Grovt skattebrott frikänns i hovrätten – fängelsestraffet sänks till ett år

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grovt skattebrott och näringspenningtvätt. Den tilltalade frikänns i hovrätten från två åtalspunkter om grovt skattebrott, eftersom gärningarna i stället bedöms som skattebrott av normalgraden och därför är preskriberade. Samtidigt står fällande dom för näringspenningtvätt, grovt brott, fast. Hovrätten sänker därför fängelsestraffet från ett år och åtta månader till ett år.

Om händelsen och åtalet

Målet gäller en överklagad dom från tingsrätten. I hovrätten yrkade åklagaren att fängelsestraffet skulle bestämmas till två år. Den tilltalade yrkade i första hand att han skulle frikännas helt, i andra hand att påföljden skulle lindras och att yrkandet om näringsförbud skulle avslås. Han yrkade också, för det fall han dömdes för grovt skattebrott, att målet skulle återförvisas till tingsrätten. Om gärningarna i stället bedömdes som brott av normalgraden gjorde han gällande att de var preskriberade. Frågor om företagsbot och kvarstad aktualiserades också genom bolagets yrkanden, men hovrätten prövade i huvudsak den tilltalades ansvar och påföljd.

Tingsrätten hade dömt den tilltalade för två fall av grovt skattebrott, med händelseperioden 2017-01-18 till 2018-01-24, samt för näringspenningtvätt, grovt brott, med händelseperioden 2016-01-01 till 2018-02-28. I hovrätten var utredningen i huvudsak densamma som i tingsrätten. Åklagaren åberopade en ny bildbevisning, och den tilltalade åberopade ny skriftlig bevisning i form av bland annat månadsrapporter, kontoutdrag, dagkasserapporter, nyttjanderättsavtal och ett intyg. Hovrätten höll också vittnesförhör med ett vittne om uppgifter om bolagets marknadsföring.

Hovrätten bedömde att samtliga åtgärder som avsåg näringspenningtvätt hade bestått av påstådda löneutbetalningar från bolaget till en annan person. Utbetalningarna hade varit periodiska och skett inom ramen för ett sammanhållet upplägg, vilket gjorde att de skulle bedömas som ett brott och inte flera. I den delen delade hovrätten tingsrättens rubricering och lämnade domen oförändrad.

När det gällde de två skattebrotten gjorde hovrätten en annan rubriceringsbedömning än tingsrätten. Hovrätten ansåg att det inte var visat att åtgärderna ingått i en systematisk eller synnerligen farlig brottslighet, och inte heller att upplägget haft till syfte att undandra det allmänna skatt. Gärningarna bedömdes därför som skattebrott av normalgraden. Eftersom preskriptionstiden för skattebrott av normalgraden är fem år var gärningarna preskriberade, och den tilltalade frikändes från ansvar för dessa två åtalspunkter.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten ansåg att det som lagts fram i målet inte gav anledning till någon annan bedömning än tingsrättens i frågan om den tilltalade hade vidtagit de åtgärder som åklagaren påstod i fråga om näringspenningtvätt, att åtgärderna skäligen kunde antas vara vidtagna i penningtvättssyfte och att det förelåg ett medvetet risktagande från hans sida. Hovrätten höll fast vid att gärningen skulle bedömas som ett sammanhållet brott.

I skattebrottsfrågan gjorde hovrätten däremot en mildare bedömning än tingsrätten. Domstolen uttalade att de oriktiga uppgifterna i anställningsavtalet och lönespecifikationerna var besvärande, men att det inte var visat att upplägget hade den kvalificerade karaktär som krävs för grovt skattebrott. Därmed ändrades rubriceringen till skattebrott av normalgraden. Det fick som följd att ansvar inte kunde dömas ut, eftersom gärningarna var preskriberade.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom på två punkter. Den tilltalade frikändes från två fall av grovt skattebrott, och fängelsestraffets längd bestämdes till ett år. I övrigt stod tingsrättens bedömning fast. Det innebär att han fortfarande döms för näringspenningtvätt, grovt brott, medan frågor om näringsförbud, företagsbot, beslag och sekretess inte ändrades av hovrätten.

Vid straffmätningen utgick hovrätten från att brottslighetens straffvärde motsvarade fängelse i ett år och några månader, men beaktade även att den tilltalade meddelats näringsförbud, att lång tid hade förflutit sedan brottet begicks och att den nu aktuella brottsligheten var nyupptäckt i förhållande till en tidigare dom. Mot den bakgrunden bestämdes påföljden till ett års fängelse. Hovrätten uttalade att någon annan påföljd än fängelse inte kunde komma i fråga.

Den tilltalade hade varit häktad i tingsrätten, där det beslutades att han skulle vara kvar i häkte tills fängelsestraffet kunde verkställas. Uppgiften framgår dock inte av hovrättens beslut som ett nytt ställningstagande. Hovrätten beslutade också att beslag och sekretess enligt tingsrättens beslut skulle fortsätta att gälla. Någon ändring gjordes inte heller i frågan om företagsbot eller kvarstad.

Fakta