Narkotikabrott ledde till skyddstillsyn

Den tilltalade döms för narkotikabrott efter att ha innehaft narkotika den 8 juni 2026. Tingsrätten fann att åtalet var styrkt i huvudsak, men inte i den del som gällde 20 tabletter oxykodon. Påföljden bestämdes till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan, och det alternativa straffet fastställdes till fängelse i ett år och åtta månader.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet ska den tilltalade olovligen ha innehaft 469,55 gram amfetamin, 17,81 gram ketamin, 8,85 gram 3-CMC, 13 tabletter pregabalin, 98 tabletter tramadol, 20 tabletter oxykodon, 47 tabletter buprenorfin och 0,09 gram buprenorfin. Åklagaren gjorde gällande att detta skedde den 8 juni 2026 i Gävle och Sundsvall och att brottet skulle bedömas som grovt narkotikabrott eftersom det avsett en särskilt stor mängd narkotika.

Den tilltalade medgav gärningen utom i fråga om innehavet av 20 tabletter oxykodon. Han bestred också att brottet skulle rubriceras som grovt narkotikabrott och menade att det i stället skulle bedömas som narkotikabrott av normalgraden.

Tingsrätten dömde den tilltalade för narkotikabrott den 8 juni 2026, men fann att åtalet inte var styrkt när det gällde 20 tabletter oxykodon. I övrigt ansågs gärningen styrkt enligt åtalet.

Rättens bedömning

Tingsrätten konstaterade att den tilltalades erkännande fick mycket starkt stöd av den skriftliga bevisningen. Hans uppgifter om varför han hade narkotikan bedömdes som tydliga och trovärdiga. När det gällde oxykodonet, som enligt uppgifterna låg i ett förvaringsfack bredvid förarstolen, fann rätten att hans förklaring om att det inte tillhörde honom framstod som trovärdig och att åklagaren inte hade motbevisat den.

I rubriceringsfrågan ansåg tingsrätten att mängden narkotika talade för grovt narkotikabrott. Samtidigt framhöll domstolen att bedömningen numera ska göras mer nyanserat än tidigare och att det inte framkommit några försvårande omständigheter. Rätten beaktade också att den tilltalade inte syntes vara inblandad i narkotikahantering på det sätt som ofta förekommer i mål av detta slag. Vid en samlad bedömning kom tingsrätten därför fram till att gärningen skulle bedömas som narkotikabrott av normalgraden.

Domslut och påföljd

Påföljden bestämdes till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan. Tingsrätten ansåg att det fanns starka skäl att följa frivårdens förslag, bland annat eftersom den tilltalade uppgett att han haft ett långvarigt missbruk och inte tidigare genomgått missbruksbehandling. Han samtyckte till den föreslagna påföljden. Om fängelse i stället hade valts, skulle straffet ha blivit ett år och åtta månader.

Häktningen hävdes, men den tilltalade ska omedelbart omhändertas med stöd av 28 kap. 6 c § brottsbalken till dess att han överförts till det behandlingshem eller den vårdgivare som anges i behandlingsplanen. Omhändertagandet får inte pågå längre än en vecka.

Den tilltalade ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Vidare ska han återbetala 5 000 kronor av kostnaderna för försvararen till staten. Staten ska ersätta försvararen med 8 764 kronor.