Grovt bokföringsbrott och grovt skattebrott ledde till tre års fängelse i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grovt bokföringsbrott, grovt skattebrott, medhjälp till grovt bokföringsbrott, bokföringsbrott av normalgraden och brott mot knivlagen. Hovrätten fastställde i huvudsak tingsrättens dom, men sänkte fängelsestraffet för den tilltalade till tre år. För den andre berörda personen ändrades tingsrättens dom inte i skuldfrågorna, men hovrätten upphävde näringsförbudet och bestämde fängelsestraffet till ett år nio månader.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde en överklagad tingsrättsdom. I hovrätten justerade åklagaren åtalet för en del av bokföringsåtalet så att formuleringen om ”en omsättning” ändrades till ”ett totalt belopp”. Den tilltalade bestred ansvar för vissa åtalspunkter och yrkade bland annat att flera delar skulle ogillas, att påföljden skulle mildras och att näringsförbudet skulle upphävas.

Hovrätten behandlade först åtalspunkten 1 i tingsrättens domsbilaga 1. Där fann hovrätten, i likhet med tingsrätten, att den tilltalade skulle dömas för grovt bokföringsbrott och grovt skattebrott. Samtidigt skulle den andra berörda personen dömas för medhjälp till grovt bokföringsbrott.

När det gällde åtalspunkten 2 i tingsrättens domsbilaga 1 fann hovrätten att den tilltalade skulle dömas för grovt bokföringsbrott i enlighet med det justerade åtalet samt för grovt skattebrott. Hovrätten prövade därefter den andra personens roll och kom fram till att denne inte var gärningsman i bolaget, men att han uppsåtligen hade främjat gärningen och därför skulle dömas för medhjälp till grovt bokföringsbrott.

I tingsrättens domsbilaga 2 fann hovrätten att den andra personen, såsom faktisk företrädare i ett annat bolag, gjort sig skyldig till två fall av bokföringsbrott. Hovrätten ansåg dock inte att uppsåt var visat för dessa gärningar. De bedömdes därför som oaktsamma bokföringsbrott på samma sätt som i tingsrätten.

För åtalspunkten om brott mot knivlagen instämde hovrätten i tingsrättens bedömning att den tilltalade skulle dömas för brott. Denna del hade inte överklagats i sak.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten angav att utredningen i hovrätten var densamma som i tingsrätten och att omfattande skriftlig och muntlig bevisning hade lagts fram även där. Hovrätten hänvisade därför i stor utsträckning till tingsrättens bevisvärdering.

När det gällde den andra personen och hans roll i bolaget prövade hovrätten särskilt om han hade varit faktisk företrädare. Domstolen utgick från att ett sådant ansvar kräver ett bestämmande inflytande över både bolagets medelsförvaltning och drift. Hovrätten fann att det fanns flera omständigheter som talade för ett visst ekonomiskt intresse och ett visst inflytande, bland annat kontakter med myndighet och revisor samt överföringar mellan konton. Samtidigt ansåg hovrätten att utredningen visade att den tilltalade hade haft en betydligt mer aktiv roll och att han uppfattats som bolagets ställföreträdare. Det hade inte visats att den andra personen haft ett egentligt inflytande över bolagets drift. Därför ansågs han inte vara faktisk företrädare och kunde inte dömas som gärningsman för bokföringsbrottet i det bolaget. I stället dömdes han för medhjälp.

I fråga om bokföringsbrotten i det andra bolaget fann hovrätten att den andra personen var faktisk företrädare, men att utredningen inte visade uppsåt för att årsredovisningarna inte hade upprättats i tid. Han dömdes därför för oaktsamma bokföringsbrott.

Hovrätten gjorde alltså i huvudsak samma bedömning som tingsrätten i skuldfrågorna, men preciserade den tilltalades roll i ett av bokföringsbrotten och ändrade näringsförbudet för den andra personen.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast i påföljdsdelen för den tilltalade och bestämde fängelsestraffet till tre år. Tingsrätten hade tidigare dömt till fängelse i tre år sex månader. Hovrätten fann att den samlade brottsligheten hade ett straffvärde på drygt tre år, men beaktade också att den tilltalade hade haft reseförbud under viss tid och att näringsförbudet medförde vissa svårigheter. Det ledde till att straffet sattes ned till tre år.

För den andra personen bestämde hovrätten fängelsestraffet till ett år nio månader. Hovrätten upphävde också tingsrättens beslut om näringsförbud för honom, eftersom förutsättningar för näringsförbud inte ansågs föreligga.

Tingsrättens beslut om att näringsförbudet för den tilltalade skulle gälla omedelbart stod fast. Hovrätten ändrade inte heller tingsrättens förordnanden om beslag.

Hovrätten tillerkände dessutom försvararen ersättning av allmänna medel med 164 437 kr. Staten skulle svara för kostnaden. Någon uppgift om skadestånd eller häktning framgår inte av materialet. Avgift till brottsofferfonden anges i tingsrättens dom men inte i hovrättens beslut.