Tvist om statlig lönegaranti – avvisningsyrkande prövas

Den svarande har krävt att tingsrätten avvisar statens talan om rätt till ersättning enligt lönegarantilagen i samband med en företagsrekonstruktion. Frågan gäller om staten har väckt talan för sent och om den svarande obehörigen mottagit garantiersättning efter den 29 februari 2016.

Bakgrund

Den 23 maj 2016 meddelade tingsrätten beslut om företagsrekonstruktion i ett mediebolag. En advokat utsågs till rekonstruktör och beviljade den svarande lönegarantiersättning för perioderna 1–31 maj och 1 juni–23 september 2016, med ett belopp om 31 110 kronor per månad.

Staten, företrädd av Tillsynsmyndigheten i konkurser (TSM), väckte talan och yrkade att tingsrätten ska fastställa att den svarande inte har rätt till ersättning enligt lönegarantilagen efter den 29 februari 2016.

Den svarandes yrkande

Efter delgivning av stämningen har den svarande inkommit med svaromål och yrkat att tingsrätten ska avvisa statens talan. Den svarande har angett att lönegarantibeslutet fattades utan att hon själv hade ansökt om eller lämnat uppgifter om sin lön och sina anställningsförhållanden till rekonstruktören.

Kärandens bestridande

Käranden har bestritt avvisningsyrkandet och angett att talan är behörig och väckt inom gällande preskriptionstid. Käranden menar att den svarande har fått garantiersättning utan att uppfylla villkoren för fortsatt rätt till ersättning efter angivet datum.

Processuell prövning av avvisningsfrågan

Parterna har beretts möjlighet att slutföra sin talan i avvisningsfrågan. Frågan som tingsrätten ska pröva är om statens talan är behörig eller ska avvisas på grund av formella skäl eller preskriptionshinder.

Rättslig ram

Enligt 34 § lönegarantilagen (1992:497) kan återbetalningsskyldighet uppkomma om någon mottagit garantibelopp obehörigen eller i för högt belopp och borde ha insett detta. Den rättsliga frågan är om sådana villkor är uppfyllda i det aktuella fallet.