Hovrätten sänker straffet för misshandel och tillgrepp av fortskaffningsmedel

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om bland annat rån och tillgrepp av fortskaffningsmedel. För den tilltalade ändrade hovrätten tingsrättens rubriceringar på flera punkter, friade från rån och grovt tillgrepp av fortskaffningsmedel men dömde i stället för misshandel och tillgrepp av fortskaffningsmedel av normalgraden. Påföljden sattes ned från fängelse i två år till fängelse åtta månader. I övrigt stod tingsrättens dom fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde händelser i början av april 2019 samt senare narkotikabrott och brott mot knivlagen. I hovrätten var det endast vissa delar av tingsrättens dom som överklagats. Den tilltalade bestred ansvar för rån och gjorde gällande att tillgreppet av fortskaffningsmedel i stället skulle bedömas som brott av normalgraden. Han yrkade också att skadeståndet till målsäganden skulle sättas ned. Åklagaren och målsäganden motsatte sig ändring.

Hovrätten konstaterade att vissa brott inte hade överklagats och därför skulle stå fast. Den tilltalade skulle alltså fortsatt dömas för stöld, försök till tillgrepp av fortskaffningsmedel, två fall av ringa narkotikabrott och brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål, i enlighet med tingsrättens bedömning. Dessa brott redovisades av tingsrätten med följande händelsetider: stöld den 2–5 april 2019, försök till tillgrepp av fortskaffningsmedel den 2–5 april 2019, ringa narkotikabrott den 17 maj 2019 vid två tillfällen samt brott mot knivlagen utan närmare angiven tid i den utdragna texten.

I de överklagade delarna prövade hovrätten först om den tilltalade och en medtilltalad tillsammans och i samförstånd hade rånat målsäganden. Hovrätten fann att det var bevisat att de båda var gärningsmän, men att utredningen inte räckte för att slå fast att den del av händelseförloppet som rörde knivmomentet och tillgreppet av målsägandens mobiltelefon hade ingått i deras gemensamma plan. Åtalet om rån ogillades därför.

I stället fann hovrätten att den tilltalade och den medtilltalade tillsammans och i samförstånd hade utsatt målsäganden för våld genom två slag mot ansiktet. Åklagaren hade gjort gällande att gärningsbeskrivningen för rån även omfattade misshandel och stöld, men hovrätten ansåg endast att misshandel var styrkt i denna del. Brottet bedömdes som misshandel av normalgraden med hänsyn till att våldet varit begränsat och skadorna relativt lindriga.

Hovrätten prövade också åtalet för tillgrepp av fortskaffningsmedel. Den fann det bevisat att den tilltalade strax efter angreppet olovligen hade tagit och använt målsägandens personbil. Däremot var det inte bevisat att detta ingick i den gemensamma brottsplanen eller att den medtilltalade deltagit i just den gärningen. Den medtilltalade frikändes därför från denna del. För den tilltalade bedömdes gärningen som tillgrepp av fortskaffningsmedel av normalgraden.

De händelser som tingsrätten rubricerat som grovt tillgrepp av fortskaffningsmedel ändrades alltså av hovrätten till tillgrepp av fortskaffningsmedel av normalgraden. Samtidigt ändrades tingsrättens rånrubricering till misshandel.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av samma bevisning som tingsrätten i de överklagade delarna. Förhören med målsäganden, den tilltalade, den medtilltalade och ytterligare vittnen spelades upp. Målsäganden berättade att två okända gärningsmän angrep honom, att en av dem höll upp en kniv, att han själv skadade sig när han tog tag i kniven, och att hans mobiltelefon försvann i samband med händelsen. Den tilltalade uppgav att planen hade varit att skrämma målsäganden och ge honom örfilar, men att de inte planerat att ta något från honom och att han inte kände till någon kniv.

Hovrätten ansåg att utredningen visade att den tilltalade och den medtilltalade gemensamt hade planerat att skrämma och utöva visst våld mot målsäganden. Däremot visade den inte att de också gemensamt planerat rån eller att knivmomentet och mobiltelefonens försvinnande kunde hänföras till en gemensam brottsplan. Eftersom det inte heller gick att slå fast vem av dem som hanterade kniven eller tog mobiltelefonen, kunde ingen av dem dömas för rån i den delen. Bedömningen ledde i stället till ansvar för misshandel av normalgraden för de två slagen mot ansiktet.

Vid bedömningen av påföljden framhöll hovrätten att misshandeln skett mitt i natten på en avskild plats, efter att målsäganden lockats dit i tron att han skulle träffa en kvinna. För den tilltalade beaktades också att han återfallit i likartad brottslighet under prövotid från tidigare skyddstillsyn. Hovrätten ansåg att det samlade straffvärdet för honom uppgick till fängelse åtta månader och att det saknades utrymme för en annan påföljd än fängelse.

Domslut och påföljd

Hovrätten dömde den tilltalade för misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken i stället för rån i den del av åtalet som avsåg målsäganden. Hovrätten dömde honom också för tillgrepp av fortskaffningsmedel enligt 8 kap. 7 § första stycket brottsbalken i stället för grovt tillgrepp av fortskaffningsmedel. Straffet bestämdes till fängelse åtta månader.

När det gäller skadestånd bestämde hovrätten att den tilltalade solidariskt med den medtilltalade skulle betala 11 875 kronor till målsäganden jämte ränta från den 29 juni 2019. Beloppet avsåg 10 000 kronor för kränkning och 1 875 kronor för sveda och värk. Hovrätten ansåg att något skadestånd inte skulle utgå för de delar som inte längre ledde till fällande dom, såsom skada på tumme eller förlorad mobiltelefon.

Hovrätten beslutade att den tilltalade skulle vara fortsatt häktad tills fängelsestraffet fick verkställas, dock inte längre än till den tidpunkt då villkorlig frigivning annars skulle ha skett. Beslutet innebar också att tingsrättens beslut om beslag stod fast. I övrigt gällde tingsrättens domslut, vilket innebar att de delar som inte överklagats stod kvar.