Fängelse för misshandel och narkotikabrott

Tingsrätten dömer den tilltalade för misshandel och ringa narkotikabrott. Han frias samtidigt från åtalet om barnfridsbrott. Påföljden bestäms till fängelse i ett år, och han ska också betala skadestånd, avgift till brottsofferfonden och ersättning för provtagning och analys.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet bestod av tre punkter. För det första gällde det ringa narkotikabrott den 11 december 2025 till den 11 januari 2026, där den tilltalade enligt åtalet olovligen använt cannabispreparat. Tingsrätten fann att det var bevisat att han hade haft tetrahydrocannabinol och dess nedbrytningsprodukter i kroppen och dömde honom för ringa narkotikabrott.

För det andra gällde åtalet misshandel den 11 januari 2026. Enligt gärningsbeskrivningen slog den tilltalade målsäganden först med knuten näve i ansiktet och därefter med upprepade slag med en sopkvast. Målsäganden uppgav att hon fick smärta, blåmärken, hudavskrapningar, sårskador, svullnader och tre benbrott som krävde operation. Tingsrätten dömde honom för misshandel av normalgraden.

För det tredje gällde åtalet barnfridsbrott den 11 januari 2026. Åklagaren gjorde gällande att gärningen bevittnades av ett barn som var dotter till båda parter. Tingsrätten fann dock att barnet befann sig i ett annat rum och sov när våldet utövades, och att det inte visats att barnet vaknat och uppfattat något av det straffbara händelseförloppet. Den tilltalade frikändes därför från barnfridsbrott.

Rättens bedömning

När det gällde det ringa narkotikabrottet stödde tingsrätten sig på analysbeskedet som visade att den tilltalade haft THC och två nedbrytningsprodukter i kroppen. Domstolen ansåg att hans förklaring om ett möjligt ofrivilligt intag inte var rimlig eller trovärdig och att han inte hade lämnat någon godtagbar förklaring till hur narkotikan skulle ha kommit in i kroppen utan uppsåt.

I frågan om misshandeln ansåg tingsrätten att händelseförloppet var klarlagt genom parternas uppgifter och den skriftliga bevisningen. Domstolen fann att målsäganden orsakats de skador som beskrevs i utredningen och att den tilltalade handlat med uppsåt. Däremot bedömdes brottet inte som grovt. Tingsrätten beaktade att ett tillhygge använts och att målsäganden var gravid, men framhöll samtidigt att det inte fanns uppgift om att våld riktats mot magen, att förloppet varit snabbt och att den tilltalade själv ringde ambulans när han förstod att skadorna var allvarliga. Sammantaget bedömdes brottet som misshandel av normalgraden.

När det gällde barnfridsbrottet konstaterade tingsrätten att barnet låg och sov i ett annat rum när misshandeln pågick. Det hade inte visats att barnet vaknat eller uppfattat gärningen i den mening som krävs enligt lagen. Att barnet i efterhand förstått att målsäganden blivit skadad räckte inte för ansvar, och därför friades den tilltalade från den punkten.

Domslut och påföljd

Straffvärdet för misshandeln bedömdes till fängelse i ett år. Tingsrätten fann att brottets art och straffvärde gjorde att något annat än fängelse inte kunde väljas, och påföljden bestämdes därför till fängelse i 1 år.

Den tilltalade ska betala skadestånd till målsäganden med 115 691 kronor. I beloppet ingår ersättning för sjukvårdskostnader, kränkningsersättning och ersättning för sveda och värk. Ränta ska utgå enligt räntelagen från den 11 januari 2026. Målsägandens barns skadeståndsyrkande avslogs eftersom den tilltalade frikändes från barnfridsbrottet.

Tingsrätten avslog åklagarens yrkande om häktning. Den tilltalade ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden samt ersätta staten för kostnaden för provtagning och analys med 2 600 kronor.