Misshandel vid centrumhändelse

Tingsrätten dömde den tilltalade för misshandel efter en händelse i Luleå centrum den 23 maj 2026. Domstolen fann att gärningen skulle bedömas som misshandel av normalgraden och bestämde påföljden till fängelse i 1 år och 2 månader. Den tilltalade ska också betala skadestånd solidariskt med en medtilltalad samt en avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åklagaren väckte åtal i en punkt som avsåg grov misshandel enligt 3 kap. 6 § första stycket brottsbalken. Enligt åtalet hade den tilltalade och en medtilltalad den 23 maj 2026 på Storgatan och Köpmantorget i Luleå kommun tillsammans och i samförstånd utdelat ett flertal knuffar, slag och sparkar mot målsägandens huvud och kropp. Målsäganden påstods ha fått smärta, svullnader, hudblödningar, hudavskrapningar, frakturer på tre revben och blödning i höger lungsäck. Åklagaren ansåg att gärningen var grov eftersom angreppet enligt åtalet var särskilt hänsynslöst och rått. Tingsrätten dömde dock inte för grov misshandel utan för misshandel av normalgraden enligt 3 kap. 5 § brottsbalken för händelsen den 23 maj 2026.

Rättens bedömning

Tingsrätten utgick från övervakningsfilmer från olika kameror i Luleå centrum. Av filmerna framgick att den tilltalade och den medtilltalade kom ut från en lokal tillsammans med målsäganden. Domstolen konstaterade att det inte gick att dra slutsatsen att målsäganden i det inledande skedet hade knuffats så att han föll vid den gula paviljongen.

Därefter visade filmen enligt tingsrätten att målsäganden stod tillsammans med den medtilltalade en bit från den tilltalade, varefter den tilltalade sprang mot målsäganden och knuffade honom till marken. Den medtilltalade anslöt då omedelbart och utdelade slag. Sedan utsattes målsäganden för sparkar och slag mot kropp och huvud medan han låg ner. Tingsrätten angav att den medtilltalade utdelade två knytnävsslag och en spark mot målsägandens ansikte samt tre sparkar mot ryggen, medan den tilltalade utdelade en spark mot ansiktet. Därefter, efter att den medtilltalade lämnat platsen, utdelade den tilltalade ytterligare tretton knytnävsslag mot målsägandens ansikte i snabb följd.

Domstolen fann att våldet orsakat de skador som framgick av gärningsbeskrivningen. Tingsrätten ansåg att den tilltalade och den medtilltalade hade agerat tillsammans och i samförstånd genom att turas om att slå målsäganden när han låg ner. Domstolen bedömde också att misshandeln hade föregåtts av planering, med en upprinnelse i ett motiv att hämnas något som skulle ha inträffat en vecka tidigare. Däremot ansågs den medtilltalade inte ha haft uppsåt till de avslutande knytnävsslag som den tilltalade utdelade efter att den medtilltalade lämnat platsen.

När det gällde rubriceringen konstaterade tingsrätten att angreppet hade flera försvårande moment, bland annat att målsäganden, som var avsevärt äldre än gärningsmännen, låg på marken och attackerades av två personer med sparkar och slag mot överkropp och ansikte. Samtidigt ansågs skadorna sammantaget vara mindre allvarliga och inte alltför omfattande, och händelsen var kortvarig. Vid en samlad bedömning ansåg domstolen därför inte att brottet uppnådde nivån för grov misshandel, utan att det skulle bedömas som misshandel av normalgraden.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för misshandel den 23 maj 2026 och påföljden bestämdes till fängelse i 1 år och 2 månader. Tingsrätten bedömde att annan påföljd än fängelse inte var aktuell med hänsyn till brottslighetens art och höga straffvärde.

I skadeståndsfrågan fann tingsrätten att målsäganden hade utsatts för en allvarlig kränkning och att ersättning för kränkning skulle bestämmas till 50 000 kronor. Domstolen fann också att den tilltalade och den medtilltalade tillsammans hade orsakat att målsägandens glasögon gick sönder och att de därför solidariskt skulle ersätta detta. Den tilltalade ska enligt domslutet solidariskt med den medtilltalade betala 62 656 kronor i skadestånd till målsäganden, med ränta från den 23 maj 2026. Den tilltalade ska dessutom betala 1 000 kronor till brottsofferfonden.

Tingsrätten beslutade även om ersättning till försvarare och målsägandebiträde samt att staten skulle stå för kostnaderna.