Villkorlig dom efter upprepade ofredanden

Tingsrätten dömde den tilltalade för två fall av ofredande och bestämde påföljden till villkorlig dom. Brotten ska ha begåtts under perioden den 10 november 2025 till den 10 december 2025. Den tilltalade ska också betala skadestånd till två målsäganden och en avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åklagaren väckte åtal för två gärningspunkter. Den första gällde ofredande enligt 4 kap. 7 § brottsbalken mot den ena målsäganden. Enligt åtalet hade den tilltalade vid upprepade tillfällen uppehållit sig vid målsägandens bostad, filmat målsäganden, bankat på lägenhetsdörren och fönstret, öppnat brevinkastet och skrikit in eller kastat in saker samt ringt på dörrklockan. Händelserna uppges ha inträffat mellan den 10 november 2025 och den 10 december 2025. Tingsrätten dömde den tilltalade för denna åtalspunkt.

Den andra åtalspunkten gällde också ofredande enligt 4 kap. 7 § brottsbalken, men mot den andra målsäganden. Gärningsbeskrivningen var i huvudsak densamma: upprepade besök vid bostaden, filmning, bankning på dörr och fönster, öppnande av brevinkastet, skrikande in eller kastande av saker samt ringande på dörrklockan under samma tidsperiod. Även denna åtalspunkt ledde till fällande dom.

Den tilltalade förnekade gärningarna. Hon medgav dock att hon befunnit sig vid målsägandenas bostad, filmat dem, bankat på dörren, öppnat brevinkastet och ringt på dörrklockan. Hon bestred däremot att hon kastat in saker genom brevinkastet, skrikit genom brevinkastet eller bankat på fönstret. Hon gjorde också gällande att kontakterna varit avsedda att få kontakt med hennes barn och att hon befunnit sig i nöd eller putativ nöd.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att målsägandenas berättelser var trovärdiga och tillförlitliga. Deras uppgifter fick stöd av vittnesförhör, av händelserapporter och av bilder från den tilltalades mobil. Vittnet berättade också att han sett den tilltalade skrika genom brevinkastet och att han vid flera tillfällen sett henne på platsen. Rätten fann därför styrkt att den tilltalade hade befunnit sig utanför målsägandenas hem vid ett 15-tal tillfällen under den aktuella perioden och att hon gjort det som påståtts i gärningsbeskrivningarna.

När det gällde den tilltalades invändning om nöd eller putativ nöd fann tingsrätten att det funnits andra tillgängliga sätt att hantera situationen. Rätten ansåg därför att hon inte haft rätt att genomföra de aktuella kontakterna och att hon inte kunde gå fri från ansvar på den grunden. Tingsrätten bedömde också att kontakterna, med hänsyn till deras frekvens, omfattning och karaktär, uppenbart varit ägnade att kränka målsägandenas frid på ett kännbart sätt. Den tilltalade måste också ha insett detta. Därmed ansågs hon ha gjort sig skyldig till två fall av ofredande.

Domslut och påföljd

Tingsrätten bestämde påföljden till villkorlig dom. I skälen angavs att brottsligheten hade ett straffvärde på fängelsenivå, men att det inte fanns hinder mot att på nytt välja villkorlig dom med hänsyn till att det gått lång tid sedan den tidigare domen. Rätten fann också skäl att inte förena den villkorliga domen med böter med hänsyn till frihetsberövandet i målet.

Den tilltalade ska betala skadestånd till vardera målsäganden med 15 000 kronor jämte ränta från den 10 december 2025. Rätten avslog yrkandena om ersättning för psykiskt lidande, eftersom det inte ansågs styrkt att sådan ersättning skulle utgå. Den tilltalade ska också betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor.