Hovrätten fastställde dom för misshandel, stöld och grovt rattfylleri

Dold domstol prövade ett överklagande av tingsrättens dom och fastställde den i alla delar som rörde den tilltalade. Det innebär att fällande dom och påföljd stod fast. Hovrätten ändrade alltså inte tingsrättens bedömning av skuldfrågorna eller straffet.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde flera brott, men hovrätten tog i huvudsak ställning till åtalet för stöld den 12 juni 2021, misshandel den 23 oktober 2019 och rubriceringen av olovlig körning den 24 februari 2021. I övrigt gällde tingsrättens bedömning fortsatt för brott som inte överklagats i skuldfrågan.

När det gäller stölden den 12 juni 2021 hade det inträffat ett inbrott i ett garage där egendom försvann. Frågan i hovrätten var om den tilltalade tillsammans med en medtilltalad deltagit i gärningen som gärningsman. Hovrätten fann, i likhet med tingsrätten, att stölden skett under natten och att den tilltalade senare samma morgon iakttagits vid en bil där stöldgodset påträffades. Domstolen ansåg också att bilen använts av den tilltalade dagen före händelsen. Åtalet för stöld den 12 juni 2021 ledde därför till fällande dom.

För misshandeln den 23 oktober 2019 byggde åtalet främst på målsägandens berättelse. Hovrätten ansåg att hennes uppgifter var trovärdiga och fick stöd av övrig utredning, bland annat av vad ett vittne berättat samt av fotografier och omständigheten att hon fördes till sjukhus. Domstolen fann att den tilltalade hade misshandlat målsäganden på det sätt som åklagaren påstått, med undantag för att det inte var bevisat att han dunkade hennes huvud i golvet. Gärningen bedömdes som misshandel av normalgraden.

För den olovliga körningen den 24 februari 2021 gjorde hovrätten samma rubricering som tingsrätten och bedömde brottet som grovt.

I tingsrätten dömdes den tilltalade för misshandel, stöld, skadegörelse, två fall av rattfylleri, tre fall av ringa narkotikabrott, narkotikabrott av normalgraden samt flera fall av olovlig körning. Hovrätten utgick från att dessa delar, utöver den rubriceringsfråga som uttryckligen nämndes, inte var föremål för ändring i skuldfrågan.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av i huvudsak samma bevisning som tingsrätten. Förhören från tingsrätten med målsäganden, den tilltalade och flera vittnen spelades upp.

I fråga om stölden ansåg hovrätten att omständigheterna kring tidpunkten, fyndet av stöldgodset och den tilltalades anknytning till bilen gjorde det bevisat att han deltog i stölden som gärningsman. Hovrätten uttalade att det var uteslutet att stölden begåtts av en ensam gärningsman.

När det gällde misshandeln lade hovrätten särskild vikt vid målsägandens spontana och detaljerade berättelse. Domstolen ansåg att hon framstod som trovärdig och att hennes uppgifter stärktes av annan utredning. Hovrätten gjorde alltså ingen annan bevisvärdering än tingsrätten utan anslöt sig till dess slutsats att den tilltalade skulle dömas för misshandel av normalgraden.

Även beträffande den grova olovliga körningen instämde hovrätten i tingsrättens bedömning. Hovrätten hänvisade till de skäl som tingsrätten tidigare angett och ändrade inte rubriceringen.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom. Den tilltalade dömdes alltså fortsatt för stöld den 12 juni 2021, misshandel den 23 oktober 2019 och grov olovlig körning den 24 februari 2021, liksom för övriga brott som tingsrätten funnit styrkta.

Påföljden blev fängelse i åtta månader, vilket hovrätten ansåg motsvara brottslighetens samlade straffvärde. Hovrätten delade tingsrättens bedömning att brottslighetens art talade för fängelse. Någon förutsättning för kontraktsvård ansågs inte finnas. Tingsrättens påföljd stod därför fast.

Hovrätten fastställde också skadeståndsansvaret. Eftersom den tilltalade godtog de skadestånd som tingsrätten dömt ut, ändrades inte heller dessa delar. Vidare skulle den tilltalade vara kvar i häkte till dess domen fick verkställas. Beslagen skulle bestå. Tingsrättens avgift till brottsofferfonden stod också fast enligt den tidigare domen.

Fakta