Försök till mord prövades i hovrätten men tingsrättens dom fastställdes

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om försök till mord, där den tilltalade och en medtilltalad motsatte sig ändring. Hovrätten fastställde tingsrättens dom och gjorde ingen ändring i skuld- eller påföljdsfrågan.

Om händelsen och åtalet

Åklagaren yrkade i hovrätten att den tilltalade skulle dömas för försök till mord och i andra hand grov misshandel, enligt det åtal som hade väckts i tingsrätten. Målsäganden begärde skadestånd med stöd av samma åtal, i första hand med anledning av försök till mord och i andra hand med anledning av grov misshandel.

Tingsrätten hade tidigare prövat åtalet för försök till mord som avsåg den 9 maj 2020, och alternativt grov misshandel för samma händelse. I tingsrätten dömdes den tilltalade inte för dessa gärningar utan frikändes från åtalet om försök till mord, även från alternativpåståendet om grov misshandel. I stället dömdes den tilltalade för försök till stöld och ringa narkotikabrott.

Hovrätten har i den aktuella överklagade domen endast prövat frågan om försök till mord och det alternativa åtal som gällde grov misshandel. Hovrätten har inte ändrat tingsrättens bedömning i dessa delar.

Rättens bedömning och bevisning

I hovrätten åberopades i huvudsak samma bevisning som vid tingsrätten. Videoinspelade förhör från tingsrätten spelades upp, och åklagaren lade dessutom fram skriftlig bevisning i form av fotografier från brottsplatsen och trapphuset, protokoll över brottsplatshundsök, protokoll över klädundersökningar samt fotografier av en av de medtilltalade i samband med gripandet. Den medtilltalade åberopade också en dom från förvaltningsrätten.

Hovrätten anslöt sig i allt väsentligt till tingsrättens överväganden. Domstolen ansåg att uppgifterna från ett vittne måste värderas försiktigt och att det inte kunde uteslutas att vittnet hade berättat om händelsen på ett oriktigt sätt. Därför bedömdes uppgifterna som mindre trovärdiga. Hovrätten konstaterade också att den rättsmedicinska utredningen inte gav tillräckligt stöd för att händelsen hade gått till på det sätt som beskrevs i gärningsbeskrivningen. Vidare fanns ingen teknisk bevisning som knöt den tilltalade till gärningen.

Den tilltalade hade själv berättat att han hållit fast målsäganden och slagit mot dennes axel. Hovrätten konstaterade att fotografier och rättsintyg visade att målsäganden hade ett blåmärke på utsidan av vänster axel, vilket enligt rättsintyget var förenligt med att han fått motta knytnävsslag mot axeln. Samtidigt hade målsäganden inte berättat om ett sådant händelseförlopp, och vittnets uppgifter gav inte någon tydlig ledning i den delen. Hovrätten slog också fast att den tilltalades invändning om att våldet utövades i en nödvärnssituation inte hade motbevisats av åklagaren.

Mot denna bakgrund fann hovrätten, liksom tingsrätten, att det inte var ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade hade begått den åtalade gärningen. Tingsrättens friande dom i dessa delar fastställdes därför.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom. Det innebär att den tilltalade inte dömdes för försök till mord eller grov misshandel i hovrätten. Tingsrättens tidigare dom stod alltså fast, vilket också innebar att den tilltalade fortsatt dömdes för försök till stöld och ringa narkotikabrott, med fängelse i 14 dagar som påföljd. Tingsrätten hade dessutom bedömt att fängelsestraffet skulle anses helt verkställt.

Skadeståndsyrkandet från målsäganden avslogs i tingsrätten, och hovrätten ändrade inte den bedömningen. Tingsrätten ålade också den tilltalade att betala avgift till brottsofferfonden. I hovrättens beslut finns ingen uppgift om att denna ordning ändrades. Det framgår inte av den tillhandahållna texten att den tilltalade varit häktad.