Grovt häleri i stora mängder verktyg och stöldgods prövades i hovrätten

Dold domstol har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grovt häleri. Hovrätten ändrade tingsrättens domslut i flera delar, bland annat genom att bestämma brottstiden till perioden från okänt datum till och med februari 2024, ogilla vissa yrkanden om förvarstagande och förverkande samt bestämma påföljden för den tilltalade till villkorlig dom i stället för fängelse. I övrigt stod tingsrättens dom fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde en tilltalad person och avsåg grovt häleri. Enligt hovrätten hade ett mycket stort antal föremål hittats på de platser som angavs i gärningsbeskrivningen. Föremålen bestod till stor del av verktyg av samma sorter och märken, och delar av godset hade kunnat kopplas till anmälda stölder. Hovrätten bedömde att även sådant gods som inte kunde härledas till anmälda stölder hade frånhänts annan genom brott.

Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade hade tagit befattning med godset genom att förvara det och ha avsikt att sälja det. Hovrätten angav att den tilltalade skulle dömas för grovt häleri, delvis tillsammans och i samförstånd med andra, under perioden från okänt datum till och med februari 2024. Hovrätten ändrade därmed tingsrättens angivna brottstid, som i tingsrätten hade knutits till den 3 februari 2024.

Tingsrätten hade funnit den tilltalade skyldig till grovt häleri och bestämt påföljden till fängelse. I hovrätten yrkade den tilltalade frikännande, eller i vart fall en lindrigare påföljd, samt avslag på flera förverkande- och förvarstalan. Åklagaren yrkade samtidigt att påföljden skulle skärpas för de tilltalade som omfattades av överklagandet.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av samma skriftliga utredning som tingsrätten och såg även de förhör som spelats upp därifrån. Dessutom hölls ett vittnesförhör i hovrätten med en värderingsman, som beskrev hur värderingen av det beslagtagna godset hade gått till. Han uppgav att han hade gjort en optisk värdering på plats utifrån bildbilaga och beslagsprotokoll, att marknadsvärdet hade bestämts genom jämförelser med liknande varor, och att värderingen inte sade något säkert om funktionsdugligheten hos föremålen.

Hovrätten instämde i tingsrättens bedömning att det fanns viss osäkerhet i värderingen, men ansåg inte att det fanns skäl att göra ett större avdrag än tingsrätten hade gjort. Domstolen godtog alltså i huvudsak åklagarens värdering av godsets samlade värde.

När det gällde frågan om medgärningsskap och samförstånd ansåg hovrätten att utredningen visade att den tilltalade i vissa delar hade agerat tillsammans och i samförstånd med andra, men inte i så stor utsträckning som åklagaren påstått. Hovrätten gjorde därför en mer begränsad koppling mellan den tilltalade och det beslagtagna godset än vad åklagaren hade gjort. Hovrätten uttalade att den tilltalade skulle dömas enskilt för det gods som kunde kopplas konkret till de aktuella platserna.

För den tilltalade godtog hovrätten dock inte åtalet fullt ut. När det gällde det gods som anträffats på en angiven fastighet som den tilltalade ägde, konstaterade hovrätten att den tilltalade hade uppgett att fastigheten varit uthyrd till en person som renoverade där, och att åklagaren inte hade motbevisat detta. Åtalet ogillades därför i den delen.

Sammantaget fann hovrätten att det var styrkt att den tilltalade, genom att förvara och med avsikt att sälja godset, hade tagit befattning med egendom som varit frånhänd annan genom brott eller uppenbart frånhänd annan genom brott. Hovrätten ansåg att gärningen hade varit sådan att den kunde förväntas försvåra för ägarna att få tillbaka sin egendom. Brottet rubricerades som grovt häleri. Hovrätten angav att handlandet hade präglats av viss systematik men inte på ett sådant sätt att det i sig föranledde en annan rubricering.

Domslut och påföljd

Hovrätten dömde den tilltalade för grovt häleri och ändrade tingsrättens dom genom att bestämma påföljden till villkorlig dom. Tingsrätten hade tidigare dömt till fängelse. Hovrätten ansåg att brottets straffvärde motsvarade fängelse i åtta månader. Trots detta fann domstolen att varken straffvärdet eller brottslighetens art talade för fängelse. Hovrätten beaktade också att den tilltalade hade varit frihetsberövad under en förhållandevis lång tid och att det fanns förverkanden i förhållande till henne, vilket talade mot att förena den villkorliga domen med dagsböter.

Hovrätten ogillade flera yrkanden om förvarstagande av beslagtagna föremål i förhållande till den tilltalade och hävde motsvarande beslag. Samtidigt stod tingsrättens beslut fast i övrigt, med den justeringen att en borrhammare och en tigersåg som någon annan förklarats ha bättre rätt till inte samtidigt skulle tas i förvar eller vara kvar i beslag. Hovrätten slog också fast att beslag i övrigt skulle bestå enligt tingsrättens beslut, utom i den mån egendomen skulle tas i förvar enligt lagen om visst stöldgods.

När det gällde förverkande av kontanter och ett armbandsur fastställde hovrätten i sak tingsrättens bedömning, men eftersom den tilltalade inte dömdes fullt ut i enlighet med åtalet hävdes vissa beslag i förhållande till henne. Hovrätten ändrade också tingsrättens brottstidsangivelse.

Tingsrätten hade bestämt att den tilltalade skulle betala 850 000 kronor som förverkat värde och hade beslutat om kvarstad för att säkerställa statens anspråk. Hovrätten lät kvarstaden bestå enligt tingsrättens beslut men ändrade inte i övrigt de ekonomiska åtgärderna i den del som stod fast. Den tilltalade skulle också betala avgift till brottsofferfonden.

Fakta