Ringa misshandel på butik

Den tilltalade döms för ringa misshandel efter en händelse den 9 januari 2026 i en butik i Stockholm. Tingsrätten fann att hon skulle dömas för att ha nypt målsäganden i kinden, men inte för det påstådda slaget på låren mellan benen. Skadeståndsyrkandet avslogs och påföljden bestämdes till dagsböter.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet avsåg misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade den 9 januari 2026 på en butik i Stockholm nypt målsäganden i kinden och slagit henne på låren mellan benen. Det påstods att målsäganden fick smärta och rodnad.

Tingsrätten prövade båda delarna av åtalet. När det gällde nypningen i kinden ansågs det utrett att den tilltalade hade gjort detta och att handlingen orsakat målsäganden smärta och rodnad. Den delen bedömdes som ringa misshandel. När det gällde påståendet att den tilltalade skulle ha slagit målsäganden på låren mellan benen fann tingsrätten att det visserligen var utrett att hon slog målsäganden med handflatan på låret efter att ha kommit tillbaka, men att gärningen inte hade orsakat smärta av sådan art att den kunde bedömas som misshandel. Åtalet ogillades därför i den delen.

Rättens bedömning

Den tilltalade medgav att hon hade nypt målsäganden i kinden, men hon förnekade brott och invände att hon inte hade haft uppsåt till att orsaka rodnad och smärta. Hon förnekade även att hon hade slagit målsäganden på låren. I målet hördes den tilltalade, målsäganden och ett vittne som befann sig i butiken. Åklagaren åberopade också anmälan och övervakningsfilmer.

Tingsrätten ansåg att utredningen visade att den tilltalade hade nypt målsäganden i kinden. Målsägandens uppgifter om rodnad och smärta fick starkt stöd av vittnets uppgifter. Domstolen bedömde att den tilltalade måste ha förstått att det fanns en avsevärd risk för att nypet skulle göra ont, och att hon genom att ändå nypa målsäganden varit likgiltig inför risken. Därmed ansågs uppsåt föreligga även till smärta och rodnad.

När det gällde slaget mot låret ansåg tingsrätten att målsägandens berättelse inte fanns anledning att ifrågasätta och att den dessutom fick stöd av övervakningsfilmen. Samtidigt konstaterade domstolen att målsäganden varit tydlig med att slaget inte gjorde ont och inte ens orsakade hastigt övergående smärta, utan endast obehag. Därför bedömdes den delen inte som misshandel. Något annat brott hade inte gjorts gällande, och åtalet ogillades i den delen.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för ringa misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. Påföljden bestämdes till 40 dagsböter om 50 kronor, sammanlagt 2 000 kronor.

Målsägandens skadeståndsyrkande om 15 000 kronor i kränkningsersättning avslogs. Tingsrätten ansåg att det inte hade framkommit något tillkommande kränkande inslag utöver vad gärningen normalt innefattar och att kravet på allvarlig kränkning därför inte var uppfyllt.

Den tilltalade ska också betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Försvararens ersättning fick stanna på staten. Domstolen beslutade dessutom att viss sekretess skulle fortsätta att gälla för uppgifter i ett yttrande som lagts fram vid förhandling inom stängda dörrar.