Ockeraffärerna gav villkorlig dom

Tingsrätten dömde den tilltalade för ocker efter två bilaffärer med samma målsägande under våren 2024. För den första affären gällde åtalet ocker den 25 april 2024, när den tilltalade sålde en Volvo för 285 000 kr trots att bilens värde bedömdes vara cirka 200 000 kr. För den andra affären gällde åtalet ocker den 3 maj 2024, när en Saab såldes för 2 000 kr trots att bilens värde bedömdes vara cirka 85 000 kr. Tingsrätten fann att den tilltalade hade utnyttjat målsägandens kognitiva svikt vid båda tillfällena.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet hade den tilltalade uppsåtligen berett sig förmån genom att utnyttja målsägandens kognitiva svikt när hon den 25 april 2024 sålde sin Volvo till målsäganden för 285 000 kr. Åklagaren gjorde gällande att priset var ett kraftigt överpris i uppenbart missförhållande till bilens värde, som vid tidpunkten uppgick till cirka 200 000 kr. Händelsen ska enligt åtalet ha ägt rum den 25 april 2024 i Perstorps kommun. Tingsrätten dömde den tilltalade för denna gärning.

Åtalet omfattade också ocker den 3 maj 2024. Då påstods den tilltalades medtilltalade ha utnyttjat samma målsägandes kognitiva svikt när han köpte hennes Saab för 2 000 kr, vilket enligt åklagaren var ett kraftigt underpris i uppenbart missförhållande till bilens värde, som inte understeg cirka 85 000 kr. Tingsrätten prövade även denna gärning, men den tilltalade i denna artikel är endast den person som dömdes för den första gärningen. Domstolen kom fram till att även den andra gärningen utgjorde ocker, men den gällde en annan tilltalad.

Den tilltalade bestred brott och motsatte sig skadestånd. Hon gjorde i huvudsak gällande att målsäganden själv ville köpa bilen, att priset var ett resultat av förhandling och att hon inte uppfattade målsäganden som förvirrad eller glömsk.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att utredningen visade att målsäganden i slutet av april och början av maj 2024 led av kognitiv svikt. Domstolen hänvisade till läkarintyg, uppgifter om ett successivt sjukdomsförlopp och vittnesuppgifter som gav stöd för att målsäganden var starkt påverkad av sin demenssjukdom vid tidpunkten för bilaffären den 25 april 2024.

När det gällde bilens värde fann tingsrätten att Volvon hade ett marknadsvärde på cirka 200 000 kr vid överlåtelsen. Domstolen godtog värderingsutlåtandet och konstaterade att de serviceåtgärder som gjorts inte var värdehöjande på det sätt som den tilltalade hade påstått.

Tingsrätten bedömde sedan att skillnaden mellan bilens värde och den köpeskilling som målsäganden betalade var så stor att förmånen stod i uppenbart missförhållande till motprestationen. Domstolen ansåg också att det framstod som uteslutet att en person med full insikt skulle betala ett så stort överpris, särskilt till en tidigare granne som man bara haft begränsad kontakt med. Enligt tingsrätten hade den tilltalade inte förhållit sig passiv, utan aktivt medverkat till att avtalet kom till stånd, och hon hade därigenom utnyttjat målsägandens oförstånd till följd av kognitiv svikt.

I fråga om uppsåt fann tingsrätten att den tilltalade måste ha förstått att priset stod i uppenbart missförhållande till bilens värde. Domstolen ansåg att omständigheterna kring annonseringen, prisuppgifterna och den tilltalades egna uppgifter inte gav stöd för hennes förklaring att hon trodde att 285 000 kr var ett rimligt pris. Sammantaget ansåg tingsrätten att hon hade haft uppsåt till både förmånen och till att utnyttja målsägandens kognitiva svikt.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för ocker, begånget den 25 april 2024. Påföljden bestämdes till villkorlig dom i förening med 60 dagsböter om 480 kr, alltså totalt 28 800 kr. Tingsrätten bedömde att straffvärdet motsvarade fängelse i cirka tre månader, men valde ändå villkorlig dom eftersom det inte fanns skäl att bestämma påföljden till fängelse.

Den tilltalade ska betala skadestånd till målsäganden med 66 000 kr jämte ränta enligt räntelagen från den 25 april 2024. Hon ska också betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kr. Tingsrätten beslutade dessutom att den tilltalade ska återbetala 59 071 kr av kostnaderna till staten.