Våldtäkt mot barn och sexuellt utnyttjande av barn ändrades i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om sexualbrott mot barn. Den tilltalade dömdes i hovrätten för gärningar den 8 och 9 juni 2024. Hovrätten fastställde i huvudsak tingsrättens dom för gärningarna den 8 juni, men ändrade rubriceringen för gärningen den 9 juni till sexuellt utnyttjande av barn. Påföljden sänktes från fängelse i fyra år till fängelse i tre år och sex månader, och skadeståndet bestämdes till ett lägre belopp.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde överklagande av en tingsrättsdom. I hovrätten var den tilltalade ensam person som är relevant för denna redogörelse. Åklagaren yrkade att den tilltalade skulle dömas enligt gärningsbeskrivningarna och att straffen skulle skärpas. Den tilltalade yrkade att han skulle frikännas och att skadeståndsyrkandet skulle avslås. I andra hand yrkade han att gärningen den 9 juni 2024 skulle bedömas som sexuellt utnyttjande av barn och att påföljden samt skadeståndet skulle sättas ned.

Hovrätten redovisade att samma bevisning som i tingsrätten hade åberopats och att videoinspelade polisförhör med målsägandena och vittnen samt övriga tingsrättsförhör spelats upp.

Av hovrättens dom framgår att den tilltalade hade haft sexuella handlingar med målsäganden i två olika händelser. För gärningen den 8 juni 2024, som i tingsrätten hade bedömts som våldtäkt mot barn, anslöt sig hovrätten till tingsrättens bedömning av vad som var utrett. Hovrätten ansåg att det inte var styrkt att något våld hade förekommit och inte heller att målsäganden inte deltagit frivilligt. Hovrätten fann dock att den tilltalade varit oaktsam beträffande omständigheten att målsäganden inte fyllt 15 år. Hovrätten bedömde att gärningen den 8 juni 2024 utgjorde våldtäkt mot barn enligt 6 kap. 4 § brottsbalken.

För gärningen den 9 juni 2024 gjorde hovrätten en annan bedömning än tingsrätten. Hovrätten konstaterade att målsäganden efter den tidigare händelsen åter besökte den tilltalade en kort stund, därefter fortsatte kontakten via Snapchat och sedan själv, i hemlighet, besökte honom ensam. Hovrätten ansåg att målsäganden då hade bättre förutsättningar att ta ställning till situationen än tidigare och att den sexuella samvaron präglades av frivillighet och ömsesidighet på ett annat sätt än vid händelsen den 8 juni. Därför bedömdes gärningen den 9 juni 2024 som sexuellt utnyttjande av barn enligt 6 kap. 5 § och 13 § brottsbalken.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från samma bevisning som tingsrätten. Domstolen godtog i huvudsak tingsrättens utredning om vilka sexuella handlingar som förekommit och om att det inte var bevisat att målsäganden i något av fallen inte deltagit frivilligt. Hovrätten delade också tingsrättens slutsats att den tilltalade inte hade haft uppsåt till att målsäganden var under 15 år, men att han hade varit oaktsam i förhållande till åldersfrågan.

Vid rubriceringsfrågan betonade hovrätten att barn under 15 år har ett absolut skydd mot sexuella handlingar. Utgångspunkten var därför att gärningarna objektivt sett uppfyllde förutsättningarna för våldtäkt mot barn. För att i stället bedöma en gärning som sexuellt utnyttjande av barn krävs enligt hovrättens resonemang att omständigheterna gör brottet mindre allvarligt, och att den sexuella handlingen präglas av frivillighet och ömsesidighet på ett sätt som motsvarar bestämmelsens restriktiva tillämpning.

För den första händelsen den 8 juni 2024 ansåg hovrätten att omständigheterna talade emot en sådan mildare rubricering. Parterna hade just träffats, de hade inte haft tidigare kontakt, skillnaden i ålder och mognad var betydande, de befann sig ensamma i den tilltalades bostad mitt i natten, alkohol hade förekommit och den sexuella samvaron hade flera moment och var inte kortvarig. Därför ansåg hovrätten att gärningen inte kunde bedömas som mindre allvarlig.

För den andra händelsen den 9 juni 2024 bedömde hovrätten däremot att förutsättningarna var annorlunda. Hovrätten fäste vikt vid att kontakten hade fortsatt efter den tidigare händelsen, att målsäganden åter kom till den tilltalade av egen vilja och att det inte framkommit något annat än att den sexuella samvaron den dagen präglades av frivillighet och ömsesidighet på ett annat sätt än tidigare. Därmed ändrades tingsrättens bedömning i den delen.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom på flera punkter men lät den i övrigt stå fast. Den tilltalade dömdes för gärningen den 8 juni 2024 till våldtäkt mot barn enligt 6 kap. 4 § brottsbalken. För gärningen den 9 juni 2024 dömdes han till sexuellt utnyttjande av barn enligt 6 kap. 5 § och 13 § brottsbalken. Hovrätten ändrade alltså rubriceringen för den senare gärningen från våldtäkt mot barn till sexuellt utnyttjande av barn.

Påföljden bestämdes av hovrätten till fängelse i 3 år och 6 månader. Hovrätten uttalade att det samlade straffvärdet motsvarade detta och att brottslighetens art medförde att påföljden skulle vara fängelse. Tingsrätten hade tidigare dömt till fängelse i 4 år. Hovrätten sänkte alltså straffet.

När det gäller skadestånd fann hovrätten att ersättningen till målsäganden skulle bestämmas till 265 000 kr, jämte ränta enligt tingsrättens domslut. Tingsrätten hade dömt ut 370 000 kr. Hovrätten ansåg att ersättningen för den samlade kränkningen och för sveda och värk skulle sättas ned med hänsyn till den ändrade rubriceringen för gärningen den 9 juni 2024.

Den tilltalade skulle stanna kvar i häkte till dess fängelsestraffet fick verkställas. Hovrätten fastställde också tingsrättens sekretessförordnande. Kostnaden för försvararen och det tidigare målsägandebiträdet skulle betalas av staten. Något kontaktförbud framgår inte av beslutet.