Vapenbrott ledde till fängelse

Den tilltalade döms för vapenbrott efter att ha innehaft ett pistolliknande föremål med tillhörande ammunition under perioden den 9 april 2025 till den 21 september 2025. Tingsrätten ansåg att det var fråga om ett tillståndspliktigt vapen, men inte att brottet skulle bedömas som grovt. Påföljden bestämdes till fängelse i två år. Begäran om utvisning avslogs, och den tilltalade ska vara kvar i häkte tills straffet får verkställas.

Händelsen och åtalspunkten

Åtalet avsåg en åtalspunkt, grovt vapenbrott enligt 9 kap. 1 a § första stycket vapenlagen. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade innehaft en tillståndspliktig kopia av en pistol av märke Glock med tillhörande ammunition i kaliber 9 mm Parabellum utan rätt till det. Gärningen skulle enligt åtalet ha ägt rum mellan den 9 april 2025 och den 21 september 2025 på en plats i Stenungsunds kommun eller på annan plats i Sverige. Åklagaren gjorde gällande att brottet var grovt eftersom vapnet varit av särskilt farlig beskaffenhet, innehavet skett i en miljö där vapnet typiskt sett kunde befaras komma till brottslig användning och gärningen varit av särskilt farlig art eftersom vapnet varit lätt att dölja.

Den tilltalade erkände att han innehaft ett pistolliknande föremål på det sätt som angivits i gärningsbeskrivningen, men han uppgav att det inte varit ett riktigt tillståndspliktigt vapen. Han bestred ansvar för brott och motsatte sig utvisning. I tingsrätten hördes den tilltalade och ett vittne, och åklagaren åberopade skriftlig bevisning.

Rättens bedömning

Tingsrätten utgick från en filmsekvens i den tilltalades mobiltelefon där han själv syntes hantera ett pistolliknande föremål vid den tid och plats som åklagaren angett. Enligt rättens genomgång hade NFC undersökt filmmaterialet och uttalat att föremålet utseendemässigt överensstämde med skarpa pirattillverkade kopior av pistoler av märke Glock, sannolikt modell 26. Tingsrätten fann att sakkunnigutlåtandet tillsammans med vittnets uppgifter med styrka talade för att det var fråga om ett tillståndspliktigt vapen. Att handskar använts vid hanteringen sågs också som en omständighet som talade i samma riktning. Sammantaget ansåg tingsrätten att det var styrkt att föremålet varit ett tillståndspliktigt vapen.

När det gällde innehavet fann tingsrätten att den tilltalades befattning med vapnet, även om den varit mycket kort, utgjorde ett straffbart innehav. Av filmen framgick att han visade upp och demonstrerade föremålets funktion, bland annat genom mantelrörelser. Rätten bedömde också att den tilltalade måste ha insett att det fanns en betydande risk för att han hanterade ett riktigt tillståndspliktigt skjutvapen och att han därför haft likgiltighetsuppsåt i förhållande till vapnets beskaffenhet.

Frågan blev därefter om brottet skulle bedömas som grovt. Tingsrätten konstaterade att det inte var visat att vapnet innehafts i en kriminell miljö eller att den tilltalade haft koppling till någon kriminell verksamhet. Rätten ansåg visserligen att mycket talade för att pistolen varit skarpladdad, men att det också fanns en möjlighet att patronerna utgjorts av blindpatroner eller patronattrapper. Vid en samlad bedömning fann tingsrätten att innehavet var allvarligt men inte av sådant kvalificerat slag att det skulle bedömas som grovt vapenbrott. Åtalet styrktes därför endast som vapenbrott av normalgraden.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för vapenbrott med händelseperioden den 9 april 2025 till den 21 september 2025. Påföljden bestämdes till fängelse i två år. Tingsrätten uttalade att brottet hade ett straffvärde som motsvarade två års fängelse och att det var ett brott av sådan art att det fanns möjlighet att välja något annat än fängelse. Utgången blev ändå fängelse.

Åklagarens yrkande om utvisning avslogs. Tingsrätten ansåg att det inte var fråga om ett synnerligen grovt brott i den mening som krävs för utvisning av en person med flyktingstatus. Den tilltalade ska vara kvar i häkte tills fängelsestraffet får verkställas. Han ska också betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor.

Försvararens ersättning av staten bestämdes till 59 229 kronor. Den tilltalade ska betala tillbaka 35 537 kronor av kostnaderna till staten.