl att bestämma påföljden i enlighet med socialtjänstens förslag.

Den tilltalade ska betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Staten ska stå för kostnaderna för försvaret, och den offentliga försvararens ersättning fastställdes till 8 736 kronor.