Synnerligen grovt narkotikabrott och narkotikabrott prövades i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om synnerligen grovt narkotikabrott och narkotikabrott. Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast i begränsad del genom att justera brottstiden för åtalspunkten om narkotikabrott till den 1–2 november 2025. I övrigt stod domen fast, vilket innebar att den tilltalade fälldes även i hovrätten och att den tidigare påföljden och utvisningen i huvudsak lämnades utan ändring.

Om händelsen och åtalet

Åtalet i hovrätten avsåg två gärningar. I den första åtalspunkten gällde saken synnerligen grovt narkotikabrott. Hovrätten konstaterade, i likhet med tingsrätten, att det var styrkt att den tilltalade olovligen transporterat 29,137 kilogram amfetamin på den tid och plats som åklagaren påstått, och att narkotikan varit avsedd att överlåtas. Hovrätten ansåg dock att utredningen inte gav tillräckligt stöd för att den tilltalade hade befattat sig med narkotikan i någon annan egenskap än som kurir. Åtalet stod alltså fast, men hovrätten gjorde en viss justering av tillämpligt lagrum i denna del.

I den andra åtalspunkten avsåg åtalet narkotikabrott. Hovrätten delade tingsrättens bedömning att det var styrkt att den tilltalade innehaft den narkotika som åklagaren påstått och att narkotikan varit avsedd att överlåtas. Däremot var det, enligt hovrätten, inte styrkt när eller under vilka omständigheter narkotikan hade överlämnats till den tilltalade, och därför inte heller att han hade förvärvat den. Hovrätten ändrade därför endast brottstiden till den 1–2 november 2025.

Jämfört med tingsrätten innebar hovrättens prövning alltså inte någon ändring av skuldfrågan i sak, men hovrätten justerade brottstiden för den andra gärningen och tillämpade en annan bestämmelse i narkotikastrafflagen för den första gärningen.

Rättens bedömning och bevisning

Parterna hade åberopat samma bevisning i hovrätten som i tingsrätten. Hovrätten lade, liksom tingsrätten, den tilltalades egna uppgifter och övrig utredning till grund för bedömningen.

När det gällde åtalspunkten om synnerligen grovt narkotikabrott fann hovrätten att bevisningen visade att den tilltalade med likgiltighetsuppsåt hade transporterat den stora mängden amfetamin. Samtidigt ansåg domstolen att utredningen inte visade att han haft någon annan roll än kurirens. Hovrätten gjorde inte någon annan bedömning än tingsrätten i frågan om nöd, och någon ändring av rubriceringen i sak gjordes inte.

När det gällde narkotikabrottet i den andra åtalspunkten fann hovrätten att innehavet var styrkt och att narkotikan varit avsedd att överlåtas. Däremot saknades stöd för att fastställa förvärvet närmare. Det ledde till att hovrätten begränsade den tidsmässiga omfattningen av gärningen men ändå dömde den tilltalade även i denna del.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast så att brottstiden för den andra gärningen sattes till den 1–2 november 2025. I övrigt fastställdes domen. Den tilltalade dömdes alltså även i hovrätten för synnerligen grovt narkotikabrott och narkotikabrott.

Hovrätten gjorde inte någon annan bedömning än tingsrätten i fråga om påföljden. Den tidigare utdömda påföljden om fängelse sex år stod därför fast. Hovrätten prövade också utvisningsfrågan och fann, liksom tingsrätten, att den tilltalade skulle utvisas och att återreseförbudet inte skulle tidsbegränsas.

Hovrätten beslutade vidare att den tilltalade skulle vara fortsatt häktad tills fängelsestraffet får verkställas. Domstolen ansåg att det fanns risk för att han annars skulle hålla sig undan och fortsätta begå brott. Tingsrättens beslut om beslag skulle fortsätta att gälla. Hovrätten berörde också ersättningen till försvararen, och kostnaden för den offentlige försvararen i hovrätten fick stanna på staten.