Grovt vapenbrott ogillat i hovrätten efter överklagande

Dold domstol har prövat ett överklagande i ett mål om bland annat människorov, grov misshandel, försök till mord och grovt vapenbrott. För den tilltalade ändras tingsrättens dom bara i en del: hovrätten ogillar åtalet för grovt vapenbrott den 27 februari 2024. I övrigt står tingsrättens bedömning fast när det gäller skuldfrågorna och påföljden.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde flera gärningar som åklagaren ansåg hade samband med ett allvarligt våldsbrott mot en målsägande. Enligt hovrätten var det utrett att målsäganden fördes bort, utsattes för våld och senare sköts. Hovrätten utgick från att den tilltalade tillsammans med andra medverkade i en gemensam brottsplan.

För den tilltalade omfattade åtalet i hovrätten människorov, grov misshandel, försök till mord samt grovt vapenbrott. Hovrätten redovisade att den tilltalade hade yrkat att åtalet för försök till mord, grovt vapenbrott, människorov och grov misshandel skulle ogillas, och att vapenbrottet i vart fall skulle bedömas som vapenbrott av normalgraden eller ingå i en annan gärning. Tingsrätten hade däremot dömt den tilltalade för försök till mord den 27 februari 2024, grov misshandel under perioden 26–27 februari 2024, grovt vapenbrott vid två tillfällen under perioden 27 februari–10 april 2024 samt människorov under perioden 26–27 februari 2024.

I hovrätten kom brottsrubriceringen att ändras på en punkt. Hovrätten fann att den tilltalade inte hade tagit sådan befattning med vapnet att han kunde anses ha innehaft det tillsammans och i samförstånd med den medtilltalade vid skjutningen den 27 februari 2024. Åtalet för grovt vapenbrott på den punkten ogillades därför. Samtidigt ansåg hovrätten att det var styrkt att den tilltalade senare, den 10 april 2024, tillsammans och i samförstånd med en annan person innehade samma vapen. Det förhållandet ledde enligt hovrätten till ansvar för vapenbrott enligt den åtalspunkten, men hovrätten förklarade också att detta brott inte skulle anges särskilt i domslutet eftersom det konsumerades av annan medverkan. Hovrätten fann vidare att den tilltalade skulle dömas för människorov, grov misshandel och medhjälp till försök till mord.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten uppgav att bevisningen i huvudsak var densamma som i tingsrätten. Domstolen lade stor vikt vid målsägandens berättelse och ansåg att den hade högt bevisvärde. Hovrätten fann att den övriga utredningen, bland annat vittnesförhör, rättsintyg, ärendeanalys och sakkunnigutlåtanden, gav ett mycket starkt stöd för målsägandens version.

När det gällde människorovet ansåg hovrätten att den tilltalade och andra hade agerat tillsammans och i samförstånd. Domstolen slog fast att bemäktigandet och bortförandet hade skett våldsamt, med användning av både kniv och ett pistolliknande föremål, och att målsäganden hade utsatts för mycket stora fysiska och psykiska påfrestningar. Brottet bedömdes inte som mindre grovt.

Hovrätten gjorde också bedömningen att den tilltalade hade varit närvarande när målsäganden fördes bort och misshandlades. Hans uppgifter om att han tog avstånd från våldsanvändningen ansågs motbevisade. När det gällde skjutningen fann hovrätten att den tilltalade tillsammans och i samförstånd med en medtilltalad hade försökt döda målsäganden. Den omständigheten att den tilltalade inte höll i vapnet uteslöt inte ansvar för medhjälp till mordförsök.

För vapenbrottet skiljde hovrätten mellan innehavet den 27 februari 2024 och innehavet den 10 april 2024. För den första händelsen ansåg hovrätten alltså att bevisningen inte räckte för ansvar för grovt vapenbrott för den tilltalade. För den senare händelsen ansågs ansvar däremot styrkt. Hovrätten förklarade att det grova vapenbrottet i den delen dock inte skulle redovisas separat i domslutet eftersom det konsumerades av medhjälpen till mordförsöket.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast i den del som gällde grovt vapenbrott den 27 februari 2024, vilket ogillades. I övrigt stod ansvarspunkterna fast för den tilltalade i den mening att han dömdes för människorov, grov misshandel och medhjälp till försök till mord. Tingsrättens fällande dom för grovt vapenbrott i samband med skjutningen sattes alltså inte ut som en särskild domspunkt i hovrätten.

Påföljden blev inte ändrad i hovrätten. Den tilltalade fick alltså samma påföljd som tingsrätten hade bestämt, det vill säga fängelse i 18 år. Hovrätten uttalade att någon annan påföljd än fängelse inte kunde komma i fråga. Den tilltalade skulle vara fortsatt häktad till dess fängelsestraffet fick verkställas. Hovrätten noterade också att de tilltalade hade varit häktade med restriktioner i mer än sex månader och att detta skulle beaktas vid straffmätningen, men att det inte fanns skäl att sänka straffet.

När det gäller skadestånd gjorde hovrätten ingen annan bedömning än tingsrätten. Den tilltalade skulle därför betala skadestånd till målsäganden enligt tingsrättens beslut. Hovrätten ändrade inte heller beslutet om beslag. Avgift till brottsofferfonden nämns i tingsrättens dom men framgår inte av hovrättens beslut som återgetts här.