Grovt förtal och kränkande fotografering prövades i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om bland annat grovt förtal och kränkande fotografering. Utgången blev att hovrätten ändrade tingsrätten på flera punkter. Den tilltalade frikändes från ansvar för grovt förtal i en åtalspunkt, medan gärningarna i två andra åtalspunkter i stället bedömdes som förtal. Påföljden sattes ned till 55 timmar ungdomstjänst. Hovrätten ändrade också skadestånden och upphävde beslutet om förverkande av en mobiltelefon.

Om händelsen och åtalet

Målet rörde flera olika gärningar. Enligt hovrättens dom hade den tilltalade i en åtalspunkt publicerat eller lagt ut en bild som åklagaren ansåg utgjorde grovt förtal mot målsäganden A. Hovrätten kom dock fram till att bilden inte visade några ansikten eller andra kännetecken som gjorde det möjligt att identifiera någon person enbart genom bilden. Eftersom gärningsbeskrivningen satte ramen för prövningen ansåg hovrätten att åtalet inte kunde bifallas i den delen.

Vidare rörde målet åtal om kränkande fotografering. Hovrätten fann, i likhet med tingsrätten, att målsägandenas uppgifter var trovärdiga och tillförlitliga. Den tilltalades invändning om att han skulle ha fått tillåtelse att filma ett sexuellt samlag godtogs inte. Hovrätten dömde därför i dessa delar i enlighet med åtalet.

Hovrätten prövade också åtalspunkter om förtal och grovt förtal kopplade till spridning av en film. Domstolen fann att målsägandena B och C kunde identifieras genom det som filmen förmedlade och att filmen, om den visades eller spreds, var ägnad att utsätta dem för andras missaktning. Utredningen visade enligt hovrätten att filmen spridits genom att den tilltalade visat den för en annan person, och att filmen även funnits tillgänglig på ett socialt medium under en period. För den tilltalade ansåg hovrätten dock att det endast var utrett att han visat filmen för en person vid ett tillfälle. Därmed ansågs han ha gjort sig skyldig till förtal, men inte grovt förtal.

Hovrätten angav att den tilltalade i enlighet med tingsrättens dom, som inte överklagats i dessa delar, redan hade gjort sig skyldig till sexuellt utnyttjande av barn vid fem tillfällen och kränkande fotografering i två fall. Det framgår också att en annan tilltalad i målet, som inte är föremål för denna artikel, hade egna åtalspunkter i samma mål.

Rättens bedömning och bevisning

I hovrätten åberopades samma bevisning som i tingsrätten. Videoförhör från förundersökningen med målsägandena och andra personer spelades upp, liksom förhör från tingsrätten med den tilltalade och andra inblandade. Den tilltalade hade dessutom gett in ett kvitto avseende inköp av en mobiltelefon.

När det gäller åtalspunkten om grovt förtal mot målsäganden A ansåg hovrätten att bilden inte i sig identifierade någon person. Det räckte inte att det i en chattgrupp hade förekommit nedsättande kommentarer, eftersom detta inte hade angetts i gärningsbeskrivningen. Åtalet i den delen ogillades därför.

När det gäller filmen som rörde målsägandena B och C gjorde hovrätten en delvis annan bevisvärdering än tingsrätten i rubriceringsfrågan. Hovrätten fann att det var bevisat att filmen spridits i viss omfattning och att minst ett antal personer hade fått den visad för sig. Samtidigt ansåg hovrätten att det för den tilltalade inte var styrkt att spridningen varit så omfattande att brottet skulle bedömas som grovt förtal. Därför ändrades rubriceringen från grovt förtal till förtal.

Hovrätten tog också ställning till om mobiltelefonen kunde förverkas. Eftersom telefonen var en vanlig mobiltelefon och det inte framkommit sådana särskilda omständigheter att den kunde befaras komma till brottslig användning, avslogs förverkandeyrkandet och beslaget hävdes.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom på flera punkter. Den tilltalade frikändes från grovt förtal i åtalspunkten 5. Gärningarna i åtalspunkterna 11 och 12 bedömdes i stället som förtal enligt 5 kap. 1 § brottsbalken.

Påföljden bestämdes till 55 timmar ungdomstjänst. Hovrätten ändrade alltså tingsrättens påföljd genom att sänka antalet timmar.

I skadeståndsfrågan dömdes den tilltalade att betala 15 000 kronor till målsäganden A jämte ränta från den 31 januari 2017. Skadeståndet till målsägandena B och C bestämdes till 5 000 kronor respektive 7 500 kronor, solidariskt med en annan tilltalad. Hovrätten ansåg inte att det fanns skäl att sätta ned eller ändra de skadestånd som den andra tilltalade skulle svara för i övrigt.

Det framgår inte att den tilltalade varit häktad, och någon häktningstid anges inte i det material som lämnats.

Fakta