Två misshandelsdomar mot en tilltalad

Tingsrätten dömde den tilltalade för misshandel vid två olika händelser. I den första delen av målet gällde åtalet grov misshandel den 4 april 2026, där domstolen fann att den tilltalade hade utdelat kraftiga knytnävsslag och sparkar och att gärningen skulle bedömas som grov. I den andra delen gällde åtalet misshandel den 11 maj 2026, där domstolen fann att den tilltalade tillsammans och i samförstånd med en annan person hade utövat våld mot målsäganden. Den tilltalade dömdes till fängelse i två månader.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

I åtalet för åtalspunkt 1 påstod åklagaren att den tilltalade skulle dömas för grov misshandel enligt 3 kap. 6 § första stycket brottsbalken. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade den 4 april 2026 på en allmän plats i Göteborg utdelat kraftiga knytnävsslag och sparkar mot målsägandens ansikte, huvud och kropp. Målsäganden föll till marken och slog huvudet i marken, vilket ledde till medvetslöshet, benbrott i skallbenet, blödningar i flera delar av hjärnan, blåmärke och smärta. Domstolen fann att åtalet var styrkt och dömde den tilltalade för grov misshandel.

I åtalet för åtalspunkt 2 påstod åklagaren att den tilltalade skulle dömas för misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade tillsammans och i samförstånd med en annan person den 11 maj 2026 på Kungsportsavenyen i Göteborg utdelat knytnävslag och sparkar mot målsägandens ansikte och kropp. Målsäganden orsakades blodvite och smärta. Domstolen fann att även denna gärning var styrkt och dömde den tilltalade för misshandel.

Rättens bedömning

När det gällde åtalspunkt 1 grundade tingsrätten sin bedömning på målsägandens uppgifter, två vittnesförhör, skriftlig medicinsk bevisning och delar av en övervakningsfilm utan ljud. Domstolen ansåg att målsäganden i stort hade gett ett trovärdigt intryck, men att hans uppgifter behövde bedömas med viss försiktighet eftersom han varit berusad och fått skador som påverkat minnet. Vittnenas uppgifter och övervakningsfilmen stödde enligt domstolen att den tilltalade utövat kraftiga knytnävsslag mot målsägandens ansikte, huvud och kropp samt sparkar mot kroppen. Domstolen fann också att målsäganden till följd av ett hårt slag mot huvud eller ansikte föll och slog huvudet i marken. Det ansågs bevisat att skadorna var de som angetts i gärningsbeskrivningen och att de varit livshotande.

Den tilltalade invände att han handlat i nödvärn, men tingsrätten ansåg att invändningen motbevisats. Domstolen fann också att det inte var styrkt att målsäganden varit så berusad att han inte kunnat värja sig, och att gärningen inte i övrigt visat sådan särskild hänsynslöshet eller råhet som krävs för grov misshandel på den grunden. Däremot var skadorna livshotande, och vid en sammantagen bedömning ansåg domstolen att misshandeln skulle bedömas som grov.

När det gällde åtalspunkt 2 utgick tingsrätten främst från två övervakningsfilmer utan ljud, fotografier på skadorna och ett vittnesförhör med en polis. Domstolen fann att det var målsäganden som inledde händelsen genom att hoppa på de tilltalade bakifrån, och att de därför hade rätt att inledningsvis använda visst våld för att freda sig. Den första knuffen och den första spark som den tilltalade utdelade ansågs därför vara straffria. Men när målsäganden senare backade undan och gick baklänges bort från de tilltalade ansåg tingsrätten att nödvärnssituationen hade upphört. Trots detta följde de tilltalade efter målsäganden och utdelade våld. Domstolen fann att den tilltalade deltog tillsammans och i samförstånd med den andra tilltalade och att de hade utdelat ett knytnävsslag och en spark mot målsägandens ansikte och kropp. Nödvärn och putativt nödvärn ansågs inte tillämpliga för detta senare våld.

Domslut och påföljd

För åtalspunkt 1 dömdes den tilltalade för grov misshandel den 4 april 2026. För åtalspunkt 2 dömdes den tilltalade för misshandel den 11 maj 2026. Påföljden bestämdes till fängelse i två månader.

Den tilltalade ska också betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kr. När det gäller skadestånd framgår av domen att den tilltalade ska ersätta målsäganden med totalt 141 126 kr, varav 90 000 kr avser kränkning, 22 000 kr sveda och värk, 12 010 kr sjukvårdskostnader och 17 116 kr inkomstförlust. Ränta ska utgå enligt domstolens beslut. Domen anger också att beslagtaget gods ska återlämnas efter att domen vunnit laga kraft. Staten ska stå för kostnaderna i målet.