Grovt narkotikabrott i Norrbotten

Den tilltalade döms för grovt narkotikabrott efter att tingsrätten funnit att han tillsammans med en annan tilltalad olovligen hanterat stora mängder narkotika under perioden den 13 maj 2026 till den 3 juni 2026. Tingsrätten ansåg att åklagaren visat att den tilltalade deltog i förvärv, transport, innehav, förvaring och försäljning av narkotika, och påföljden bestämdes till fängelse tre år. I målet beslutades också om förverkande av beslagtagna föremål och kontanter samt avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet gällde en enda åtalspunkt mot den tilltalade, nämligen grovt narkotikabrott. Enligt gärningsbeskrivningen ska den tilltalade tillsammans och i samförstånd med en annan tilltalad mellan den 13 maj 2026 och den 3 juni 2026 i Piteå kommun, Uppsala kommun och andra platser inom Sverige olovligen ha hanterat 500 gram 3-CMC och 327,13 gram amfetamin. Åklagaren gjorde gällande att de tillsammans och i samförstånd den 23 och 24 maj 2026 olovligen förvärvat 500 gram 3-CMC i Uppsala kommun i överlåtelsesyfte och därefter transporterat narkotikan till Piteå kommun. Enligt åtalet såldes 393,9 gram av partiet mellan den 24 maj 2026 och den 3 juni 2026, medan resterande 106,1 gram förvarades i de båda tilltalades bostäder fram till den 3 juni 2026. För den tilltalade angavs 71,1 gram 3-CMC i den egna bostaden. Åklagaren påstod också att de tillsammans och i samförstånd innehaft och förvarat 327,13 gram amfetamin i sina respektive bostäder under samma period, varav den tilltalade skulle ha haft 297,92 gram. Brottet bedömdes av åklagaren som grovt eftersom det avsett en särskilt stor mängd narkotika.

I samma åtalsgrund ingick även att den andra tilltalade hade innehaft 7,09 gram ketamin samt 8 tabletter pregabalin för egen del i sin bostad, men domstolen konstaterade i sin bedömning att detta innehav synes ha varit ensamt och endast hade marginell betydelse i målet. Den tilltalade dömdes inte för något separat brott utöver grovt narkotikabrott, utan hela prövningen gällde den åtalspunkt som omfattade den gemensamma narkotikahanteringen under den angivna tiden.

Rättens bedömning

Tingsrätten utgick från polisens spaning, beslag och den digitala bevisningen. Åklagaren hade åberopat förhör med polis samt skriftlig bevisning i form av bland annat brukaranalyser, promemorior, skärmdumpar av chattar, annonser som rörde narkotikaförsäljning, beslagshandlingar, fotografier, analysresultat från NFC och finansiella utredningar. Domstolen fann att utredningen gav en samlad bild av att den tilltalade och den andra tilltalade samarbetade i en narkotikaförsäljningsverksamhet.

Rätten konstaterade att polisen genom spaning fått misstankar om att den tilltalade sålde narkotika via en chattplattform och att verksamheten bedrevs tillsammans med den andra tilltalade. Vid ingripandet hade polisen tagit den tilltalades mobiltelefon i beslag och i dennes bil påträffat cirka 10 gram amfetamin. Vid husrannsakan i den tilltalades bostad hittades cirka 290 gram amfetamin och cirka 70 gram 3-CMC. Domstolen ansåg att det genom utredningen var styrkt att den tilltalade och den andra tilltalade reste till Uppsala-trakten för att köpa 3-CMC och att de där förvärvade 500 gram av narkotikan. Rätten fäste vikt vid chattar, uppgifter om kortköp och bankomatuttag i Uppsala, positionering av den tilltalades telefon samt att den tilltalade efter hemkomsten uppdaterade sina narkotikaannonser så att 3-CMC också angavs som försäljningsvara.

Tingsrätten fann också att det visats att narkotikan var avsedd att säljas vidare och att åtminstone en del faktiskt hade sålts. Den muntliga bevisningen från polisen, iakttagelserna av en överlåtelse samt den tilltalades egna uppgifter bidrog till bedömningen. Domstolen ansåg sammanfattningsvis att åklagaren bevisat både förvärvet av 500 gram 3-CMC och det efterföljande innehavet, liksom innehavet av övrig narkotika. Den tilltalade dömdes därför för grovt narkotikabrott enligt åklagarens rubricering.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes till fängelse tre år. Tingsrätten bedömde att straffvärdet för den samlade brottsligheten motsvarade fängelse tre år och att andra påföljder inte var aktuella vid den nivån. Domstolen beslutade också att den beslagtagna mobiltelefon som kopplats till åtalspunkt 1 skulle förverkas och att beslaget skulle bestå. Detsamma gällde de beslagtagna 1 220 kronorna i kontanter, som också förklarades förverkade. Den tilltalade ålades dessutom att betala 1 000 kronor till brottsofferfonden.

Tingsrätten beslutade vidare att staten skulle stå för kostnaderna för den offentliga försvararen. Någon återbetalningsskyldighet för vissa utredningskostnader ålades inte, eftersom domstolen fann att det fanns oklarheter kring vad för slags provtagning och analys som avsågs. Den tilltalade var också föremål för beslut om kvarstad i häkte till dess domen vann laga kraft, eftersom domstolen ansåg att det fanns skäl för det.