Grovt bokföringsbrott och näringspenningtvätt i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grovt bokföringsbrott och övriga näringsrelaterade brott. Hovrätten ändrade tingsrättens domslut i fråga om påföljden för den tilltalade och bestämde fängelsestraffet till 2 år och 6 månader samt näringsförbudets längd till 5 år. I övrigt stod tingsrättens dom fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde i hovrätten främst grovt bokföringsbrott, överträdelse av näringsförbud och näringspenningtvätt, grovt brott. Det var ett överklagande från tingsrättens dom, där den tilltalade yrkade att hovrätten skulle frikänna honom från grovt bokföringsbrott på en av åtalspunkterna och att övriga bokföringsbrott skulle bedömas som bokföringsbrott av normalgraden. Han yrkade också frikännande från brott mot näringsförbud avseende år 2019 samt att näringsförbudet skulle upphävas eller förkortas.

Tingsrätten hade dömt den tilltalade för grovt bokföringsbrott vid fyra tillfällen och för överträdelse av näringsförbud. Enligt tingsrättens dom avsåg bokföringsbrotten perioden 1 januari 2017 till 31 december 2020. Hovrätten konstaterade att det redan genom tingsrättens dom var avgjort att den tilltalade gjort sig skyldig till bokföringsbrott under räkenskapsåren 2017, 2018 och 2020, och att hovrätten inte gjorde någon annan bedömning av bokföringspliktens omfattning för 2019 eller av verksamhetens omfattning under de aktuella åren.

I hovrätten prövades också frågor om näringspenningtvätt, grovt brott. Hovrätten fann att de objektiva förutsättningarna för näringspenningtvätt var uppfyllda för de övriga medtilltalade, men eftersom artikeln enligt uppdraget endast ska fokusera på en tilltalad person redovisas här endast de delar som rör den tilltalade. När det gällde överträdelsen av näringsförbudet gjorde hovrätten samma bedömning som tingsrätten och ansåg att överträdelsen omfattat hela den påstådda tidsperioden, 11 januari 2018 till 31 december 2020.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten byggde sin prövning i huvudsak på samma bevisning som tingsrätten. Förhören från tingsrätten hade spelats upp med ljud och bild, och ny skriftlig bevisning hade lagts fram i hovrätten. Den tilltalade åberopade även vittnesförhör i hovrätten.

Hovrätten fäste vikt vid utredningen om det så kallade skrotkontot. Den utredningen ansågs utesluta att andra personer disponerat kontot, samtidigt som det framgick att den tilltalade hade disponerat det under samtliga aktuella år. I den tilltalades telefon hade även fotografier på kvitton på uppvägt skrot och fakturor påträffats, liksom meddelanden och konversationer om dessa handlingar. Hovrätten ansåg därför att verksamheten genomgående bedrivits helt svart och att vilseledande fakturor använts. Domstolen bedömde att ingen bokföring överhuvudtaget hade förekommit, vilket innebar att rörelsens förlopp inte kunnat bedömas.

Den tilltalades egna uppgifter om att han känt till bokföringsplikten och låtit bli att bokföra för att tjäna så mycket pengar som möjligt talade, enligt hovrätten, för att gärningarna skulle bedömas som grova. Hovrätten instämde alltså i tingsrättens bedömning att bokföringsbrotten var grova.

När det gällde överträdelsen av näringsförbud fann hovrätten inte skäl att frångå tingsrättens bedömning. I hovrättens dom framhålls också att den tilltalade tidigare dömts för grovt bokföringsbrott, vilket fick betydelse vid påföljdsfrågan.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens påföljd för den tilltalade. Tingsrätten hade dömt till fängelse i 3 år och 6 månader samt meddelat näringsförbud i 7 år. Hovrätten bestämde i stället fängelsestraffet till 2 år och 6 månader och näringsförbudets längd till 5 år räknat från dagen för tingsrättens dom. I övrigt gällde tingsrättens domslut.

Hovrätten uttalade att den tilltalade dömdes för grovt bokföringsbrott vid fyra tillfällen och för överträdelse av näringsförbud. Brottsligheten bedömdes som allvarlig, men hovrätten ansåg sammantaget att straffmätningsvärdet var lägre än tingsrätten funnit. Domstolen beaktade också att den tilltalade tidigare dömts för likartad brottslighet och att den nya brottsligheten utgjorde både ny och nyupptäckt brottslighet i förhållande till den tidigare domen.

Tingsrättens beslut om tillfälligt näringsförbud skulle fortsätta att gälla. Hovrätten slog också fast att staten skulle stå för kostnaden i hovrätten för den tidigare offentlige försvararen.

När det gäller brottsofferfond, skadestånd, häktningstid eller kontaktförbud anges inget i hovrättsdelen av det material som lämnats här. Tingsrättens avgift till brottsofferfonden framgår av underlaget, men hovrätten ändrade inte detta uttryckligen i den del som redovisats här.