Fyrverkeripjäs avlossad mot bil – grovt vållande till kroppsskada fastställt i hovrätten

Svea hovrätt har den 27 mars 2026 fastställt tingsrättens dom mot den tilltalade för grovt vållande till kroppsskada sedan han riktat och tände en fyrverkeripjäs mot en bil där målsäganden befann sig. Hovrätten ändrade inte påföljden eller skadeståndsbeloppen utan slog fast att den tilltalades agerande utgjorde ett medvetet risktagande med allvarlig skaderisk.

Överklagande och tingsrättens dom

Den tilltalade överklagade tingsrättens dom, där han dömts för grovt vållande till kroppsskada och ålagts betala skadestånd för kränkning till målsäganden. I besvärsskedet yrkade han frikännande eller, i andra hand, lindrigare påföljd och lägre skadeståndsersättning. Hans vårdnadshavare överklagade sin solidariska betalningsskyldighet för kränkningsersättningen. Åklagaren och målsäganden motsatte sig ändring av domen.

Hovrättens prövning

Hovrätten avgjorde målet utan huvudförhandling och anslöt sig till tingsrättens utredning om händelseförlopp, skador och omständigheter på platsen. Den tilltalade hävdade att han tappade fyrverkeripjäsen vid antändning, men hovrätten fann att detta inte motbevisar att risktagandet kvarstod. Genom att rikta fyrverkeriet mot bilen och antända det i handen avvek den tilltalade från säkerhetsföreskrifterna och tog ett medvetet risktagande som ledde till att en person träffades av explosionen.

Hovrätten bedömde gärningen som grovt vållande till kroppsskada och ansåg att straffvärdet låg något lägre än tingsrättens men fastställde samma påföljd. Avseende skadestånd för kränkning fann hovrätten, likt tingsrätten, att omständigheterna försvårade till den grad att handlingen närmade sig uppsåt, varpå ersättningen för kränkning fastställdes enligt tingsrättens nivå. De vårdnadshavare som hade solidariskt betalningsansvar fick sitt ansvar också fastställt.

Domen och kostnadsbeslut

Hovrätten fastställde tingsrättens dom i sin helhet. Den tilltalade döms för grovt vållande till kroppsskada, påföljden och skadeståndet ligger fast enligt tingsrättens dom. Vårdnadshavarna är solidariskt skyldiga att ersätta för kränkning. Staten ska som tidigare stå för målsägandebiträdets kostnader på 9 045 kronor.