Villkorlig dom efter misshandel och olaga hot

Den tilltalade döms för två brott efter en konflikt med målsäganden. Tingsrätten fann att hon hade gjort sig skyldig till misshandel den 1 december 2024–9 januari 2025 och till olaga hot den 17 september 2025. Påföljden bestämdes till villkorlig dom.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalspunkt 1 avsåg misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. Enligt åtalet hade den tilltalade slagit målsäganden i ansiktet med en mobiltelefon någon gång mellan den 1 december 2024 och den 9 januari 2025 i Krokoms kommun. Målsäganden uppgavs ha fått smärta och rodnad. Den tilltalade förnekade gärningen.

Åtalspunkt 2 avsåg olaga hot enligt 4 kap. 5 § första stycket brottsbalken. Enligt åtalet hade den tilltalade den 17 september 2025 på Krokom i Krokoms kommun hotat målsäganden genom uttalanden med innebörden att hon skulle skada eller döda honom. Hotet bedömdes enligt åtalet som sådant att målsäganden kunde förväntas känna allvarlig rädsla för sin personliga säkerhet. Också denna gärning nekades av den tilltalade.

Rättens bedömning

Tingsrätten prövade först misshandeln. Domstolen utgick främst från målsägandens uppgifter, som ansågs framstå som sanningsenliga. Rätten fäste också vikt vid att det fanns stöd i en snapchatuppgift där den tilltalade skrev att hon hade “smällt till” sin exman med dotterns mobiltelefon, samt i en konversation där hon enligt domstolen inte förnekade att hon hade slagit målsäganden med telefonen utan i stället skrev att hon “tar på sig den”. Vidare hänvisade domstolen till ett fotografi av en spräckt mobilskärm och till uppgifter från målsägandens mamma. Sammantaget fann tingsrätten det klarlagt att den tilltalade hade slagit målsäganden med telefonen. Gärningen hade orsakat smärta och en mindre rodnad och bedömdes som misshandel av normalgraden, även om den låg nära gränsen för ringa misshandel.

När det gällde olaga hot ansåg tingsrätten att uttalandet inte var ett direkt hot, men att det ändå utgjorde ett underförstått eller indirekt hot. Domstolen pekade på formuleringen att något skulle vara “det sista” målsäganden gjorde och på att den tilltalade själv hade skrivit att “detta är faktiskt ett hot”. Rätten bedömde att målsäganden hade varit orolig för sin och sin familjs säkerhet och fann att meddelandet måste ses som ett indirekt hot vars syfte varit att skrämma honom. Den tilltalade dömdes därför även för olaga hot.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken, med gärningsdatum den 1 december 2024–9 januari 2025, och för olaga hot enligt 4 kap. 5 § första stycket brottsbalken, med gärningsdatum den 17 september 2025. Påföljden bestämdes till villkorlig dom. Tingsrätten valde att inte förena den villkorliga domen med böter.

Hon ska betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Hon ska också betala tillbaka 10 000 kronor av kostnaderna till staten. Målsäganden och ett vittne tillerkändes ersättning av staten för arbete, tidsspillan och mervärdesskatt enligt domslutet.