Försök till dråp vid restaurangbesök prövades i hovrätten men tingsrättens dom stod fast

Hovrätten prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om försök till dråp, alternativt synnerligen grov misshandel eller grov misshandel. Hovrätten ogillade åklagarens andrahandsyrkande om medhjälp till försök till dråp, alternativt medhjälp till synnerligen grov misshandel eller grov misshandel, och fastställde tingsrättens domslut. Den tilltalade dömdes därmed för narkotikabrott men frikändes från ansvar för det åtalade våldsbrottet. Hovrätten lämnade också häktningsyrkandet utan bifall och fastställde skadeståndsdelen i enlighet med tingsrättens dom.

Om händelsen och åtalet

Åtalet gällde händelser den 26 november 2011 på en restaurang. Åklagaren gjorde gällande att målsäganden hade angripits med kniv och skadats på det sätt som beskrivits i gärningsbeskrivningen. I hovrätten yrkade åklagaren i första hand ansvar för försök till dråp, alternativt synnerligen grov misshandel eller grov misshandel. I andra hand yrkades att den tilltalade skulle dömas för medhjälp till samma brott, med tillägget att han i vart fall främjat annans våldsangrepp genom att låna ut sin tveeggade kniv.

Tingsrätten hade redan tidigare dömt den tilltalade för narkotikabrott enligt de lagrum som angavs där, men ogillat åtalet för försök till dråp den 26 november 2011. I hovrätten bestod den delen av målet som ett överklagande av den friande domen i våldsfrågan. Åklagaren yrkade även häktning, om det pågående frihetsberövandet skulle upphöra. Målsäganden yrkade skadestånd.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av samma bevisning som tingsrätten, men förhör som hållits där spelades upp i hovrätten. Dessutom hölls ett sakkunnigförhör med en forensiker från Statens kriminaltekniska laboratorium, och ny skriftlig bevisning åberopades.

Hovrätten konstaterade att målsäganden blivit angripen med kniv och skadad på ett sätt som stämde med gärningsbeskrivningen. Den tekniska utredningen visade med tillräcklig säkerhet att en kniv som tillhörde den tilltalade användes vid angreppet. Den rättsmedicinska utredningen visade också att åtminstone de flesta av skadorna orsakats av en tveeggad kniv.

Trots detta ansåg hovrätten inte att det var ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade själv varit gärningsman. Domstolen lade vikt vid att målsäganden pekat ut den tilltalade, men ansåg, i likhet med tingsrätten, att detta inte kunde tillmätas avgörande betydelse. Ingen av de övriga hörda personerna identifierade honom som gärningsman.

Hovrätten fann däremot flera omständigheter som talade emot den tilltalade. Han hade enligt utredningen varit på restaurangen vid tiden för angreppet, han hade skägg, han hade ändrat sin berättelse om kniven under utredningens gång och senare uppgett att han lånat ut den, hans uppgifter om utlåningen var vaga, han lämnade restaurangen omedelbart efter angreppet, han rakade av sig skägget kort därefter, han tog ut batteri och SIM-kort ur sin telefon och han ville först inte kännas vid sin jacka vid gripandet. Även knivfodralet som påträffades i en lägenhet ansågs sannolikt höra till hans kniv.

Samtidigt noterade hovrätten omständigheter som talade till hans fördel. Det fanns inte blod från målsäganden på hans jacka eller övriga kläder, flera personer hade befunnit sig i lägenheten där han greps, och bevisläget hade möjligen kunnat klarläggas ytterligare om vissa tekniska undersökningar hade genomförts. Hovrätten ansåg dock att dessa omständigheter, även tillsammans med att hans DNA fanns på kniven, inte räckte för en fällande dom. Vittnesuppgifterna uteslöt inte att någon annan än den tilltalade hade utfört knivangreppet. Därför fastställdes tingsrättens friande dom i ansvarsdelen för det åtalade våldsbrottet.

När hovrätten prövade andrahandsyrkandet om medhjälp fann den att det inte var utrett att den tilltalade varit medveten om att kniven skulle användas vid brott eller vid angrepp mot målsäganden. Hans uppgift om utlåningen var för vag och okontrollerbar, och det fanns ingen bevisning om när eller under vilka omständigheter kniven lämnades över. Åtalet om medhjälp kunde därför inte bifallas.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens domslut. Den tilltalade stod därmed kvar som dömd för narkotikabrott, medan åtalet för försök till dråp den 26 november 2011 förblev ogillat. Hovrätten tog inte upp någon ny fällande dom för medhjälp, utan ogillade även det yrkandet. Påföljden för narkotikabrottet enligt tingsrättens dom var dagsböter om 30 stycken à 50 kronor, vilka skulle anses helt erlagda.

Hovrätten lämnade åklagarens häktningsyrkande utan bifall. Den beslutade också att beslagen skulle bestå. Skadeståndsyrkandet från målsäganden stod fast i den meningen att hovrätten, genom att fastställa tingsrättens domslut, inte ändrade tingsrättens ogillande i skadeståndsdelen. Någon förändring av avgiften till brottsofferfonden framgår inte av hovrättsavgörandet, och tingsrättens avgift var 500 kronor.