Betalningskrav avvisas på grund av preskription

Tingsrätten har ogillat ett kreditinstituts krav på närmare 190 000 kronor och konstaterat att fordran är preskriberad. Den svarande frias helt och ska tillerkännas ersättning för sina rättegångskostnader.

Bakgrund

Käranden yrkade att den svarande skulle betala ett kapitalbelopp om 190 265 kronor, med ränta och kostnader, med stöd av ett skuldebrev från september 1989. Enligt villkoren hade kreditavtalet sagts upp i förtid och fordran överlåtits från ursprunglig borgenär till det kreditinstitut som agerar som kärande. Den svarande motsatte sig betalningsskyldigheten och hävdade att fordran var preskriberad samt att överlåtelsen aldrig blivit giltigt delgiven.

Den svarandes invändningar

• Preskription
  Den svarande erkände existensen av skuldebrevet men menade att fordran preskriberats. Efter ett preskriptionsavbrott vid konkurs 1996 hade käranden endast sänt två kravbrev under de tio år som följde, vilket inte är tillräckligt enligt preskriptionslagen. Svaranden uppgav vidare att han, på grund av sjukdom och vistelse på olika institutioner, inte tagit del av några kravbrev.

• Överlåtelse av fordran
  Den svarande ifrågasatte om käranden gjort ett giltigt förvärv av fordran 1996 och om ett denuntiationsbrev nått honom. Han framhöll att inget brev om överlåtelse blivit delgivet till hans folkbokföringsadress.

Tingsrättens bedömning

Tingsrätten konstaterade inledningsvis att skuldbrevet från 1989 och konkursavbrottet 1996 var ostridiga fakta. Domstolen bedömde att käranden visat att fordran formellt överlåtits, men att den rättsliga preskriptionstiden om tio år hade löpt ut.

Enligt preskriptionslagen avbryts preskription genom att gäldenären får ett skriftligt krav eller erinran. Endast två kravbrev hade skickats efter konkursavbrottet – ett 1997 och ett 2006 – vilket bedömdes otillräckligt för att garantera att minst ett brev nått fram med beaktande av den svarandes särskilda omständigheter. Domstolen fann därför att fordran var preskriberad och ogillade kärandens talan.

I kostnadsfrågan, som den svarande hade yrkat, fann tingsrätten att kostnaderna varit skäligen påkallade och förpliktade käranden att ersätta den svarande med 47 515 kronor inklusive ombudsarvode.