Rån och olaga frihetsberövande prövades på nytt i hovrätten

Dold domstol har prövat ett överklagande av Dold domstols dom i ett mål där den tilltalade dömts för bland annat rån, olaga frihetsberövande och övergrepp i rättssak. Hovrätten ändrade tingsrättens dom genom att inte döma särskilt för olaga frihetsberövande utan låta det ingå i rånet. Fängelsestraffet sattes därför ned till nio månader. Skadeståndet till målsäganden bestämdes till 44 000 kronor. I övrigt stod tingsrättens dom fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde händelser den 12 juni 2023. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade, tillsammans med andra, hade utsatt målsäganden för rån. Enligt hovrätten hade målsäganden berättat om våld, hot och frihetsberövande som i huvudsak stämde överens med gärningsbeskrivningen, med vissa undantag. Hovrätten ansåg också att gärningen innefattade att målsäganden mot sin vilja berövades friheten under en inte obetydlig tid.

Tingsrätten hade dömt den tilltalade för rån, olaga frihetsberövande och övergrepp i rättssak samt ogillat åtalet för penningtvättsbrott. I hovrätten prövades domslutet på nytt efter överklagande. Hovrätten kom fram till att olaga frihetsberövande inte skulle stå som ett särskilt brott, eftersom det var så nära förbundet med rånet att det fick anses medbestraffat inom ramen för rånet. Övergrepp i rättssak stod däremot fast som en egen brottspost.

Hovrätten behandlade också övriga åtalspunkter i målet, men utifrån den text som finns tillgänglig framgår att artikeln ska fokusera på den tilltalade. Enligt hovrätten var penningtvättsbrott ett ogillat åtal redan i tingsrätten. Hovrätten ändrade inte den bedömningen såvitt framgår av materialet.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick i huvudsak från samma skriftliga utredning och förhör som tingsrätten. Domstolen fäste stor vikt vid målsägandens uppgifter, som beskrevs som sammanhängande, detaljerade, klara och återhållsamma. Hovrätten ansåg att det inte fanns något som gav anledning att ifrågasätta målsägandens trovärdighet.

Som stöd för åtalet pekade hovrätten bland annat på en fimp med DNA från den tilltalade som anträffades i direkt anslutning till den bil där målsäganden befann sig vid rånet. Hovrätten ansåg att detta var besvärande för den tilltalade. Hovrätten lade också vikt vid att målsägandens signalement till SOS direkt efter händelsen stämde väl överens med den tilltalade, samt att den tilltalade hade erkänt att han syntes på övervakningsfilmer i två butiker där ett bankkort använts efter händelsen.

Hovrätten fann att bevisningen var indirekt men att den sammantaget räckte för att det skulle vara ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade deltog i gärningen. Däremot ansågs det olaga frihetsberövandet vara så tätt knutet till rånet att det inte skulle dömas ut som ett särskilt brott. I stället påverkade frihetsberövandet straffvärdet för rånet i skärpande riktning. Övergrepp i rättssak bedömdes däremot som ett självständigt brott som skulle kvarstå.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom på tre punkter. För det första dömdes den tilltalade inte längre särskilt för olaga frihetsberövande utan detta ansågs ingå i rånet. För det andra sattes fängelsestraffet ned till nio månader. För det tredje sänktes skadeståndet till målsäganden från 54 000 kronor till 44 000 kronor.

När det gällde straffmätningen konstaterade hovrätten att minimistraffet för rån vid tiden för brottet var fängelse i ett år. Domstolen ansåg att brottet, med hänsyn till de akuta hoten, hot om allvarligt våld och att målsäganden varit frihetsberövad under en inte obetydlig tid, hade ett straffvärde som motsvarade minst ett och ett halvt års fängelse. Den tilltalade dömdes också för övergrepp i rättssak. Eftersom den tilltalade redan tidigare dömts till ett längre fängelsestraff bedömdes den nu aktuella brottsligheten som nyupptäckt brottslighet, och påföljden bestämdes därför sammantaget till nio månaders fängelse.

Hovrätten justerade även skadeståndet. Den tilltalade skulle betala 35 000 kronor i kränkningsersättning och dessutom ersätta de 9 000 kronor som målsäganden tvingades föra över i samband med rånet. Totalt blev skadeståndet 44 000 kronor jämte ränta enligt tingsrättens anvisningar. Tingsrättens dom i övrigt stod fast. Av materialet framgår inte att någon särskild brottsofferfondsavgift bestämdes i hovrätten, och någon uppgift om häktningstid anges inte i den text som lämnats.