Narkotikabrott och grovt dopningsbrott delvis ändrat i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om bland annat grovt dopningsbrott, narkotikabrott, brott mot lagen om handel med läkemedel och häleri. Hovrätten frikänner den tilltalade från åtalen för häleri i åtalspunkterna 7–10 och bestämmer påföljden till fängelse 1 år och 4 månader. I övrigt står tingsrättens dom fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gäller en tilltalad person som i tingsrätten dömdes för grovt dopningsbrott, brott mot lagen om handel med läkemedel, narkotikabrott och fyra fall av häleri. Hovrätten har prövat målet efter överklagande. Den tilltalade yrkade i hovrätten att han skulle frikännas från åtalen för narkotikabrott, häleri och vissa delar av det grova dopningsbrottet. Han bestred också åklagarens talan om utvidgat förverkande och yrkade i påföljdsdelen en lindrigare påföljd. Åklagaren motsatte sig ändring.

Tingsrätten hade dömt den tilltalade för grovt dopningsbrott enligt lagen om förbud mot vissa dopningsmedel, brott mot lagen om handel med läkemedel, narkotikabrott och fyra fall av häleri. Hovrätten anger att åtalspunkten om brott mot lagen om handel med läkemedel inte var överklagad i skuldfrågan och därför står fast. Detsamma gäller åtalspunkten om dopningsbrott, ringa brott, som avsåg en annan tilltalad person och som hovrätten också lämnade utan ändring.

När det gäller det grova dopningsbrottet fann hovrätten att den tilltalade hade begått brottet och att den samlade mängden uppgick till cirka 300 000 enheter dopningsmedel. Hovrätten bedömde också att gärningarna i punkterna a–e var fullbordade och inte försöksbrott, eftersom de ingick i innehavet i huvudsak i överlåtelsesyfte. Åtalspunkten 1.1 ledde därför till fällande dom även i hovrätten.

I åtalet för narkotikabrott gällde det innehav av tabletter innehållande morfin, tramadol och kodein samt innehav av metylfenidat och s-pregabalin. Hovrätten ansåg att den tilltalade hade innehaft de angivna mängderna narkotika och att innehavet var olovligt. Tingsrättens dom fastställdes därför i denna del.

Åtalen om utvidgat förverkande av kontanter och bankmedel prövades också i hovrätten. Hovrätten fann att åklagaren visat att det var klart mer sannolikt att medlen utgjorde utbyte av brottslig verksamhet än att så inte var fallet. Tingsrättens beslut att förverka egendomen stod därför fast.

När det gäller häleriet gjorde hovrätten en annan bedömning än tingsrätten. Tingsrätten hade ansett att den tilltalade gjort sig skyldig till fyra fall av häleri genom att förvara tre motorcyklar och en elcykel i garage respektive container som han disponerat. Hovrätten frikände honom helt från åtalen i åtalspunkterna 7–10.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av samma skriftliga bevisning som i tingsrätten och även ytterligare fotografier, journalanteckningar och förhör. Bland annat spelades de videoinspelade förhören från tingsrätten upp. På den tilltalades begäran hördes ett vittne i hovrätten om häleriåtalen.

I fråga om det grova dopningsbrottet konstaterade hovrätten att den tilltalade hade medgett brottets rubricering som grovt dopningsbrott, men invänt att mängden dopningsmedel inte var så stor som åklagaren påstått och att vissa gärningsmoment borde bedömas som försök. Hovrätten delade dock tingsrättens bedömning av bevisningen och ansåg att åklagaren visat att brottet omfattade cirka 300 000 enheter. Att försändelserna inte kommit fram till mottagarna ledde inte till någon annan bedömning, eftersom innehavet i huvudsak skett i överlåtelsesyfte och brottet därmed var fullbordat.

I narkotikadelen invände den tilltalade att vissa tabletter varit förskrivna och därmed tillåtna, samt att andra preparat tillhörde en tidigare flickvän. Hovrätten fann att de åberopade journalanteckningarna låg långt tillbaka i tiden och inte kunde förklara det aktuella innehavet. När det gällde preparaten som påstods tillhöra någon annan betonade hovrätten att de hade anträffats i den tilltalades källarförråd, där också andra större mängder dopningsmedel och läkemedel fanns. Hovrätten ansåg därför att invändningarna inte rubbade bevisvärdet i åklagarens utredning.

I häleridelen ansåg hovrätten att utredningen inte räckte för att styrka att det var just den tilltalade som hade förvarat de aktuella fordonen eller att han haft uppsåt till förvaringen. Hovrätten pekade på att utredningen inte klarlade hur många personer som haft tillträde till utrymmena, och att det saknades tillräckligt stöd för att utesluta att andra kunde ha ställt dit fordonen. Det vittne som hördes i hovrätten uppgav visserligen att det inte stod någon motorcykel eller elcykel i garaget vid ett visst tillfälle, men hovrätten ansåg inte att detta var tillräckligt för att bevisa gärningarna. Därför frikändes den tilltalade från samtliga häleriåtal.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast i den delen att den tilltalade frikändes från häleriåtalspunkterna 7–10. I övrigt fastställdes tingsrättens dom. Påföljden bestämdes till fängelse 1 år och 4 månader. Hovrätten tog vid straffmätningen hänsyn till att lång tid hade förflutit sedan brotten begicks, vilket ledde till viss påföljdslindring jämfört med den straffnivå som annars bedömdes vara aktuell. Hovrätten konstaterade samtidigt att brottens art gjorde att en icke frihetsberövande påföljd eller skyddstillsyn förenad med fängelse var uteslutna.

Tingsrätten hade tidigare bestämt påföljden till fängelse 1 år och 6 månader. Hovrätten sänkte alltså straffet med två månader.

Hovrätten beslutade att beslagen skulle bestå och att den tidigare beslutade kvarstaden avseende 398 100 kronor skulle bestå till dess verkställighet av förverkande kunde ske, dock längst två månader efter lagakraftvunnen dom. Hovrätten lämnade också tingsrättens förverkandebeslut i övrigt oförändrade. Yrkandet om förverkande av en blodmätare och en blodprovstagare ogillades.

Den tilltalade ska betala avgift till brottsofferfonden med 800 kronor. Staten ska stå för kostnaden för den offentliga försvararen i hovrätten, och försvararen fick ersättning av staten enligt hovrättens beslut. Den tilltalade tillerkändes också ersättning för rättegångskostnader i hovrätten med 2 040 kronor avseende vittnets inställelse.