Grovt olaga hot och misshandel prövades i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om misshandel, grovt olaga hot och ringa narkotikabrott. Hovrätten fastställde i huvudsak skuldfrågan men ändrade tingsrättens dom genom att bortse från ett påstått sparkmoment i misshandelsåtalet, sänka fängelsestraffet från 1 år 3 månader till 1 år och sätta ned skadeståndet till 32 600 kr. Den tilltalade ska också vara kvar i häkte till dess straffet får verkställas.

Om händelsen och åtalet

Åtalet gällde händelser i en lägenhet och avsåg misshandel och grovt olaga hot. Hovrätten redovisar att den tilltalade i överklagandet yrkade frikännande från åtalen för misshandel och grovt olaga hot samt att skadeståndet skulle avslås eller i vart fall sättas ned. Åklagaren och målsäganden motsatte sig ändring av tingsrättens dom.

När det gäller gärningsbeskrivningen godtog hovrätten tingsrättens bedömning i allt väsentligt, men ansåg inte att det var styrkt att den tilltalade sparkade målsäganden på ena benet i lägenheten. Den delen av misshandelsåtalet kunde därför inte bifallas. I övrigt fann hovrätten att åklagarens rubriceringar skulle stå fast, det vill säga misshandel och grovt olaga hot.

Hovrätten noterade också att två fall av ringa narkotikabrott inte hade överklagats och därför stod fast enligt tingsrättens dom.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av samma bevisning som tingsrätten, med undantag för att vissa ljudfiler inte spelades upp på nytt. I stället hördes två vittnen på nytt i hovrätten. Därutöver åberopades viss ytterligare skriftlig bevisning.

Domstolen ansåg att målsägandens berättelse i huvudsak var trovärdig, men att vissa uppgifter om omständigheter vid händelsernas inledning och efterföljande kontakter med personal väckte vissa frågor. Därför krävdes starkt stöd i övrig utredning för att uppgifterna skulle kunna läggas till grund för en fällande dom.

Hovrätten fann att detta stöd fanns. Vittnesuppgifter om kraftigt oljud i lägenheten, att det lät som att möbler flyttades, att den tilltalade uppfattades som aggressiv och att målsäganden ropade att hon skulle släppas gav starkt stöd för målsägandens berättelse. Ett vittne uppgav också att den tilltalade ropade ett nedsättande ord, och ett annat vittne uppgav att målsäganden efteråt hade skador och berättade om våld och hot. Därtill fanns uppgifter om att målsäganden omedelbart berättade för polis att hon hade hotats med kniv, att en kniv utan skaft påträffades i lägenheten samt att fotografier visade skador.

Sammantaget ansåg hovrätten att målsägandens uppgifter hade så starkt stöd att de kunde läggas till grund för en fällande dom i de delar där hon hade lämnat tydliga uppgifter. Däremot var bevisningen inte tillräcklig för att styrka att den tilltalade sparkade henne på benet. Den tilltalade friades alltså i den delen, men dömdes i övrigt för misshandel och grovt olaga hot enligt tingsrättens rubriceringar.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens påföljd och bestämde fängelsestraffet till 1 år. Hovrätten bedömde straffvärdet som något lägre än tingsrätten gjort, men ansåg fortfarande att brottslighetens art och straffvärde gjorde att fängelse var oundvikligt.

Skadeståndet sattes ned från 35 200 kr till 32 600 kr. Hovrätten fann att den tilltalade var skadeståndsskyldig för kränkning och att det inte rådde tvist om beloppet för den delen. För sveda och värk ansågs utredningen bara stödja ersättning för ungefär en månads akut sjukdomstid, vilket ledde till att ersättningen bestämdes till 2 600 kr i stället för det högre belopp som tingsrätten hade dömt ut.

Hovrätten beslutade också att den tilltalade skulle vara kvar i häkte till dess fängelsestraffet får verkställas. Tingsrättens beslut om beslag skulle fortsätta att gälla. Hovrätten nämner dessutom att staten slutligt ska svara för kostnaderna för tidigare målsägandebiträde och försvarare.

Tingsrätten hade tidigare dömt till fängelse i 1 år 3 månader och skadestånd om 35 200 kr samt ålagt den tilltalade att betala avgift till brottsofferfonden. I hovrättens beslut återges inte någon ny prövning av brottsofferfondsavgiften eller provtagningskostnaden i domslutet som nu lämnats.