Narkotikabrott, rån och knivbrott prövades i hovrätten

Hovrätten prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om rån, människorov, övergrepp i rättssak, narkotikabrott och brott mot knivförbudslagen. Hovrätten ändrade tingsrättens dom på flera punkter. Den tilltalade frikändes från åtalen för människorov och övergrepp i rättssak, fängelsestraffet bestämdes till 1 år och skadeståndet sattes ned till 19 998 kronor jämte ränta. I övrigt stod tingsrättens dom fast.

Om händelsen och åtalet

Åklagaren hade i tingsrätten gjort gällande att den tilltalade tillsammans med andra hade utsatt målsäganden för människorov, rån och övergrepp i rättssak. I hovrätten prövades också ansvar för narkotikabrott och brott mot knivförbudslagen. Hovrätten tog först upp att vissa delar av tingsrättens dom inte var överklagade och därför stod fast, bland annat ansvar för häleri samt narkotikabrott och ringa narkotikabrott enligt tingsrättens bedömning. För den tilltalade gällde detta inte bara narkotikabrott utan även vissa ringa narkotikabrott.

När det gällde människorov avsåg åtalet att målsäganden skulle ha spärrats in i en lägenhet. Hovrätten redogjorde för att bestämmelsen om människorov kräver att någon bemäktigar sig en person och att personen förs bort eller spärras in. Hovrätten fann att målsäganden visserligen känt sig mycket utsatt och inte vågat lämna platsen, men att detta inte var tillräckligt för att anse att han varit inspärrad i lagens mening. Åtalet för människorov ogillades därför.

Hovrätten ansåg inte heller att åtalet gav möjlighet att döma för olaga frihetsberövande eller olaga hot. Därmed frikändes den tilltalade även från den delen.

När det gällde rånet ansåg hovrätten att åklagarens gärningsbeskrivning omfattade ett påstående om trängande fara och att hela händelseförloppet från ankomsten till lägenheten till inköp på butik skulle ses som en enhetlig gärning. Hovrätten fann det styrkt att målsäganden hade utsatts för våld och hot, att han fråntagits bland annat halsband, armband, mobiltelefon, id-kort och bankkort, samt att pengar tagits ut och köp gjorts med hans bankkort. Den tilltalade dömdes därför för rån på den tid och plats som åklagaren angett.

Hovrätten fann också att den tilltalade gjort sig skyldig till narkotikabrott och ringa narkotikabrott enligt tingsrättens dom, och att dessa delar inte skulle ändras. I fråga om brott mot knivförbudslagen ansåg hovrätten att innehavet inte var grovt. Tingsrättens bedömning ändrades därför i den delen, och brottet bedömdes inte som grovt.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten ansåg att målsäganden framstått som trovärdig, men betonade att hans uppgifter måste värderas försiktigt eftersom han varit mycket berusad och befunnit sig i en tumultartad och utsatt situation. Därför krävdes stödbevisning för avgörande delar av hans berättelse.

För rånet fann hovrätten stöd i fotografier, rättsintyg och övrig utredning. Det var styrkt att målsäganden utsatts för våld mot huvud och kropp och att egendom försvunnit. Hovrätten ansåg också att vissa senare iakttagelser, bland annat att egendom återfanns hos den tilltalade och att bankkort använts, gav stöd åt målsägandens uppgifter. Vittnesuppgifter gav visst stöd, men hovrätten var försiktig med delar av dessa eftersom de innehöll avvikelser och inte alltid var samstämmiga.

För att fälla den tilltalade för rån ansåg hovrätten att det var styrkt att han agerat i enlighet med åtalet, utöver att det inte var bevisat att han utdelat sparkar mot målsäganden. Hovrätten bedömde att hoten inneburit trängande fara och att gärningen medfört vinning för den tilltalade och skada för målsäganden.

När det gällde människorov gjorde hovrätten en mer restriktiv tolkning av uttrycket ”spärrar in” än tingsrätten. Domstolen framhöll att lagtexten inte bör tolkas extensivt och att det skulle föra för långt att likställa många former av frihetsinskränkningar med inspärrande. Eftersom det inte var styrkt att målsäganden faktiskt varit inspärrad i lagens mening kunde ansvar för människorov inte dömas ut.

För den medtilltalades ansvar för rån och övergrepp i rättssak gjorde hovrätten en annan bedömning, men i denna artikel fokuseras endast på den tilltalade som enligt hovrättens dom fälldes för rån och vissa narkotikabrott men frikändes från människorov och övergrepp i rättssak.

Domslut och påföljd

Hovrätten frikände den tilltalade från åtalen för människorov och övergrepp i rättssak. Han dömdes däremot för rån, narkotikabrott och ringa narkotikabrott enligt den utredning som hovrätten ansåg styrkt. När det gällde brott mot knivförbudslagen ändrades tingsrättens bedömning så att gärningen inte bedömdes som grov.

Påföljden bestämdes till fängelse i 1 år. Hovrätten uttalade att rånet var den allvarligaste gärningen och att straffvärdet för den samlade brottsligheten motsvarade fängelse. Hovrätten beaktade även att den tilltalade återfallit i brott under prövotid, vilket medförde att villkorligt medgiven frihet förklarades förverkad till återstående del. Den tilltalade skulle stanna kvar i häkte till dess fängelsestraffet fick verkställas.

Skadeståndet till målsäganden sattes ned till 19 998 kronor jämte ränta enligt tingsrättens dom. Hovrätten fann att den tilltalade, tillsammans med en medtilltalad, skulle ansvara solidariskt för det skadestånd som hänförde sig till rånet. Hovrätten gjorde ingen annan bedömning än tingsrätten i fråga om förmögenhetsskada, men tillerkände även kränkningsersättning om 15 000 kronor. Den tilltalade var skyldig att bära den gemensamma skadeståndsskyldigheten enligt hovrättens ändring.

Beslagen skulle bestå. Hovrätten fastställde också att staten skulle stå för kostnaderna för försvarare och målsägandebiträde.