Medhjälp till försök till rån ogillades i hovrätten

Dold domstol har i ett överklagat mål med flera åtalspunkter upphävt tingsrättens dom i den del som gällde den tilltalade och ogillat åtalet om medhjälp till försök till rån. Hovrätten lämnade däremot tingsrättens beslut om ersättning till offentlig försvarare utan ändring. Den tilltalade frias därmed helt från ansvar i hovrätten.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde först och främst frågan om den tilltalade hade gjort sig skyldig till medhjälp till försök till rån den 11 december 2024. I tingsrätten dömdes den tilltalade för medhjälp till försök till rån och frikändes från medhjälp till grov misshandel. Hovrätten prövade därefter målet efter överklagande.

Enligt hovrättens redogörelse var utredningen i huvudsak densamma som i tingsrätten. Förhören därifrån spelades upp i hovrätten. Det första “Saken”-stycket i materialet anger medhjälp till försök till rån, och det är också den åtalspunkt som hovrätten uttryckligen prövade och sedan ogillade.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten konstaterade att det genom kameraövervakningsfilm samt målsägandens och den tilltalades egna uppgifter var utrett att målsäganden kom till platsen och att en konfrontation uppstod i trappuppgången där den tilltalade bor. Med stöd av målsägandens uppgifter, journalanteckningar, fotografier och träffrapport ansåg hovrätten vidare att målsäganden hade blivit slagen i huvudet med den vapenattrapp som anträffades i den tilltalades bostad kort efter händelsen.

Hovrätten ansåg att målsäganden i väsentliga delar framstod som trovärdig, trots vissa variationer i hans uppgifter. Domstolen fäste också vikt vid att målsäganden samma kväll hade uppgett för läkare att han utsatts för ett rånförsök, samt att användningen av en vapenattrapp talade för ett sådant händelseförlopp. Sammantaget anslöt sig hovrätten till tingsrättens slutsats att målsäganden utsatts för ett rånförsök och misshandel, men med det viktiga undantaget att det inte var styrkt att målsäganden dragits in i porten.

När det gällde den tilltalades invändning om nödvärn fann hovrätten att något sådant försvar inte förelåg, eftersom händelseförloppet enligt hovrätten inleddes med ett rånförsök. Den tilltalade ansågs därför inte ha haft rätt till nödvärn.

Trots detta ogillade hovrätten åtalet mot den tilltalade. Skälet var att hovrätten bedömde att det fanns en sådan osäkerhet kring vem som skickat de meddelanden som lockade målsäganden till brottsplatsen att det inte var bevisat att den tilltalade varit den som gjorde sig skyldig till medhjälp till försöket till rån. Hovrätten betonade bland annat att någon annan kunde ha använt telefonen och att omständigheterna inte räckte för fällande dom.

Domslut och påföljd

Hovrätten upphävde tingsrättens dom i den del som avsåg den tilltalade och ogillade åtalet om medhjälp till försök till rån. Därmed föll också skadeståndsansvaret för den tilltalade bort.

Den tilltalade skulle enligt hovrättens beslut få ersättning av staten med 28 378 kr för offentlig försvarare, varav 21 252 kr avsåg arbete, 1 450 kr tidsspillan och 5 676 kr mervärdesskatt. Staten skulle stå för kostnaden.

Tingsrättens tidigare påföljd var ungdomsvård med ungdomskontrakt och ungdomstjänst 20 timmar, men hovrätten undanröjde den domen i den del som gällde den tilltalade genom att ogilla åtalet. Någon ny påföljd bestämdes därför inte i hovrätten.