Flera brott ledde till fem års fängelse

Den tilltalade dömdes av tingsrätten i Uddevalla för ett stort antal brott kopplade till vapen, explosiva varor, kemikalier och narkotika, samt för misshandel. Påföljden bestämdes till fängelse i fem år. Tingsrätten ansåg att det grova vapenbrottet var avgörande för straffvärdet, medan övriga brott bidrog till den samlade påföljden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet omfattade två separata gärningskomplex. I den första delen åtalades den tilltalade för brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor, brott mot lagen om sprängämnesprekursorer och olovlig kemikaliehantering. Enligt åtalet hade han den 26 februari 2025, eller dagarna dessförinnan, utan tillstånd tillverkat, behandlat eller innehaft bland annat pyroteknisk blandning, svartkrut, pyrotekniska kulor, ammoniumperklorat, tändmedel, plaströr med pyrotekniska rester, stubin, krutstubin och elektrisk tändpärla. Samma dag skulle han också ha innehaft sprängämnesprekursorer som ammoniumnitrat, salpetersyra, konstgödsel, kaliumperklorat, magnesiumpulver och aluminiumpulver samt tagit befattning med kopparoxiklorid, borax, kaliumdikromat och ammoniumdikromat i strid med ett förbud. Tingsrätten dömde honom för brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor av normalgraden, brott mot lagen om sprängämnesprekursorer av normalgraden och olovlig kemikaliehantering. Däremot ogillades åtalet i den del som avsåg 25 kg konstgödsel och 24 liter salpetersyra, eftersom domstolen inte fann det styrkt att den tilltalade hade innehaft dessa.

Den andra delen av åtalet gällde ringa narkotikabrott. Enligt åtalet innehaft den tilltalade den 27 februari 2025 21 tabletter dihydrokodein på Polisen i Uddevalla. Tingsrätten fann denna gärning styrkt och dömde honom för ringa narkotikabrott.

Åtalet innehöll även en punkt om misshandel. Enligt gärningsbeskrivningen knuffade den tilltalade målsäganden så att denne föll in i ett element och vidare ner på golvet, varefter han sparkade målsäganden på överkroppen. Detta inträffade den 22 februari 2025 i en bostad. Tingsrätten fann att misshandeln var styrkt och dömde för misshandel av normalgraden.

I den del som rörde senare fynd dömdes den tilltalade också för grovt vapenbrott, brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor, brott mot lagen om sprängämnesprekursorer, olovlig kemikaliehantering och ringa narkotikabrott. Enligt åtalet hade han mellan den 19 november och den 4 december 2025 utan rätt innehaft ett gevär med ljuddämpare, 121 patroner och 29 tändhattar. Han hade också utan tillstånd tillverkat, hanterat eller innehaft tre IED:er, krutstubin, svartkrut, ammoniumperklorat och tändmekanismer. Vidare hade han utan tillstånd i sin bostad innehaft sprängämnesprekursorer som salpetersyra, kaliumperklorat, kaliumklorat, väteperoxid, ammoniumnitrat samt magnesiumpulver. Slutligen omfattade åtalet olovlig kemikaliehantering av kopparacetoarsenit och ringa narkotikabrott genom innehav av 18 tabletter oxykodon, 20 tabletter diazepam och 7,1 gram psilocin/psilocybin. Tingsrätten dömde honom för grovt vapenbrott, brott mot vapenlagen, två fall av brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor av normalgraden, två fall av brott mot lagen om sprängämnesprekursorer av normalgraden, två fall av olovlig kemikaliehantering och två fall av ringa narkotikabrott.

Rättens bedömning

När det gällde misshandeln fann tingsrätten att målsägandens uppgifter var trovärdiga och fick stöd av vittnet samt av händelserapport och journalanteckningar. Den tilltalades invändning om självförsvar godtogs inte. Domstolen ansåg därför att åtalet var styrkt och att gärningen skulle bedömas som misshandel av normalgraden.

I fråga om de brandfarliga och explosiva varorna, sprängämnesprekursorerna och kemikalierna ansåg tingsrätten att den tilltalade hade innehaft de aktuella ämnena utan tillstånd i de delar som ledde till fällande dom. Domstolen godtog dock inte att 25 kg konstgödsel och 24 liter salpetersyra var bevisat innehaft av honom. Tingsrätten fann vidare att innehavet skett uppsåtligen. Däremot bedömde domstolen att gärningarna inte skulle rubriceras som grova i dessa delar, eftersom utredningen inte gav tillräckligt stöd för att det rörde sig om sådana risker eller sådan beskaffenhet som krävs för grovt brott.

Vid bedömningen av vapenbrottet lade tingsrätten stor vikt vid att den tilltalades DNA hade påträffats på geväret och på påsen där det låg, att vapnet och ammunitionen förvarats tillsammans med narkotika och att andra omständigheter i målet talade för att han hade kontroll över föremålen. Domstolen ansåg därför att det var ställt utom rimligt tvivel att han uppsåtligen innehaft geväret med ljuddämpare och patronerna. Samtidigt fann tingsrätten att geväret inte hade sådan eldkraft eller sådan särskild farlighet som krävs för att brottet skulle bedömas som grovt. Det grova vapenbrottet grundades i stället på helhetsomständigheterna, bland annat förvaringen tillsammans med narkotika och risken för brottslig användning.

När det gällde narkotikabrotten godtog tingsrätten att den tilltalade hade innehaft den narkotika som omfattades av åtalet. Domstolen fann också att innehavet skett uppsåtligen.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes till fängelse i fem år. Tingsrätten beslutade att han skulle vara kvar i häkte till dess att fängelsestraffet får verkställas.

Domstolen beslutade också om förverkande av narkotika, gevär, ammunition, magasin, hylsor, tändhattar och ljuddämpare samt annan angiven egendom. Viss egendom som åklagaren inte längre yrkade förverkande av skulle återlämnas när domen vunnit laga kraft.

Den tilltalade ålades dessutom att betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Staten skulle stå för kostnaderna, och den offentliga försvararen fick ersättning av staten. Tingsrätten antecknade också att målsäganden skulle få ersättning av staten.