Grov misshandel och vållande till annans död står fast i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom och fastställer domen i allt väsentligt. Den tilltalade döms därför fortsatt för grov misshandel och grovt vållande till annans död. Hovrätten ändrar inte påföljden, utvisningsfrågan eller övriga centrala delar av domen, och den tilltalade ska vara häktad tills fängelsestraffet får verkställas.

Om händelsen och åtalet

Åtalet gällde ett händelseförlopp mellan den 20 januari 2026 och den 22 januari 2026. Enligt åtalet hade den tilltalade med kniv huggit eller stuckit målsäganden. Tingsrätten fann att gärningen innebar grov misshandel och grovt vållande till annans död, och hovrätten har i sin prövning anslutit sig till den bedömningen.

I hovrätten yrkade åklagaren att den tilltalade skulle dömas för mord och att utvisningsyrkandet skulle bifallas, eller i vart fall att ett längre fängelsestraff än det tingsrätten bestämt skulle utdömas. Den tilltalade yrkade frikännande eller, i andra hand, ett lindrigare straff. Hovrätten prövade alltså målet som ett överklagande av tingsrättens dom.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från samma bevisning som i tingsrätten. Enligt hovrätten hade tingsrätten redovisat bevisningen utförligt, och hovrätten instämde fullt ut i tingsrättens bedömning av vad som var utrett.

Domstolen ansåg det styrkt att den tilltalade medvetet hade huggit eller stuckit målsäganden med en kniv och att någon ansvarsfrihetsgrund, såsom nödvärn, inte förelåg. Samtidigt fann hovrätten att det inte var styrkt att den tilltalade hade avsiktsuppsåt eller insiktsuppsåt i förhållande till att målsäganden skulle avlida till följd av knivhugget.

Hovrätten prövade därefter om likgiltighetsuppsåt förelåg. Domstolen konstaterade att den tilltalade måste ha insett att målsäganden skulle skadas av hugget, men att det inte var utrett att han trodde att hon skulle avlida eller att han insåg att det fanns en mycket hög risk för dödlig utgång. Åklagaren hade inte heller visat sådana omständigheter att det ändå kunde anses ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade skulle ha handlat på samma sätt om han föreställt sig ett dödligt utfall. Därför ansåg hovrätten att uppsåt till mord inte förelåg.

På de skäl som tingsrätten angett dömdes den tilltalade i stället för grov misshandel och grovt vållande till annans död. Hovrätten gjorde alltså inte någon annan skuldvärdering än tingsrätten, utan anslöt sig till dess bedömning.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom. Det innebär att den tilltalade fortfarande döms för grov misshandel, med händelsedatum 2026-01-20 till 2026-01-22, och grovt vållande till annans död, med samma händelsedatum. Någon ändring till mord gjordes inte, och utvisningsyrkandet lämnades utan bifall.

Påföljden är fängelse i 4 år och 6 månader, vilket hovrätten alltså lämnade oförändrat. Den tilltalade ska vara häktad tills fängelsestraffet får verkställas. Hovrätten hänvisade till tingsrättens skäl för häktning.

Tingsrätten hade också beslutat om avgift till brottsofferfonden om 1 000 kr, och det framgår av hovrättsbeslutet att tingsrättens dom fastställs. Däremot upphävde hovrätten beslutet om avspärrning av en lägenhet, eftersom åklagaren uppgett att avspärrningen kunde hävas. Beslutet om beslag skulle fortsätta att gälla. Sekretessen skulle också fortsätta att gälla, med vissa tillägg enligt hovrättens beslut.