Narkotikabrott i bostad och flera stora amfetaminpartier prövades i hovrätten

Hovrätten prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om bland annat synnerligen grovt narkotikabrott och grovt penningtvättsbrott. Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast delvis. Den tilltalade friades från vissa delar av narkotikabrottsåtalet men dömdes för flera andra gärningar, och fängelsestraffet bestämdes till 1 år och 3 månader.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde en tilltalad person som i hovrätten var föremål för prövning efter att tingsrätten tidigare dömt honom för narkotikabrott men frikänt honom från andra åtalspunkter. Hovrätten tog sin utgångspunkt i tingsrättens bedömning men prövade de överklagade delarna på nytt.

Åklagaren yrkade i hovrätten att den tilltalade även skulle dömas för innehav eller förvaring av 4,898 kg amfetamin, som utgjorde del av åtalspunkten 3, samt för innehav av ytterligare 25,4 g kristalliserat metamfetamin, som utgjorde del av åtalspunkten 2. Åklagaren yrkade också att fängelsestraffet skulle skärpas. Tingsrätten hade tidigare dömt honom för narkotikabrott men inte för hela den gärning som åklagaren i hovrätten ville få prövad.

Hovrätten redogjorde för att den tilltalade i tingsrätten hade dömts för att ha bearbetat 88,4 g metamfetamin i sex ugnsformar. Han hade däremot frikänts från åtalet för bearbetning och innehav av 25,4 g kristalliserat metamfetamin. Vidare hade han i tingsrätten varit åtalad för delaktighet i den större narkotikahanteringen, som omfattade framställning, förvaring och överlåtelse av amfetamin.

Hovrätten konstaterade att den tilltalade skulle dömas för de gärningar som tingsrätten redan funnit honom skyldig till, i de delar dessa inte överklagats. Brottsrubriceringarna skulle i de delarna stå fast enligt tingsrättens dom.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från att åklagaren hade bevisbördan och att det för fällande dom krävdes att det var ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade begått de påstådda gärningarna. Domstolen betonade att bevisningen till stor del var indiciebaserad och att sådan bevisning måste bedömas med försiktighet.

När det gällde amfetaminhanteringen ansåg hovrätten att det var utrett att det hade framställts amfetamin i lokalen på Albybergsringen och att det handlade om drygt 60 kg. Hovrätten fann vidare att den tilltalade hade varit innehavare eller faktisk brukare av lokalen och att DNA- och fingeravtrycksfynd på amfetaminbesudlade föremål talade starkt för att han deltagit i framställningen. Hovrätten lade också vikt vid inköp av utrustning som kunde användas vid framställning av amfetamin och vid att handlingar som kopplades till den tilltalade återfanns tillsammans med sådana inköp.

När det gällde förvaringen av drygt 56 kg amfetamin i ett förråd på Marknadsvägen ansåg hovrätten att den tilltalade kunde kopplas till kistan där narkotikan förvarades. Hovrätten fäste betydelse vid ett kvitto på en liknande kista, vid att den tilltalade hade tillgång till låsblipp och nyckel som sannolikt hörde till förrådet, samt vid spaningsiakttagelser som visade att han varit där vid flera tillfällen. Även ett telefonsamtal där det talades om att det saknades vitt i en låda bedömdes som besvärande för honom. Hovrätten fann att det praktiskt taget var uteslutet att han inte hade insikt i och del i förvaringen.

När det gällde överlåtelsen av 15,058 kg amfetamin bakom en bensinstation i Handen stödde hovrätten sig på spaningsiakttagelser, uppgifter från en medtilltalad i annat land samt tekniska likheter mellan förslutningssvetsar och vakuumpåsar. Hovrätten ansåg att det var praktiskt taget uteslutet att det var någon annan än den tilltalade som överlåtit narkotikan.

Däremot godtog hovrätten inte att den tilltalade skulle dömas för innehavet av 4,898 kg amfetamin i en ryggsäck på Ulricehamnsvägen utifrån de omständigheter som åklagaren lagt fram. Hovrätten fann att det inte var bevisat att han haft sådan rådighet eller vetskap om ryggsäcken att ansvar kunde dömas ut på denna punkt. Hovrätten ogillade också åtalet i den del som gällde övrig narkotika i lägenheten på Ulricehamnsvägen, eftersom det inte kunde anses ställt utom rimligt tvivel att han hade sådan rådighet över de mindre partierna att han kunde dömas för dem.

Tingsrättens dom ändrades också i den del som avsåg grovt penningtvättsbrott. Hovrätten ansåg inte att det var styrkt att de aktuella pengarna härrörde från brottslig verksamhet. Det räckte inte att det flutit betydande belopp mellan bolag och personer eller att verksamheten föreföll oordnad. Därmed ogillades åtalet i den delen.

Domslut och påföljd

Hovrätten dömde den tilltalade för synnerligen grovt narkotikabrott bestående av framställning av drygt 60 kg amfetamin, förvaring av drygt 56 kg amfetamin och överlåtelse av 15,058 kg amfetamin. Han dömdes också för innehav av 25,4 g kristalliserat metamfetamin. Däremot frikändes han från åtalet om innehav av 4,898 kg amfetamin i ryggsäck samt från den del av åtalet som gällde övrig narkotika i lägenheten. Åtalet för grovt penningtvättsbrott ogillades också.

Hovrätten bedömde att den samlade brottsligheten motsvarade ett straffvärde som efter beaktande av att den tilltalade varit frihetsberövad med restriktioner under nästan tio månader ändå motsvarade fängelse 8 år. I den delen ändrades inte tingsrättens dom. Hovrätten fann alltså att fängelsestraffet skulle stå fast.

Tingsrätten hade tidigare dömt till fängelse 1 år för den tilltalade i den del som gällde den då aktuella domen, men hovrätten prövade det överklagade målet med en betydligt mer omfattande gärningsbild. Hovrätten beslutade även att han skulle stanna kvar i häkte. Det framgår av hovrättens dom att det förelåg risk för fortsatt brottslighet och flyktfara.