Skadegörelse vid bilbråk avgjordes i tingsrätten

Den tilltalade dömdes för skadegörelse efter att ha slagit med en ratt mot vindrutan på en bil på Lyviksvägen i Ludvika kommun den 6 april 2024. Åtalet om misshandel mot en annan tilltalad ogillades, och i den delen kom tingsrätten fram till att bevisningen inte räckte för fällande dom. Påföljden för den tilltalade blev villkorlig dom, och hon ska betala avgift till Brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Målet rörde händelser som enligt domen började vid piren i Ludvika, där flera personer var inblandade i ett bråk under kvällen. Enligt utredningen åkte den tilltalade och en annan person därefter efter målsäganden. På Lyviksvägen ställde sig bilen som den tilltalade färdades i framför målsägandens bil.

Åtalspunkt 1 avsåg skadegörelse enligt 12 kap. 1 § brottsbalken. Åklagaren påstod att den tilltalade den 6 april 2024 på Lyviksvägen i Ludvika kommun slog med en ratt på vindrutan på en bil så att det blev skador för ett okänt men inte ringa belopp. Bilen tillhörde enligt åtalet två angivna personer. Tingsrätten dömde den tilltalade för denna gärning.

Åtalspunkt 2 avsåg misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. Åklagaren påstod att den andra tilltalade den 6 april 2024 på Lyviksvägen i Ludvika kommun sparkade målsäganden flera gånger på kroppen, antingen ensam eller tillsammans och i samförstånd med en annan person. Enligt åtalet fick målsäganden smärta och blåmärken. Tingsrätten ogillade åtalet i den delen.

Rättens bedömning

Den tilltalade erkände skadegörelsen, och hennes erkännande stöddes av den övriga utredningen, bland annat målsägandens uppgifter och fotografier på den skadade vindrutan. Tingsrätten fann därför att det var bevisat att hon hade begått gärningen och att den skulle bedömas enligt åklagarens rubricering.

När det gällde misshandelsåtalet bedömde tingsrätten bevisningen med försiktighet, eftersom det hade gått ett par år sedan händelsen och flera av de hörda hade svårt att minnas delar av förloppet. Domstolen noterade också att flera personer var inblandade, att det var mörkt ute och att filmerna som åklagaren visat inte tydligt stödde målsägandens och vittnets uppgifter. Döld namn ansågs ge oklart och endast delvis stöd för åklagarens version, och det saknades dokumentation av skador på målsäganden. Vid en samlad bedömning kom tingsrätten därför fram till att det inte var ställt utom rimligt tvivel att den andra tilltalade begått den påstådda gärningen.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för skadegörelse och påföljden bestämdes till villkorlig dom. Tingsrätten ansåg att straffvärdet motsvarade ett kortare fängelsestraff, men att det saknades skäl att tro att den tilltalade skulle begå nya brott. Domstolen lade också vikt vid att det hade gått ovanligt lång tid sedan brottet begicks, och därför förenades den villkorliga domen inte med böter.

Eftersom skadeståndsyrkandena hade samband med den ogillade skuldfrågan ogillades de också. Den tilltalade ska betala en avgift till Brottsofferfonden på 1 000 kronor.