Grovt vapenbrott i två fall

Tingsrätten i Helsingborg dömde den tilltalade för två fall av grovt vapenbrott. För det ena gärningspåståendet, som avsåg den 17 december 2025, lade domstolen fast att den tilltalade hade innehaft en halvautomatisk pistol kaliber 9 mm Parabellum med magasin och ammunition. För det andra gärningspåståendet, som avsåg den 12 juli 2025, ansåg domstolen att han hade innehaft flera vapen på det sätt som framgick av en video i hans mobiltelefon. Åtalet om synnerligen grovt vapenbrott ogillades och brotten bedömdes i stället som grova.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet gällde åtalspunkt 1 grovt vapenbrott enligt 9 kap. 1 a § första stycket vapenlagen. Påståendet avsåg att den tilltalade den 17 december 2025 i en lägenhet hade innehaft en halvautomatisk pistol kaliber 9 mm Parabellum med två magasin samt ammunition, närmare bestämt 15 skarpa kulpatroner med expanderande hålspetskula och 18 skarpa patroner i samma kaliber. Åklagaren menade att brottet skulle bedömas som grovt eftersom vapnet var av särskilt farlig beskaffenhet, innehavet skett i en miljö där det typiskt sett kunde befaras komma till brottslig användning och förvaringen varit lättillgänglig samt skett under narkotikapåverkan. Tingsrätten dömde den tilltalade för grovt vapenbrott för denna punkt.

Åtalspunkt 2 gällde synnerligen grovt vapenbrott enligt 9 kap. 1 a § andra stycket vapenlagen. Påståendet avsåg att den tilltalade den 12 juli 2025 i en lägenhet hade innehaft en halvautomatisk pistol kaliber 7,62 mm Tokarev, en halvautomatisk pistol kaliber 9 mm Makarov eller 9 mm Döld namn, en halvautomatisk pistol kaliber 7,65 mm Browning eller 9 mm Browning kort samt en revolver i kaliber .22 Döld namn. Åklagaren hänvisade till att flera av vapnen var av särskilt farlig beskaffenhet, att innehavet avsett flera vapen och att förvaringen varit lättillgänglig. Tingsrätten ansåg dock inte att förutsättningarna för synnerligen grovt vapenbrott var uppfyllda. I stället dömdes den tilltalade för grovt vapenbrott även för denna punkt.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att utredningen visade att den tilltalade förvarat den aktuella pistolen med tillhörande magasin och ammunition i sin lägenhet den 17 december 2025. Vapnet hittades i en garderob och ett magasin med patroner låg på hatthyllan. NFC hade undersökt vapnet och ammunitionen och bedömt att pistolen fungerade utan anmärkning vid provskjutning med passande magasin och skarpa patroner. Domstolen fann att vapnet, med hänsyn till sin kaliber och omständigheterna kring innehavet, var av särskilt farlig beskaffenhet. Domstolen lade även vikt vid att den tilltalade uppgett att han uppfattat en allvarlig hotbild mot sig själv och att vapnet enligt honom skulle användas för självskydd. Sammantaget ansågs innehavet ha skett på ett sätt som gjorde att brottet skulle rubriceras som grovt vapenbrott.

När det gällde åtalspunkt 2 ansåg tingsrätten att det var utrett att den tilltalade hade hanterat de vapen och magasin som syntes på filmen i sin lägenhet den 12 juli 2025. Filmen återfanns i hans telefon och visade honom när han plockade upp fyra vapen ur ett tyg och tog ur magasinen ur två av dem. Domstolen fann att det var uppenbart att det rörde sig om riktiga vapen och att den tilltalade var medveten om det. NFC:s undersökning talade starkt eller extremt starkt för att föremålen var tillståndspliktiga vapen. Samtidigt kunde NFC inte säkert uttala sig om funktionsdugligheten för flera av vapnen. Tingsrätten ansåg därför inte att det var styrkt att innehavet avsett vapen av särskilt farlig beskaffenhet i den mening som krävs för synnerligen grovt vapenbrott. Mot bakgrund av att innehavet varit kortvarigt och att omständigheterna sammantaget inte nådde upp till den högre graden bedömdes gärningen i stället som grovt vapenbrott.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes alltså för två fall av grovt vapenbrott. Tingsrätten bestämde påföljden till fängelse i 6 år och 6 månader. Han ska vara kvar i häkte tills fängelsestraffet får verkställas.

Domstolen beslutade också att den tilltalade ska betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Försvararens ersättning sattes att betalas av staten, och enligt domen uppgick den till 143 103 kronor. I beslutet anges även att staten ska stå för kostnaderna.