Grov smuggling och olovlig försäljning av alkohol ändras i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett omfattande mål om smugglingsresor och försäljning av alkohol. Den tilltalade frias i hovrätten från 19 fall av grov smuggling, samtidigt som hovrätten justerar tidsperioderna för de återstående smugglingsbrotten och för olovlig försäljning av alkohol. Hovrätten bestämmer påföljden till fängelse i 2 år och ändrar det förverkade värdet till 336 000 kronor. I övrigt står tingsrättens dom fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde flera resor till Tyskland där alkohol enligt åklagaren förts in till Sverige i stora mängder utan att anmälas till tullbehandling. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade hade organiserat resorna och därigenom varit gärningsman vid smugglingsbrotten, samt att han dessutom hade sålt alkohol olovligen. I hovrätten prövades också ansvar för andra personer, men artikeln fokuserar endast på den tilltalade.

Hovrätten frikände den tilltalade från åtalen för grov smuggling avseende resorna den 17 april, den 16 juni, den 13 juli, den 10 november och den 13 november 2015, den 5 februari, den 7 maj, den 9 juni, den 13 juni, den 15 juli, den 7 oktober, den 4 november och den 16 december 2016, den 27 januari, den 10 februari, den 23 september och den 28 oktober 2017 samt den 4 mars och den 19 juli 2018. Hovrätten angav att detta motsvarar 19 fall.

För de övriga smugglingsbrotten, 39 fall, bestämde hovrätten tidsperioden till den 2 juni 2015–29 oktober 2018. Hovrätten slog också fast att de tillämpliga bestämmelserna i smugglingslagen rätteligen är 3 § första stycket och 5 §. När det gäller olovlig försäljning av alkohol bestämde hovrätten tidsperioden till den 2 juni 2015–13 november 2018.

Hovrätten utgick från samma övergripande händelsebild som tingsrätten, nämligen att stora mängder alkohol transporterats in i landet i ett upplägg där olika personer deltog i resor, inköp, avlastning och försäljning. Den tilltalade ansågs ha haft en central roll genom att planera, ordna fordon och organisera resorna.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten anslöt sig i huvudsak till tingsrättens sätt att värdera bevisningen. Domstolen hänvisade till att åklagarens bevisning i huvudsak var densamma som i tingsrätten och bestod av bland annat uppspelade förhör, kontoutdrag, kvitton, telefonuppkopplingar, sms och uppgifter om broöverfarter.

När det gällde frågan om det alls varit smuggling betonade hovrätten att mängderna alkohol varit mycket stora och att de inte kunnat vara avsedda för privat bruk. Hovrätten fann att den tilltalade inte agerat som en oberoende mellanhand för privat import, utan att han organiserat inköpsresor för egen räkning. Genom att uppsåtligen underlåta att anmäla varorna för tullbehandling dömdes han därför för smuggling i de fall där resorna ansågs styrkta.

Hovrätten gjorde också en tydlig uppdelning mellan resor som var tillräckligt utredda och sådana som inte var det. Vissa resor bedömdes som alltför bristfälligt utredda för att kunna leda till ansvar, medan andra ansågs styrkta genom en kombination av brobizz-registreringar, kontoutdrag, sms, telefonpositioneringar och uppgifter från medtilltalade. Domstolen fann att den tilltalade i de styrkta fallen haft en så aktiv och betydelsefull roll att han skulle bedömas som gärningsman vid smugglingsbrotten.

När det gällde olovlig försäljning av alkohol fann hovrätten att den tilltalade under flera års tid tagit in stora mängder alkohol och därefter sålt den vidare. Hovrätten ansåg att försäljningen skett i en yrkesmässig och omfattande verksamhet, och att detta gjorde brotten grova. Tidsperioden för den tilltalades egna försäljningsbrott sattes dock till att börja den 2 juni 2015, eftersom hovrätten ogillat några av de inledande resorna.

Domslut och påföljd

Hovrätten dömde den tilltalade för grov smuggling i 39 fall och för olovlig försäljning av alkohol, grovt brott. Han friades från 19 fall av grov smuggling. Hovrätten ändrade alltså tingsrättens dom delvis, men fastställde den i övrigt.

Påföljden bestämdes av hovrätten till fängelse i 2 år. Hovrätten anförde att straffvärdet, även med hänsyn till mängden alkohol, uppgick till omkring två år. Den tilltalade hade varit frihetsberövad med restriktioner under sex månader, men hovrätten ansåg inte att det skulle påverka straffmätningen i detta fall.

Hovrätten ändrade också värdeförverkandet. Det belopp som den tilltalade skulle betala som förverkat värde av försäljning av insmugglad alkohol sattes till 336 000 kronor. Tingsrätten hade tidigare bestämt detta belopp till 500 000 kronor. Hovrätten ansåg att förverkande inte var uppenbart oskäligt.

Det som tingsrätten hade beslutat om beslag fick fortsätta att gälla. Kostnaden för försvararen skulle bäras av staten.

Fakta