Bedrägeri ledde till villkorlig dom

Den tilltalade döms för bedrägeri men frikänns från penningtvättsbrott. Tingsrätten ansåg att det var visat att han vilselett målsäganden i samband med försäljning av en förstärkare och att detta orsakat skada. Däremot fann domstolen inte tillräckligt stöd för att de pengar som han tagit emot härstammade från brottslig verksamhet.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet hade den tilltalade den 14 februari 2024 begått bedrägeri genom att annonsera ut en förstärkare till försäljning trots att han inte hade avsikt eller förmåga att leverera varan. Målsäganden betalade 4 500 kronor, och åklagaren gjorde gällande att den tilltalade därigenom vilselett honom och orsakat skada. Tingsrätten kom fram till att gärningen var styrkt och att den tilltalade skulle dömas för bedrägeri enligt 9 kap. 1 § första stycket brottsbalken.

Åklagaren hade också väckt åtal för penningtvättsbrott avseende den 30 mars 2024. Påståendet var att den tilltalade upplåtit sitt bankkonto för en insättning om 4 250 kronor, tagit emot och förvarat pengarna samt därefter omsatt eller låtit annan omsätta hela eller delar av beloppet genom överföringar i syfte att dölja pengarnas ursprung eller främja möjligheten att tillgodogöra sig dem. Tingsrätten ogillade den åtalspunkten eftersom det inte var styrkt bortom rimligt tvivel att pengarna härrörde från brottslig verksamhet. Domstolen fann alltså att den tilltalade frikändes från penningtvättsbrott enligt 3 § första stycket 1 p lagen om straff för penningtvättsbrott.

Rättens bedömning

När tingsrätten prövade penningtvättsåtalet utgick den från att åklagaren först måste visa att det påstådda förbrottet, i detta fall ett bedrägeri, verkligen hade ägt rum. Domstolen bedömde att den bevisning som lagts fram inte räckte. Det som fanns var främst en anmälan och ett nedtecknat förhör med målsäganden, medan den tilltalade bestred att något fullbordat bedrägeri hade begåtts. Mot den bakgrunden ansåg domstolen att ord stod mot ord och att utredningen inte med tillräcklig styrka visade att pengarna kom från brott.

I fråga om bedrägeriet fann tingsrätten däremot att det var visat att den tilltalade annonserat ut förstärkaren och att han samt målsäganden kommit överens om köp för 4 500 kronor. Domstolen fäste vikt vid målsägandens uppgifter, uppgifterna i de åberopade chattkonversationerna samt ett e-postmeddelande från Postnords kundservice. Utredningen visade enligt tingsrätten att det fanns två registrerade försändelser men att den försändelse som skulle ha gått till målsäganden inte hade lämnats in till Postnord den 28 februari 2024, alltså två veckor efter betalningen. Därmed motbevisades den tilltalades uppgift om att han faktiskt hade skickat paketet. Tingsrätten ansåg att han förstått att han hade en skyldighet att leverera varan men ändå underlåtit att göra det, och att han därför agerat med uppsåt.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för bedrägeri den 14 februari 2024. Han frikänns från penningtvättsbrott den 30 mars 2024. Påföljden bestämdes till villkorlig dom förenad med 30 dagsböter om 470 kronor, sammanlagt 14 100 kronor.

När det gäller skadestånd avslog tingsrätten den andre målsägandens begäran om ersättning. Samtidigt ska den tilltalade betala 4 500 kronor i skadestånd till den målsägande som var knuten till bedrägeriet, jämte ränta från den 14 februari 2024. Han ska också betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor.